Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collegium medicorum - Collegium raumense - Collegium urbanum de propaganda fide, läroanstalt i Rom. Se Collegia pontificia och Propaganda - Collembola, zool. Se Borstsvansar. - Colleone, Bartolommeo - Collett - 1. Collett, Jonas - Cujacius, Jacobus, engentl. Jacques de Cujas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilke skole ifrån land och rike afhållas, och
ingen af dem under hvarjehande praetext tillåtas att
öfva den ringaste praxin eller smörja på folket
sina förfalskade, bedrägliga och högst skadliga
medikamenter, vid straff och konfiskation af alla
deras varor tillgiörandes". Lagen afsåg uttryckligen
skydd såväl för allmänheten som för läkarnas praktik;
den var riktad mot medicinsk praktik af "apotekare,
kirurger, okulister, bråck- och stensnidare, badare,
kryddkrämare och materialister – både för den fara
och skadliga konseqvens, som deras kurer pläga
förorsaka, som ock för det ingrepp, som medicis uti
deras profession såmedelst sker". Särskildt vill den
skydda allmänheten för utländska charlataner och de
inhemske läkarna för utländsk konkurrens, på det att
de "infödde måge uppväckas med så mycket större ifver
och flit att traktera dessa studier". Kollegiet
skulle bestå endast af "probatis och promotis
medicis", och för inträde fordrades dessutom en
examen practicum. Alla läkare, såväl i Stockholm
som i uppstäderna och provinserna, skulle, för att
vara legitimerade, "lyda till Collegium medicum och
vara dess membra" och skulle med detta kollegium
"communicera hvad som rart och tänkvärdigt in re
medica eller naturali månde förefalla". Kollegiet
skulle hafva tillsyn öfver och visitera apoteken,
utarbeta medicinaltaxa, hafva uppsigt öfver
jordegummor m. m. I slutet af 1700-talet vidgades
genom förnyade instruktioner (af 1763, 1774 och
1797) kollegiets verksamhet allt mer, så att det
fick bestyr dels med vissa delar af läkarebildningen
(kirurgie-magister-diplom), dels med förvaltningen
af sjukvården, den civila såväl som den militära,
hvilken senare till 1797 lydt under Kirurgiska
societeten, som då upplöstes. Äfven helsovård
skulle höra till kollegii verksamhet, enär 1763 års
instruktion anbefaller kollegium att med ledning
af tabellverket söka utröna om och hvarför vissa
orter och yrken voro osunda och att uppgifva medel att
sådant afhjelpa. 1813 upplöstes Collegium medicum och
ersattes af Sundhetskollegium (se d. o.). I stället
för att vara en läkareförening blef ifrågavarande
kollegium sålunda småningom ett administrativt
ämbetsverk; men som ett minne af denna historiska
utveckling kallades ända till helt nyligen hvarje
legitimerad läkare Sundhetskollegii "tillydande
ledamot". – Efter Finlands skilsmässa från Sverige
inrättades i Åbo, på grund af en kejserlig förordning
af d. 26 Nov. 1811, ett Collegium medicum, som
trädde i verksamhet d. 2 Jan. 1812. Det blef närmare
organiseradt genom instruktionen af d. 8 Febr. 1816
samt kejserl. förordn. af d. 26 Juni 1827 och d. 7
April 1830. Kollegiet hade först sitt säte i Åbo, men
efter denna stads brand flyttades det till Helsingfors
(1828). Det består af en generaldirektör såsom
ordförande och samtlige professorerna i medicinska
fakulteten vid universitetet såsom ledamöter. Se
vidare Medicinalstyrelsen. Jhm.
Collegium raumense, latinsk benämning på
franciskanklostret i Raumo. Det var icke,
såsom H. Spegel m. fl. historici (äfven
nyare) uppgifvit, namn på en särskild
med klostret förenad läroinrättning.
E. G. P.
Collegium urbanum de propaganda fide,
läroanstalt i Rom. Se Collegia pontificia och
Propaganda.
Collembola, zool. Se Borstsvansar.
Colleone [-åne], Bartolommeo, ryktbar condottiere,
f. 1400, gjorde sina första fälttåg i neapolitansk
tjenst, men ingick derpå i veneziansk och fick befälet
öfver republikens här mot hertig Filip Maria Visconti
i Milano. Då under detta krig Brescia belägrades af
milaneserna, lät C. draga en mängd galèrer öfver land
från Venezia till Gardasjön och kom på detta sätt
staden till undsättning. Under ett stillestånd gick
han öfver till milaneserna och blef deras anförare
mot venezianerna. Men han uppväckte snart hertigens
misstänksamhet mot sig och kastades af honom i
fängelse, 1446. När Milano, efter hertigens död,
förklarade sig för republik, 1447, blef C. fri och
åter milanesernas fältherre samt slog s. å. en fransk
eröfringshär under hertigen af Orléans. 1448 vände
han dock tillbaka till Venezias tjenst, var utsatt
för nya äfventyrligheter, men lefde sedan en tid i ro
med titel och lön af republikens generalissimus. 1467
företog han på egen hand, men med Venezias goda minne,
ett misslyckadt tåg mot Florens. Död 1475. – Venezia,
som fick en del af hans förmögenhet för inrättande
af välgörenhetsanstalter, lät på en offentlig plats
uppställa hans af Andreas Verocchio modellerade
ryttarestod.
Collett, norsk köpmans- och ämbetsmannafamilj,
som i slutet af 1600-talet invandrade från England
till Kristiania.
1. Collett, Jonas, norsk statsman,
f. 1772, tjenstgjorde först i räntekammaren i
Köpenhamn samt blef 1795 fogde i Numedalen och
Sandsvär (i Norge), i hvilken ställning han inlade
stora förtjenster, särskildt vid anskaffandet
af lifsförnödenheter under krigsåren 1807
och 1808. År 1813 blef han amtman i Buskeruds
amt. Den 16 Febr. 1814 deltog han i det möte på
Eidsvold, der beslut fattades om att afgifva Norges
oafhängighetsförklaring. S. å. ingick han i Kristian
Fredriks regering, der han först blef regeringsråd och
sedan statsråd, samt deltog d. 14 Aug. i afslutandet
af konventionen i Moss. Efter föreningen behöll
han sin plats som medlem af den nya, af grefve
Wedel bildade regeringen och förestod det fjerde
(inrikes-) departementet, tills detta, med utgången
af år 1818, upphörde. 1822 öfvertog han det tredje
(finans-, handels- och tull-) departementet. Det
var antagligen genom C:s initiativ, som 1826 två
ångbåtar (de första i Norge) för statens räkning
anskaffades. Till lön derför blef han af följande
storting anklagad inför riksrätt såsom den der både i
detta och åtskilliga andra fall hade öfverskridit sin
befogenhet. Domen blef emellertid frikännande. Under
de följande åren växte C:s popularitet betydligt,
och han gjorde sig äfven vid flere tillfällen i hög
grad förtjent deraf. Det var t. ex. genom honom,
som den redan af stortinget beslutade försäljningen
af Kongsbergs silfververk förhindrades. Då efter
grefve v. Platens död (1829) ingen ny ståthållare
valdes, intog C., såsom det äldsta statsrådet, den
främsta platsen i den norska regeringen. Det sätt,
hvarpå han i denna ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
