Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 369-370 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Circus (Cirkus) - Circus, zool. Se Kärrhök - Cirencester - Ciris, Slav. mytol. - Cirka (Lat. circa) - Cirkassien, en landsträcka i Kaukasus. Se Tsjerkessien - Cirkel (af Lat. circulus). 1. Matem. - Cirkel. 2. Meteor. Parhelisk cirkel - Cirkelbestick - Cirkelbevisning, Circulus in demonstrando, log. Se Felslut - Cirkelhop, bergsv. - Cirkelrörelse, mek. - Cirkelsegment, geom. - Cirkelsektor, geom. - Cirkelstrykning, fys. Se Magnetisering - Cirkla - Cirknitz - Cirkulär-polarisation - Cirkulation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kläder och bindlar, kallades det hvita, det röda,
det gröna och det blåa. Sedermera sammanslogos
dessa lag till två, näml. "de gröna" (innefattande
äfven de hvita), och "de blåa" (till hvilka jämväl
de röda hörde). När en täflingsfest stundade,
betogs hela staden af en feberaktig oro och af det
lifligaste deltagande för de täflande gillena. Den
förnäma ungdomen var gripen af ett slags raseri. Det
blef en modesak att känna körsvenner och hästar,
och de senares slägtregister blefvo föremål för
noggranna studier. De skickligaste körsvennerna
voro allmänhetens gunstlingar och uppträdde med
större eller mindre fräckhet. Man finner af allt
detta, att täflingslekarna i circus i visst afseende
motsvarade nutidens sport. En annan sida af saken var,
att gillena, som buro sina färger äfven utom circus,
utbildade sig till politiska och kyrkliga partier,
hvilka sins emellan utkämpade ytterst häftiga
strider. Så föranledde afunden och partihatet
mellan de blåa och de gröna i Konstantinopel, der
kappkörningarna voro ett älsklingsnöje, år 532, under
Justinianus, ett blodigt uppror (det s. k. "nika"),
under hvilket många hus uppgingo i lågor och många
tusen menniskor dödades.

I vår tid nyttjas ordet circus för att beteckna en
lokal, i hvilken konstberidare och akrobater uppträda
inför allmänheten. R. Tdh.

Circus, zool. Se Kärrhök.

Cirencester [sejrensestör, sisester l. sistör],
stad i grefskapet Gloucester, i sydvestra
England, vid floden Churn. Omkr. 5,000 innev.
Klädestillverkning. I närheten ligger Oakley
park (tillhörigt earlen af Bathurst), med ett stort
landtbruksinstitut. – C. är romarnas Corinium
l. Durocornovium, som under briternas välde var
ganska blomstrande, men förstördes genom danskarnas
och sachsarnas härjningar.

Ciris, Slav. mytol., namn på en gudinna för jordens
fruktbarhet. Se Cisa.

Cirka (Lat. circa), ungefär, omkring, vid
pass.

Cirkassien, en landsträcka i Kaukasus. Se
Tsjerkessien.

Cirkel (af Lat. circulus). 1. Matem. En sluten plan
kroklinie, så beskaffad, att alla punkter på densamma



befinna sig på lika afstånd från en viss punkt
inom densamma, medelpunkten (C). Detta afstånd (AC)
kallas cirkelns radie. Medelpunkten delar diametern
(AB) midt i tu. Äfven den af cirkeln inneslutna
ytan plägar kallas cirkel. Kroklinien får i detta
fall namnet cirkel-periferi. Förhållandet mellan
periferiens och diameterns längd uttryckes genom
det irrationella talet 3,14159 ... och betecknas
med [pi]. Kallas radien r, periferien p och ytan u,
så erhållas följande relationer: p = 2[pi]r och
u = [pi]r². (Jfr Koniska sektioner.)
A. M-y.

2. Meteor. Parhelisk cirkel kallas en ljus, ofärgad
ring af solens bredd, som går genom solen parallelt
med horisonten. När den är

fullständig, bildar den en ring rundt omkring hela
himmelen; men oftast är den, till följd af det starka
solljuset, mindre tydlig på den mot himlakroppen
vända sidan än på andra delar af himmelen. Den
parheliska cirkeln, som är en tämligen sällsynt
företeelse, hör till de s. k. halofenomenen
(se d. o.) och uppkommer genom ljusets reflexion
mot de vertikala ytorna i de små isprismer, af
hvilka cirri-molnen bestå. När ringen visar sig
omkring månen, kallas den paraselenisk cirkel.
R. R.

Cirkelbestick, ett etui, som innehåller de till en
geometrisk konstruktion eller en linearritning nödiga
instrumenten: passare, dragstift, gradskifva m. m.

Cirkelbevisning, Circulus in demonstrando, log. Se
Felslut.

Cirkelhop, bergsv. Vid många gruffält upplägges den
skrädda malmen i s. k. "hopar". Dessa äro numera
fyrsidiga och hålla 100 ctr (4,250 kilogr.);
men fordom plägade man ofta upprada malmen
i "cirkelhopar", eller högar af cylindrisk
form. Detta brukades vanligast i grufvor med
"intressentskap", då för hvarje del eller intressent
en cirkelhop upplades vid brytningsårets början
och sedan dagligen påfylldes, så att malmen jämnt
fördelades. Cirkelhoparna voro lätta att exakt
beräkna, men togo stort utrymme. Vanligen (särdeles
i Värmland) lät man dessa hopar blifva så stora,
att de rymde 3,000 eller 1,500 ctr. (127,500
eller 63,750 kilogr.). De kallades då "hellöa"
eller "halflöa". Detta mått uppkom troligen af
lastningskapaciteten hos malmpråmarna på några
af Värmlands sjöar. Numera brukas cirkelhopar ej.
Th. N-m.

Cirkelrörelse, mek., en central-rörelse, vid hvilken
banan är cirkelformig.



Cirkelsegment, geom., den plana figur, som begränsas
af en cirkelbåge och en korda. Jfr Segment.



Cirkelsektor, geom., den plana figur, som begränsas
af en cirkelbåge och tvänne radier. Jfr Sektor.

Cirkelstrykning, fys. Se Magnetisering.

Cirkla, afmäta med cirkelmått, bilda cirklar; med
öfverdrifven noggranhet afpassa (t. ex. sina ord). –
Cirklad, afmätt, konstlad.

Cirknitz, köping i det österrikiska kronlandet Krain,
s. v. om Laibach, och Cirknitzsjön. Se Zirknitz
och Zirknitzsjön.

Cirkular-polarisation l. Cirkulär-polarisation,
fys. Se Polarisation.

Cirkulation (Lat. circulatio), kretslopp, omlopp. –
Växtsafternas cirkulation, bot. Sedan äldre tider
har den råa, af roten upptagna näringssaftens
strömning uppåt tillika med den i bladen beredda
näringssaftens strömning till växtens alla delar, och
dervid äfven nedåt, blifvit kallad saftcirkulation
hos växten. Denna cirkulation motsvarar emellertid
ej blodcirkulationen hos djuren. (Jfr Blod.) Den
innefattar nämligen icke allenast den beredda, blodet
motsvarande, näringssaftens kringspridning i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>