Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Choraeus, Mikael - Choral - Chorazin - Chorbiskopar - Chorea sancti Viti, S:t Veits dans, patol., ett slags nervkramp. Se Danssjuka. - Choregi - Choregrafi - Choreutik - Chorgosse - Chorherrar - Chorin - Chorist - Chorley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samlade skaldestycken (1815, 2:dra
uppl. 1820), fogade till dem en förträfflig
lefnadsteckning. V.
Choral (Koral), Lat. cantus
choralis, liturgisk chörsång, ursprungligen den, som
brukades i den katolska gudstjensten och som sjöngs
enstämmigt under form af hymner, antifonier,
responsorier o. s. v. Denna sång ordnades af biskop
Ambrosius i Milano (4:de årh.) och påfven Gregorius
den store i Rom (6:te årh.). Både den ambrosianska
och den gregorianska kyrkosången tyckas hafva varit
recitativiska, men skilt sig derutinnan att rytmen
i den förra bestämdes metriskt, af stafvelsernas
qvantitet, i den senare musikaliskt, af deras
accent. Först i 14:de årh., då den flerstämmiga
sången vunnit insteg och de gregorianska melodierna
begagnades som underlag (cantus firmus, cantus
planus) för kontrapunktiska bearbetningar, uppkom
det enformiga föredrag af dessa melodier i lika
tonlängdor, hvilket man vanligen, ehuru med orätt,
tillägger den gregorianska sången såsom sådan. Samma
dogmatiska förstening af rytmen trallade i slutet
af 17:de årh. äfven den lutherska koralen, hvilken
dessförinnan erbjöd skådespelet af den friskaste
alstring och den rikaste formvexling, i det den
rytmiskt rörliga folkvisan användes vid sidan af den
gregorianska hymnen och den moderna harmonien brutit
sig ut ur de gamla kyrkotonarterna. – I den svenska
kyrkan idkades koralsången under katolska tiden
af en mängd "sjungeprester" och chorgossar. Efter
reformationen utkommo tid efter annan koralböcker,
bland hvilka den vigtigaste trycktes 1695. Den
ofvannämnda dogmatiska försteningen blef auktoriserad
genom Hæffners koralbok (1820–21), hvilken är
uppgjord efter fullkomligt godtyckliga principer
och tillika oupphörligt stöter dessa principer för
hufvudet. Motståndet mot densamma framträdde
genast, förnyades sedan ofta och alstrade åtskilliga
försök till koralbearbetningar: Ahlström, Pettersson,
Mankell, Lewerth, Sandström, Humbla, Södling
m. fl. Om sider tog Musikaliska akademien saken
om hand och uppdrog åt Franz Berwald att omarbeta
Hæffners koralbok. Berwald medhann före sin död
(1868) endast 59 psalmer. J. A. Josephson fick uppdrag
att fortsätta och utgaf 1877 ett "förslag till
ändringar" af ps. 60–200. Koralfrågan är således
ännu icke löst, och en tillfredsställande lösning
kan helt säkert ej åstadkommas, förrän man beslutit
sig för att skarpt fatta i ögat det enda mål, som
i detta fall kan rädda från subjektiva tyckesaker,
nämligen en så vidt möjligt historisk restauration.
A. L.
Chorazin (Talmud. Korazin), fordom stad i Galiléen,
vid sjön Genesarets nordvestra strand, ej långt från
Kapernaum. C. var platsen för flere af Frälsarens
underverk. (Jfr Math. 11: 21 och Luk. 10: 13.)
Chorbiskopar (Korbiskopar, af Grek. chora l. choros,
landsbygd, och episkopos, biskop, Lat. episcopi ruris
l. chorepiscopi), "landtbiskopar", "lydbiskopar",
kallades i den gamla kristna kyrkan de prester,
hvilka hade uppsigt öfver församlingarna inom
särskilda kretsar på landsbygden. Vanligtvis voro
städerna utgångspunkter för kristendomens utbredande på
landsbygden, och i sådant fall stodo nybildade
landsförsamlingar i närmaste beroende af närgränsande
stadsförsamlingar samt erhöllo af stadsbiskopen en
presbyter till församlingsföreståndare. Stadsbiskopen
utöfvade dock fortfarande den egentliga uppsigten
öfver samma landsförsamling. Blef deremot en
dylik församling af större betydenhet, eller
om en landsförsamling bildat sig oberoende af
något inflytande från någon stadsförsamlings
sida, valde sig dessa landsförsamlingar egna,
sjelfständiga biskopar, hvilka, till skilnad från
stadsbiskoparna, kallades landtbiskopar. Sådana
nämnas ofta i handlingar från 3:dje och i synnerhet
från 4:de årh. Ganska snart råkade emellertid
sistnämnde biskopar i mångfaldiga stridigheter
med stadsbiskoparna, hvilka efter hand beröfvade
dem deras biskopsrättigheter och slutligen sjelfva
biskopsnamnet (på koncilierna i Sardica 347 och
i Laodicea 360). I deras ställe trädde vanliga
presbyterer, eller ock, såsom förhållandet vanligast
var i österlandet, s. k. periodeuter eller
visitatorer, hvilka på uppdrag af stadsbiskoparna
utöfvade samma funktioner, som förut tillkommo
landtbiskoparna. Åtskilligt gifver dock vid
handen, att landtbiskopsämbetet fortlefde ännu
i 5:te och 6:te, ja ända in i 8:de och 9:de årh.
J. H. B.
Chorea sancti Viti, S:t Veits dans, patol., ett slags
nervkramp. Se Danssjuka.
Choregi (Grek. choregia), bekostandet och
ombesörjandet af chörens utrustning. I Athen hörde
choregien till de s. k. enkykliska leiturgierna, eller
sådana prestationer, hvilka såsom ett slags
skattskyldighet gingo i tur bland de förmögnare
medborgarena. Jfr Chorag. A. M. A.
Choregrafi l. Choreografi (Koregrafi l. Koreografi,
af Grek. choros, dans, och grafein, beskrifva),
konsten att medelst en följd af tecken angifva de
olika rörelserna och ställningarna i en dans, på
samma sätt som ett tonstycke angifves med noter.
Choreutik l. Koreutik (af Grek. choreuein,
dansa), danskonst. – Choreut, dansare.
Chorgosse (Korgosse) l. Ministrant, gosse (vanligen
af 7–15 års ålder), som biträder den katolske
presten vid den liturgiska delen af gudstjensten. I
kristendomens första tider förrättades detta åliggande
af diakoner; men redan i slutet af 3:dje årh. började
man tillsätta fyra slags lägre ämbetsmän: ostiarier,
lektorer, exorcister och akoluter, och derefter
var det företrädesvis de sistnämnde, som biträdde
vid altartjensten. Det är deras åligganden, som nu
fullgöras af chorgossarna.
Chorherrar (Korherrar) kallas i den romersk-katolska
kyrkan de prester, som äro medlemmar af ett
domkapitel. Jfr Kanik.
Chorin, by i preussiska regeringsområdet Frankfurt
a. d. Oder. Storartade ruiner efter ett 1272 anlagdt
cisterciens-kloster. De brandenburgske markgrefvarna
äro begrafna i C.
Chorist (Korist) l. Chorsångare, (Kor-), medlem af
en opera- eller kyrkochör.
Chorley [tjårli], stad i engelska grefskapet
Lancaster, vid Chor. Omkr. 17,000 innev. Stora
bomullsfabriker, kattuntryckerier och pappersbruk. I
närheten kolgrufvor och stenbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
