Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cinober (Cinnober), miner. och kem. - Cino da Pistoja, Guittone Sinibaldi l. Sinibuldi - Cinq-Mars, Henri Coiffier de Ruzé, marquis de C. - Cinque-cento - Cinque ports - Cinti-Damoreau, fransk sångerska, född Laure Cynthie Montalant - Cintra - Cinyras (Grek. Kinyras) - Cione, Andrea, italiensk konstnär. Se Orcagna - Ciotat, La - Cipollin l. Cipollino - Cippus - Cirage - Circa - Circaëtus, zool. Se Ormörn - Circassienne - Circatores, Circitores l. Circuitores
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillverkas deraf årligen omkr. 1 mill. kilogr. qvicksilfver,
i Kalifornien 2 mill., vid Idria endast 3–4
tusen kilogr. (1 kilogr. = 2,4 skålp.). Cinober
användes till röd målarefärg och beredes för
detta ändamål af qvicksilfver, som i roterande
tunnor noga blandas med svafvel, hvarvid en svart
modifikation af svafvelqvicksilfver uppstår. Genom
dess sublimering i jernpannor, försedda med
hjelm och för-lag af lera, fås cinober i röda
sammanhängande massor, hvilka sedan finmalas.
P. T. C.
Cino da Pistoja [tjinå-], Guittone Sinibaldi
l. Sinibuldi, italiensk skald och rättslärd, f. 1270,
d. 1336, föreläste civilrätt vid flere italienska
lärosäten och utarbetade en kommentar till "Codex
justinianeus". Såsom skald bildar han genom sina
melodiska och ömma qväden (Rime) till sin älskarinna,
Ricciarda de’ Salvaggi, en omedelbar öfvergång till
Petrarcas lyriska diktning.
Cinq-Mars [säns-mar], Henri Coiffier de Ruzé,
marquis de C., fransk hofman, andre sonen till
markis d’Effiat, marskalk af Frankrike, föddes
1620. Af Richelieu, som varit hans faders gynnare,
blef han vid aderton års ålder införd vid hofvet,
för att den svage Ludvig XIII skulle i honom
få en ny favorit. Begåfvad med ett synnerligen
fördelaktigt yttre och ett tillvinnande sätt att
vara, kom han inom kort i stor ynnest hos konungen
och utnämndes till öfverstallmästare; men eggad
af äregirighet, önskade han blifva hertig och pär,
anföra trupper, erhålla säte i rådet och förmäla sig
med en prinsessa af huset Gonzaga o. s. v., och då
Richelieu motsatte sig dessa anspråk samt lät honom
känna sin underordnade ställning, deltog han af hämd i
en sammansvärjning mot kardinalen. Olyckligtvis sökte
de sämmansvurne utländskt understöd och ingingo ett
förrädiskt fördrag med Spanien. Richelieu upptäckte
detta och meddelade det åt konungen, hvilken derefter
lemnade sin gunstling åt hans öde. Jämte sin vän
de Thou häktades C. i Narbonne d. 13 Juni 1642,
hvarefter de båda lagfördes och afrättades i Lyon,
d. 12 Sept. s. å. C:s historia ligger till grund
för A. de Vignys roman "C., ou une conjuration sons
Louis XIII". A. B. B.
Cinque-cento [tjinkve-tjentå], Ital., kallas af
italienarna 1500-talets stil inom deras nationella
konst och literatur, hvilken stil utvecklade sig under
återupplifvandet af antiken. Nämnda period kallas
oftare renaissancen. Dess skapare och förnämste
män, såväl i afseende på de bildande konsterna
(Michelangelo, Rafael, Correggio, Tizian, Leonardo
da Vinci och Benvenuto Cellini) som i afseende
på den poetiska literaturen (Ariosto och Tasso),
kallas stundom cinque-centister.
