Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civilprocess - Civilrätt - Civilstaten - Civilstatens enke- och pupillkassa. Se Civilstatens pensionsinrättning. - Civilstatens enke- och pupillkassa i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Civilprocess, jur., rättegång i tvistemål, det
rättsliga förfarande, hvilket har till ändamål att
genom biträde af offentlig myndighet fastställa
privata rättigheter, som bestridas, eller ock
medelst tvång göra gällande dylika rättigheter mot
den förpligtade. Genom detta sitt ändamål skiljer
sig civilprocessen från kriminalprocessen (jfr
Brottmålsprocess). Från olikheten i ändamålet härflyta
de skiljaktigheter i afseende på det processuella
förfarandet, hvilka merendels förefinnas mellan dessa
båda hufvudafdelningar af processen. Enär enligt
regeln den enskilde är berättigad att fritt förfoga
öfver de rättigheter, som utgöra civilprocessens
föremål, tillkommer honom ock gemenligen, i fråga
om förfarandet, större frihet i denna processart
än i kriminalprocessen, ehuru äfven vid den förra
den enskildes frihet att råda öfver processen icke
är oinskränkt, utan begränsad af de föreskrifna
formerna. Då det i civilprocessen är öfverlemnadt
åt den enskilda parten att förete den i tvisten
erforderliga bevisningen eller att sådant underlåta
samt i denna processart bevisningsregler, i större
eller mindre omfattning, blifvit uppställda, angifver
man ej sällan såsom en hufrudsaklig skilnad emellan
civil- och kriminalprocessen, att den förra åtnöjer
sig med formel sanning. Men detta uttryck får ej
så förstås, som skulle civilprocessen ej, på samma
sätt som kriminalprocessen, åsyfta och eftersträfva,
att det, som i tvistemålet fastställes som rätt,
verkligen motsvaras af det materielt rätta. De
regler, som blifvit uppställda för åvägabringandet af
det formelt rätta, leda sitt ursprung från intet annat
än bemödandet att, så vidt möjligt är, åstadkomma
nämnda motsvarighet. – I likhet med hvad som eger
rum inom kriminalprocessen, skiljer man ock inom
civilprocessen mellan två principer för förhållandet
emellan domaren och parterna under processen,
nämligen undersöknings- och förhandlingsprincipen –
den sistnämnda svarande mot anklagelseprincipen vid
brottmålsprocessen. Enligt undersökningsprincipen
skall domaren vidtaga alla de åtgärder, som kunna
anses tjenliga för sanningens utredning; enligt
förhandlingsprincipen deremot betingas domarens
åtgärder af endera partens begäran, och domaren tager
ej hänsyn till annan bevisning än den, som parterna
sjelfmant begärt att få förete. Beskaffenheten
af de rättigheter, hvilka civilprocessen afser,
äfvensom åtskilliga andra skäl, likartade med dem,
som i fråga om brottmålsprocessen föranledt dertill
att anklagelseprincipen fått företräde, hafva
inom civilprocessen gjort förhandlingsprincipen
förherskande, dock så, att i allmänhet, vid sidan
deraf, domarens processledning i större eller mindre
mån blifvit erkänd.
Äfven den svenska civilprocessen, hvilken tillika
med kriminalprocessen innehålles i Rättegångsbalken
af 1734 års lag med dithörande författningar, hvilar
på förhandlingsprincipen; den erkänner dock tillika
domarens processledning, så att denne bl. a. är
pligtig att leda sakens handläggning på sådant sätt,
att ordning och reda i förhandlingen iakttagas,
och berättigad att i förhandlingarna ingripa för
åstadkommande af tydlighet och fullständighet i
parternas framställning.
Den svenska civilprocessen är behandlad af
F. Schrevelius i hans "Lärobok i civilprocessen"
(1853), i hvilket arbete dock alldeles för liten
hänsyn tagits till den svenska processens väsentliga
skiljaktigheter från den romersk-tyska och den danska
civilprocessen. I den dansk-norska civilprocessen
är förhandlingsprincipen genomförd med vida större
stränghet än i Sverige. De förnämsta verken inom
Norges och Danmarks civilprocessliteratur äro
de bekanta arbetena af A. M. Schweigaard, "Den
norske proces" (1849; 3:dje uppl. 1862), samt
J. M. V. Nelleman, "Civilprocessens almindelige
deel" (2:dra uppl. 1874), och "Foreläsninger över
den ordinaire civile procesmåde" (1867; 2:dra
uppl. 1869). Jfr Brottmålsprocess och Process.
L. A.
Civilrätt, jur., allmän privaträtt, sammanfattningen
af de rättsregler, som bestämma de enskilde
medborgarena i deras allmänna förhållanden till
hvarandra. Civilrätten är en del af privaträtten,
hvilken derjämte omfattar de rättsregler, som angå
de enskilde i mera speciella, af särskilda yrken
bestämda, förhållanden (= speciel privaträtt). Under
medeltiden förstods med civilrätt den romerska
borgerliga rätten, i motsats till den gällande
kyrkliga rätten, den kanoniska. Båda utgjorde
föremål för ifrigt studium vid universiteten och
sammanfattades under uttrycket "jus utrumque" (deraf
benämningarna juris utriusque kandidat, licentiat
och doktor). E. V. N.
Civilstaten, förv. 1. Sammanfattningen af rikets
civile ämbets- och tjenstemän, till skilnad från de
ämbets- och tjenstemän, som tillhöra någon annan af de
s. k. staterna, t. ex. hofstaten, ecklesiastikstaten,
arméns eller flottans stat. – 2. Sammanfattningen af
de å arméns och å flottans stat uppförda personer,
som ej äro krigsmän: prester, auditörer, läkare m. fl.
C. W.
Civilstatens enke- och pupillkassa. Se Civilstatens
pensionsinrättning.
Civilstatens enke- och pupillkassa i Finland stiftades
enligt kejs. reglementet af d. 7 Aug. 1826, sedan på
grund af en kejs. kungörelse af d. 16 Dec. 1824 en
komité uppgjort förslag i ärendet. Såsom inrättningens
grundfond anslogs af allmänna medel ett kapital
af 100,000 rubel banko-assignationer. Derjämte
tillförsäkrades kassan såsom årlig inkomst
alla de löne-, avancements- och vakansbesparingar
inom civilstaten, hvilka från d. 1 Sept. 1826,
på grund af gällande författningar, bort tillfalla
statsverket. Dessutom äro samtlige till civilstaten
hörande ämbets- och tjenstemän, som åtnjuta lön å
stat, förbundna att årligen till fonden erlägga
vissa bidrag. Dertill komma ytterligare årliga
statsunderstöd. Delegarna i pensionsinrättningen
äfvensom de derifrån till delegares enkor och barn
utgående pensionerna fördelas i åtta klasser, med
årlig pension af 2,000–100 mark och med en årlig
afgift af 200–8 mark.
Skola enka och barn efter afliden tjenstemän komma i
åtnjutande af full pension i någon af ofvan uppräknade
åtta klasser, bör summan af de af mannen eller fadern
erlagda årsafgifterna motsvara minst 150 proc. af
pensionen.
Vid 1876 års utgång utgjorde kassans fond 7,564,153
mark 96 penni, bestående af:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
