Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chorley, Henry Fothergill - Chorografi - Choron, Alexandre Etienne - Chorsabad - Chorsångare - Chortizy - Chortjenst - Chor-ton - Chosaa - Chota Nagpur - Chotin, stad i ryska guvern. Besarabien. Se Choczim - Chotusitz - Chouaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chorley [tjårli], Henry Fothergill, engelsk
publicist, skald och musikskriftställare, f. 1808,
var bl. a. medarbetare i tidskriften "Athenaeum", i
hvilken han skref musikgranskningar. Död 1872. På det
literaturhistoriska området författade han Memoirs of
miss Hemans etc. (1836) samt The authors of England
etc. (1838; ny uppl. 1861). Som musikskriftställare
framträdde han med Music and manners in France and
Germany (1841), Modern german music etc. (1854) och
Thirty years’ musical recollections (1862). Dessutom
skref han skådespelen Old love and new fortune (1850)
och Duchess Eleanour, operatexterna White magic och
Amber witch äfvensom åtskilliga romaner m. m.
Chorografi l. Korografi (af Grek. chora l. choros,
land, och grafein, beskrifva), beskrifning öfver
en viss trakt, en provins, ett län, ett stift
o. s. v. Chorografien behandlar ett inskränktare
område än geografien, men ett vidsträcktare än
topografien.
Choron [sjårång], Alexandre Etienne, fransk, musiker,
f. 1771, studerade på egen hand franska och tyska
musikteoretiker och blef genom Bonesi bekant med
den italienska klassiken. Han fick 1795 plats vid
normalskolan i Paris och sedermera vid polytekniska
skolan derstädes, var 1812–16 korresponderande ledamot
af Institutet, äfvensom redaktör för "Bulletin
d’encouragement pour l’industrie nationale" och
dirigent vid offentliga religionsfester samt dessutom
sysselsatt med omorganisation af musikinstituten
("maîtrises") vid Frankrikes hufvudkyrkor. 1816–17
var han direktör för stora operan och 1825–30
kapellmästare vid Sorbonne. Död 1834. – Sin
största betydelse egde C. såsom ifrig främjare
af klassiska musikuppföringar och undervisning i
chörsång. 1817 grundade han af egna medel en skola
för sång och deklamation, hvilken sedermera, under
namn af "Conservatoire de musique classique", med
framgång täflade med det offentliga konservatoriet,
och för att anskaffa dugliga sångröster gjorde
han mödosamma resor. En stor mängd skrifter, till
största delen kompilationer, vittna om hans flit;
här må nämnas: Les principes de composition des
écoles d’Italie (1808), Dictionnaire des musiciens
(1810–11), Méthode concertante de plain-chant et
de contrepoint ecclesiastique (1819) och Nouveau
manuel complet de musique vocale et instrumentale
(1839). Dessutom komponerade C. kyrksaker äfvensom
romanser, bl. a. den populära La sentinelle.
A. L.
Chorsabad (Korsabad), by i turkisk-asiatiska ejaletet
Bagdad, n. ö. om Mosul, vid Tigris. I närheten finnas
ruiner efter det forna Ninive.
Chor-stol (Kor-stol), namn på de i katolska kyrkor
befintliga, konstnärligt snidade sittplatserna för
det högre presterskapet. Jfr Chor, byggnadsk.
Chorsångare (Kor-), medlem af en opera- eller
kyrköchör. Jfr Chorist.
Chortizy (Chortizkaja), en i ryska
guvern. Jekaterinoslav, på en ö i floden Dnjepr
belägen plats, som är hufvudorten för de från trakten
af Danzig till Ryssland inflyttade mennoniterna.
Chortjenst (Kortjenst), en del af den för de
romersk-katolske presterna och munkarna
föreskrifna kyrkotjensten. Som rättesnöre för densamma
gäller breviarium.
Chor-ton (Orgelton), musikt., den stämning, som fordom
var bruklig för orgeln och som skiljer sig från den
s. k. kammartonen derigenom att den är en hel ton
högre än denna. Jfr Kammarton.
Chosaa (Chosaiter), en urgammal arabisk
folkstam, bosatt omkring Mekka. I chosaiternas
ego befann sig den heliga stenen Kaaba, tills den
fråntogs dem af koreisjiterna, med hvilka de sedan,
ända in på Muhammeds tid, lefde i fejd. De flesta af
chosaiternas efterkommande bära slägtnamnet Kaab.
Chota Nagpur l. Chutia N., provins i
britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen,
mellan 21° och 25° n. br. samt 82° och 87°
ö. l. (från Greenwich). Det innefattar distrikten
Hazaribagh, Lohardaga, Manbhum och Sinhbhum
samt tributstaterna Sirguja, Udaipur, Jashpur,
Gangpur, Bonai, Koria och Chang Bhokar. Arealen,
tributstaterna inbegripna, utgör omkr. 113,650
qv.-kilom. (2,066 qv.-mil). Befolkningen, som
1872 uppgick till 3,825,571 personer, består
mest af hinduer. Omkr. 300,000 äro kristna eller
muhammedaner. Landet vattnas af Subanrekha och
bifloder till Mahanuddy. Provinsens klimat är torrt
och helsosamt. Marken är ej fruktbar; stora sträckor
äro upptagna af bergsbackar och "dsjangler". Skogarna
lemna värdefullt timmer. Stenkol och jern finnas.
Chotin, stad i ryska guvern. Besarabien. Se Choczim.
Chotusitz, by i sydöstra Böhmen, nära staden
Czaslau. Preussarna under Fredrik II vunno der d. 17
Maj 1742 en seger öfver österrikarna under hertig
Karl af Lothringen. Följden af denna strid, som äfven
kallas slaget vid Czaslau, blef freden i Breslau s. å.
Chouaner (Fr. chouans), ett krigförande, mestadels
af smugglare bestående katolskt och rojalistiskt
parti i vestra Frankrike under den stora franska,
revolutionen. Benämningen härledes vanligen
från det bretonska ordet chat-huant, förvrängdt
chuant, nattuggla, som i Bretagne hade blifvit
ett gängse namn på smugglare, till följd deraf att
de för att varna hvarandra brukade härma ugglans
skri. Somliga hålla dock före, att partiet fick
sitt namn efter Jean Cottereau, som allmänt
kallades Chouan. Denne var son till en smed
och smugglare, hade af Ludvig XVI benådats från
ådömdt lifsstraff och behöll den nåden i tacksamt
minne. För att bekämpa republiken och främja det
fallna konungadömets sak, för hvilken vendéerna
redan stodo under vapen söder om Loire, trädde han i
förbindelse med åtskilliga uppviglare af det kungliga
partiet, samlade i slutet af 1793 en hop löst folk
och allmoge norr om Loire, i nedre Maine, och började
ett guerilla-krig (chouannerie). Från skogarna
vid Pertre och Fougères spred sig rörelsen vester
ut öfver Bretagne – der sedan 1791 det i synnerhet
af presterna underblåsta missnöjet med sakernas nya
skick gifvit sig luft i flere våldsgerningar – och
åt öster ända till närheten af Paris. Markis Puisaye
kom för att på de kunglige prinsarnas uppdrag leda
det hela. Konventet sände mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