Cinque ports [sink pårts], "fem hamnar", de
sju (ursprungligen fem) på kusten af de engelska
grefskapen Kent och Sussex liggande hamnarna Sandwich,
Dover, Hythe, Romney, Hastings, Winchelsea och Rye
(de bägge sistnämnda räknades ursprungligen icke
dit). Dessa hamnplatser voro fordom starkt befästa,
och deras borgare åtnjöto (mot skyldighet att utrusta
ett visst antal skepp) flere privilegier, bl. a. egen
jurisdiktion och rättighet att från hvarje hamn
sända två
medlemmar till parlamentet. Numera äro de flesta af
dem igengrundade, och många af de efter dem uppkallade
städerna ligga t. o. m. ett stycke från hafvet.
Cinti-Damoreau [tjinti-damårå], fransk sångerska,
född Laure Cynthie Montalant, kallade sig Cinti
och blef gift med sångaren Damoreau. Hon föddes
1801, kom 1819 till italienska operan i Paris,
1825 till stora operan, 1835 till opéra comique,
gjorde 1843 vidsträckta konstresor, blef derefter
sånglärarinna vid konservatoriet i Paris,
hvarifrån hon 1856 drog sig tillbaka, och dog
1863. Hufvudsakligen genom Rossini och Meyerbeer –
hvilken senare för henne skref Isabellas parti i
"Robert" – blef hon berömd såsom en af Frankrikes
förnämsta dramatiska sångerskor. Bland hennes
glansroler nämnas Rosina i "Barberaren", Zerlina i
"Don Juan" och Ambassadrisen i operan af samma namn.
A. L.
Cintra, stad i portugisiska prov. Estremadura, v. om
Lissabon. Omkr. 4,000 innev. Gammalt slott, hvari den
afsatte konung Alfons VI hölls fången 1675–83. Bredvid
staden ligger det ryktbara s. k. korkklostret (Santa
Cruz), hvars celler äro huggna i klippan och till
undvikande af fuktighet beklädda med kork. Historiskt
bekant är C. genom den mellan engelske generalen
Dalrymple och franske marskalken Junot d. 22 Aug. 1808
afslutade konventionen, enligt hvilken fransmännen
skulle utrymma Portugal.
Cinyras (Grek. Kinyras), Grek. och Rom. mytol.,
konung på ön Cypern och Afrodites’ förste
öfversteprest derstädes samt en stor älskare af
musik. Hans dotter Myrrha ville täfla i skönhet med
Afrodite sjelf, hvarför gudinnan till straff lät henne
förälska sig i sin fader. När denne förföljde henne,
förvandlade gudarna henne till ett träd, och af hennes
tårar uppkom det dyrbara myrrha-hartset. Ur barken
framgick Adonis.
Cione [tjåne], Andrea, italiensk konstnär. Se Orcagna.
Ciotat [siåta], La, stad i franska
depart. Bouches-du-Rhône (Provence), vid
Medelhafvet. Omkr. 10,000 innev. Örlogshamn och
skeppsbyggeri. Betydande korallfiske.
Cipollin l. Cipollino, petrogr., italiensk
benämning på en marmorart, hvars omvexlande
hvita och gröna ränder påminna om de särskilda,
olikfärgade skalen hos en rödlök, Cipollina.
E. E.
Cippus, Lat., kallades hos romarna en med inskrift
eller reliefer försedd stenpelare (rund eller
fyrkantig), som tjenade till gränssten, grafvård
eller vägvisare.
Cirage [-rasch], Fr. (af Lat. cera, vax), målarek.,
gult i gult. Se Camaïeu.
Circa (Cirka), Lat., ungefär, omkring, vid pass.
Circaëtus, zool. Se Ormörn.
Circassienne [-siän], Fr., ett slags fint ylletyg,
äfven kalladt Drap imperial.
Circatores, Circitores l. Circuitores, Lat. (af
circare, gå omkring), munkar, som utöfva tillsyn
öfver de andre klosterbröderna och som ega rätt att
när som hälst undersöka cellerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
