Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civillag - Civillista - Civilminister - Civilnotarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i särskilda yrken (speciel lag). Enligt svensk
grundlag (Regeringsformen, § 87) tillkommer
lagstiftningsrätten med afseende på civillagen
(som der kallas "allmän civillag" och under hvilken
bör inbegripas äfven processlagen för civila mål)
konungen och riksdagen gemensamt. Gränserna för
denna lagstiftningsmyndighet äro dock i Sverige
faktiskt mycket obestämda, emedan, till följd
af vissa historiska förhållanden, ingen bestämd
skiljelinie finnes uppdragen mellan civillagen samt
öfriga områden och grupper af i staten gällande
lagar. Jfr H. L. Rydin, "Svenska riksdagen", 2:dra
d. (1878), s. 16 o. f. E. v. N.
Civillista kallas den penningesumma, som ur
statskassan betalas till regenten för underhåll af
honom och hans familj, för hofhållningen och
för upprätthållande af kronans glans.
Benämningen civillista är hemtad från England ("civil
list") och uppkom i sammanhang med en
förändring i konungens skyldighet att bestrida
statsutgifterna med kronans ordinarie, ärftliga
inkomster. Ursprungligen voro den engelska
regeringens utgifter – omkostnaderna för
militärväsendet deri inbegripna – sammanfattade å en
"general list", en allmän utgiftsförteckning, och
skulle bestridas af kronans inkomster, som bestodo
i räntor af kronodomäner m. m. Okontrollerad
hushållning med dessa inkomster hörde till
kronans prerogativ. Till en början fick kronan,
för statsbehofvens fyllande, fritt disponera äfven
öfver de särskilda skattebevillningarna. Efter
restaurationen 1660 gjordes skilnad mellan
styrelsens militära och krigsutgifter – för hvilka,
enär de betraktades som extraordinarie utgifter,
särskilda anslag af parlamentet för tillfället
beviljades – och sådana utgifter, som erfordrades
för upprätthållande af förvaltningen. De för
sistnämnda ändamål anslagna medlen, hvilka kallades
"hereditary" l. "civil-list-revenues", utgingo
dels från kronans ärftliga inkomster, dels från
de skatter parlamentet för detta ändamål beviljat
för konungens lifstid. "Civil list" var således en
förteckning öfver de för den civila förvaltningen
afsedda anslagen. Dessa medel uppgingo under Vilhelm
III till 680,000 pd st. (omkr. 12,240,000 kr.) och
skulle användas för det kungliga hushållet samt för
konungens enskilda utgifter, för underhållet af de
kungliga slotten, till aflöning af lordkansleren,
domarena och statens högre funktionärer samt
ambassadörerna vid främmande hof, vidare till
apanage åt medlemmarna af den kungliga familjen, till
bestridande af hemliga utgifter och pensioner samt
dessutom för en stor mängd andra ändamål. Räntan
på nationalskulden utgick deremot icke från
civillistan. Vid Georg III:s tronbestigning (1760)
skildes större delen af de ärftliga kronoinkomsterna
från konungens omedelbara hushållning, mot det att
800,000 p. st. (omkr. 14,400,000 kr.) tillförsäkrades
honom såsom civillista. Denna summa befans
snart otillräcklig och blef derför ökad. Enär
sammanblandningen af konungens utgifter för
honom sjelf, för hans hof och familj samt för
upprätthållande af kronans glans med de för den civila
förvaltningens behof afsedda medlen föranledt brist
och skuldsättning, blefvo vid Vilhelm IV:s tillträde
till regeringen (1830) alla de
till det senare slaget hörande utgifterna skilda från
civillistan. I den mening och den omfattning ordet
civillista då fick har det blifvit upptaget i flere
andra lands statsrätt, hvarjämte det
– såsom förhållandet är i England, der hvarje regent,
mot det att han för sin regeringstid öfverlemnar till
statskassans hushållning de flesta kronans ärftliga
inkomster, får sig för samma tid tillförsäkradt ett
visst årligt anslag för civillistan
– i grundlagarna är stadgadt, att civillistan,
eller det kungliga apanaget, skall vid regentens
tillträde till regeringen bestämmas för hela hans
regeringstid. Ordet civillista med en dylik
bestämmelse om dess varaktighet finnes i danska
grundlagen, § 9. I Sveriges och Norges statsrätt
är detta ord ej upptaget. Enligt Norges grundlag,
§ 75, e, tillkommer det stortinget att bestämma
huru mycket årligen skall utbetalas till konungen
och vice konungen för deras hofstat och att
fastställa den kungliga familjens apanage, som
dock icke må bestå i fasta egendomar. Enligt Norges
statsrätt anses sålunda beviljade anslag skola utgå,
så länge de, hvilka fått sig dem tillförsäkrade, äro
i den ställning, som utgjorde förutsättningen för
anslagets beviljande. I Sveriges grundlag saknas
alla bestämmelser om civillista och kungligt apanage.
Den stat och den fördelning af anslagen under
bestämda "hufvudtitlar" (af hvilka kongl. hof- och
slottsstaterna är den första), som Regeringsformens
62:dra § ålägger riksdagen att fastställa, hafva
dock till förutsättning att apanagen för det
kungliga huset och dess medlemmar skola, sedan de en
gång faststälts, gälla för den tid, under hvilken
den till apanage berättigande ställningen fortfar.
Jfr Apanage. H. L. R.
Civilminister är den i Sverige i dagligt tal brukliga,
ehuru ej i grundlagarna förekommande, titeln på
statsrådet och chefen för civildepartementet. I
Norge, Danmark, England, Nederländerna och
Amerika har inrikesministern i det närmaste samma
verksamhetsområde som civilministern i Sverige;
men i de flesta andra stater äro de ärenden, som
i Sverige tillhöra civilministerns föredragning,
delade antingen mellan två ministrar (Tyskland,
Belgien, Spanien, Portugal, Brasilien och Japan)
eller mellan tre (Österrike, Ungern, Frankrike och
Italien). I alla de tio sistnämnda landen afgör
inrikesministern de flesta frågorna rörande lands-
och stads-styrelsen, säkerhetspolisen, de allmänna
valen o. d., hvaremot särskild minister finnes än för
handeln, än för åkerbruket, än för allmänna arbeten,
än för kommunikationsväsendet och än för två eller
flere af dessa förvaltningsgrenar sammanslagna. Den
materiella odlingens betydenhet i den moderna staten
nödvändiggör en dylik fördelning. Äfven i Sverige har
väckts fråga om att förlägga en del af de ärenden,
hvilka nu höra till civildepartementet (i synnerhet
frågor rörande jordbruket och de näringar, hvilka
ega sammanhang med detta), under ett särskildt, nytt
departement. Jfr Civildepartementet.
J. Th. W.
Civilnotarie, tjensteman, som har till åliggande att
vid en domstol föra protokoll i civila mål samt såsom
domare och ledamot uti rätten biträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
