Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claret - Claretie, Jules - Clarino, Ital., ett slags blåsinstrument. Se Clairon. - Clark, Willis Gaylord - Clarke, Samuel - Clarke, Hippolyte Jacques Guillaume - Clarke, Edward Daniel - Clarke, Mary Cowden - Clarke's fork, nordamerikansk flod. Se Clarke's river. - Clarke's maskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Claret, Eng. (Med.-Lat. claretum, af Lat. clarus,
ljus, klar), är i England en gemensam benämning på
alla slags rödvin. Jfr Clairet.
Claretie [klaröti], Jules, fransk publicist,
f. 1840, började redan som student i Paris egna
sig åt författareverksamhet och blef efter hand
medarbetare i flere tidningar och tidskrifter. Under
kejsaredömet tillhörde han det republikanska partiet,
och 1870–71 deltog han med stor utmärkelse i försvaret
af Paris mot preussarna. C. har skrifvit en mängd
romaner, skådespel och historiska arbeten. Bland
de förra, som utmärka sig för en ädel och sedlig
anda, må nämnas: Madeleine Bertin, Les muscadins,
Le beau Solignac, Le renégat och Le train 17; bland
hans teaterstycken: Les ingrats och Les muscadins,
samt bland hans historiska arbeten: Les derniers
montagnards, Histoire de la révolution de 1870–71 och
Camille Desmoulins. Åtskilliga af dessa skrifter hafva
vunnit mycket stor spridning och upplefvat flere nya
upplagor. Af stort värde för kännedomen af den samtida
franska literaturen äro C:s korrespondens-artiklar
till "Indépendance belge". E. W.
Clarino, Ital., ett slags blåsinstrument. Se Clairon.
Clark, Willis Gaylord, amerikansk skald, f. 1810,
blef 1830 en af redaktörerna för den religiös-literära
tidskriften "Columbia star" och sedermera egare af
tidningen "Philadelphia gazette", som han redigerade
till sin död, 1841. Hans dikter, Song of May, Memory,
A lament m. fl., utmärka sig genom entusiasm för
det stora och ädla. Olla podrida (1849) utgör en
förträfflig samling af uppsatser och skisser på prosa.
Clarke [klark], Samuel, engelsk filosof, f. i Norwich
1675, blef 1698 kaplan hos biskopen af Norwich och
slutligen pastor vid S:t James i London. Död 1729. Han
utgaf 1697 en med anmärkningar försedd öfversättning
af Rohaults "Fysik", som i hög grad främjade
kännedomen om Newtons satser, egnade sig derefter åt
bibelexeges samt höll 1704–05 föreläsningar öfver
den naturliga och uppenbarade religionen. Som filosof
tillhörde han den från Locke utgångna riktningen
och uppträdde polemiskt mot cartesianismen. Han
tadlar likväl äfven Locke derför att denne, genom sitt
påstående att själen möjligen kunde vara ett materielt
väsende, arbetat materialismen i händerna. Såsom
moralprincip uppställer C. den fordran att vi skola
så behandla tingen, som deras naturliga förhållanden
kräfva. Ett deremot stridande handlingssätt anser han
lika oförnuftigt som ett försök att kränka naturens
eller tankens lagar på det teoretiska området. C:s
förnämsta arbete är A discourse concerning
the being and attributes of God etc. (1705).
L. H. Å.
Clarke [klark], Hippolyte Jacques Guillaume,
grefve af Hüneburg, hertig af Feltre, marskalk af
Frankrike, föddes 1765 och var son till en irländsk
adelsman, som varit öfverste i fransk tjenst. Sjelf
inträdde C. 1782 i franska armén, men tog 1790 afsked
och blef då legationssekreterare i London. Efter
revolutionens utbrott återvände han dock till
militärvrket och
utmärkte sig så i drabbningen vid Horchheim (1793),
att han på sjelfva slagfältet utnämndes till
brigadgeneral. Till följd af sin adliga börd blef
han kort derefter afsatt och häktad samt förlorade
sina gods i Elsass. Genom Carnots inflytande
blef han dock 1795 chef för topografiska byrån,
s. å. divisionsgeneral och i hemligt uppdrag sänd till
Wien. Sedermera skickades han till Italien för att å
direktoriets vägnar hålla vaksamt öga på Bonaparte,
men slöt sig snart helt och hållet till denne och
blef derför, sedan Carnot fallit, vid sin hemkomst
(1797) i början tillbakasatt af styrelsen. Bonaparte
sände honom 1800 att inleda fredsunderhandlingarna i
Luneville och satte honom till kommendant i sistnämnda
stad. Efter att i tre år hafva varit chargé d’affaires
hos konungen af Etrurien kallades han 1804 till
statsråd och kejsarens kabinettssekreterare för sjö-
och härväsendet. 1805 var han guvernör i Wien samt
1806 i Erfurt och Berlin, medan fransmännen ockuperade
dessa platser. 1807 blef han krigsminister. Såsom
sådan bidrog han, genom sin vaksamhet, till
att engelsmännens företag mot Walcheren (1809)
misslyckades. 1808 fick han titeln grefve af Hüneburg
och 1809 titeln hertig af Feltre. 1814 röstade han för
Napoleons afsättning samt blef derför af Ludvig XVIII
utnämnd till pär och vid Napoleons återkomst från Elba
(1815) till krigsminister. Under de "hundra dagarna"
följde C. sin konung i landsflykt till Gent, var
1815–17 å nyo krigsminister och utnämndes 1817 till
marskalk. Död 1818.
Clarke [klark], Edward Daniel, engelsk
skriftställare, f. 1769, genomreste 1790–1802
största delen af Europa, hvarvid han äfven besökte de
skandinaviska landen, samt Mindre Asien, Syrien och
Egypten. Efter sin återkomst höll han i Cambridge
föreläsningar i mineralogi, hvilka mottogos med så
stort bifall, att för hans räkning en professorsstol
i detta ämne upprättades vid universitetet. Till
biblioteket derstädes skänkte C. en stor del af de
marmorkonstverk han samlat under sina resor, bl. a. en
kolossal staty af den eleusinska Ceres. Hans grekiska
och orientaliska manuskript, bl. a. den berömda "Codex
Platonis", som han upptäckt på ön Patmos, inköptes
af universitetet i Oxford. Död 1822. En fullständig
upplaga af C:s resebeskrifningar utkom 1819–24.
Clarke [klärk], Mary Cowden, född Novello, engelsk
skriftställarinna, f. 1809, har utgifvit de om
grundliga Shakspeare-studier vittnande verken Complete
concordance to Shakspeare (1845; ny uppl. 1873),
Proverbs etc. from Shakspeare (1849) och The girlhood
of Shakspeares heroines (1850; ny uppl. 1864) samt
"Shakspeare’s works with a scrupolous revision of
the text" och "Shakspeare’s plays". Hon har jämväl
utgifvit flere novellistiska och biografiska arbeten.
Clarke’s fork [klarks-], nordamerikansk flod. Se
Clarke’s river.
Clarke’s maskin [klarks-], fys., en
s. k. magnet-induktions-maskin eller
magneto-elektrisk rotations-maskin, d. v. s. en
apparat, i hvilken elektriska strömmar framkallas
medelst magneter. En på tvänne eller flere rullar
upplindad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
