Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Columbus, Kristoffer (Ital. Christoforo Colombo, Sp. Cristobal Colon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastland, hvarför han kallade det "Terra firma".
Sedan han utefter kusten seglat ett långt stycke
åt vester, vände han sig mot norr, upptäckte
Margarita-ön och kastade d. 30 Aug. ankar vid Haiti.
Der herskade fullständig anarki. För att lugna
de upproriske grep C. till en utväg, som blef
olycksdiger för nya verldens folk. Han utskiftade
nämligen landet mellan européerna och
fördelade bland dem indianerna för att som slafvar
sköta jorden. De kolonister, som så önskade,
fingo återvända hem och taga med sig ett antal
infödingar. Dessförinnan hade fem skeppsladdningar
af indianer öfversändts till Spanien för
att säljas som slafvar. Ankomsten af dessa
lefvande laster väckte i Spanien mycken harm,
äfven hos Isabella, C:i pålitligaste vän. Detta,
jämte motståndarnas häftiga klagomål samt
insinuationer att C. ämnade göra sig oberoende,
förmådde hofvet att till Haiti afsända
Francesco de Bovadilla för att göra en
undersökning. Straxt efter sin ankomst (Aug. 1500)
bemäktigade denne sig C:i hus och enskilda
egendom, kallade honom och hans bröder inför
sig, öfveröste dem med kränkande beskyllningar
och lät belägga dem med bojor samt skicka dem
till Spanien. Efter hemkomsten sattes C. genast
på fri fot, men behöll kedjorna qvar i sin ego.
Sedermera uttryckte han ofta den önskan, att de
måtte följa honom i grafven. Förfarandet mot
den store mannen framkallade i Spanien en
allmän förtrytelse. C. mottogs med utmärkelse vid
hofvet, men blef aldrig återinsatt i sina förra
värdigheter. Han fick dock medel till en ny
expedition.
Fjerde resan: 9 Maj 1502–25 Nov. 1504.
Sedan Nicolas de Ovanda i Febr. 1502
afsändts med en väldig flotta för att i Bovadillas
ställe öfvertaga guvernörskapet på Haiti, afseglade
C., följd af sin broder Bartolommeo och sin son
Fernando, i Maj månad s. å. från Cadiz
med fyra kraveler, som förde 150 man. C:i plan
var nu att öfver Karaibiska hafvet, som han antog
stå i förbindelse med Indiska oceanen, finna en
väg till Indien. Det hade blifvit honom uttryckligen
förbjudet att på utresan lägga till vid Haiti,
men en annalkande storm nödgade honom att söka
hamn der (d. 25 Juni). Af Ovanda hindrades
han att landstiga; men han kunde under den
följande nattens orkan åtminstone skydda sina
fartyg från undergång, medan en spansk flotta på
aderton skepp, som mot C:i varning lupit till
hafs, gick nästan alldeles förlorad, hvarvid bl. a.
C:i gamla ovän Bovadilla fann döden i vågorna.
Från Haiti styrde C. vesterut och seglade längs
Central-Amerikas kust vid Mosquito-bukten,
förgäfves sökande en genomfart. Sedan två af hans
fartyg förlist, vände han om. Vid inseglingen i
S:t Annes bay (på Jamaicas norra strand)
nödgades han sätta sina två återstående fartyg på
grund, och med svårighet räddade sig C. och
hans folk i land, d. 14 Juni 1503. De skeppsbrutnes
belägenhet blef fruktansvärd, enär bristen
på fartyg tycktes för alltid skola binda dem
vid ön. Diego Mendez vågade likväl att i en
bräcklig indianbåt begifva sig öfver hafvet till
Haiti för att bedja dess guvernör om hjelp. Då
Mendez dröjde, derför att Ovanda ej ville lemna
bistånd, grepos C:i följeslagare af förtviflan. En
del af dem gjorde uppror, hvarunder en mängd
våldsamheter begingos mot indianerna. Dessa
retades deraf och började visa sig fientliga mot
C. samt neka att tillföra honom lifsmedel. C.
skrämde dem till tjenstaktighet genom att
framställa en d. 29 Febr. 1504 inträffande total
månförmörkelse, hvilken han beräknat, såsom ett Guds
straff öfver dem. När efter ett års förlopp Mendez
återkom med tvänne fartyg, lemnade C. (d.
28 Juni 1504) Jamaica och ankom sjuk (i Nov.)
till San Lucar i Spanien. Straxt efter hans
hemkomst dog Isabella. Ferdinand kunde, trots alla
C:i bemödanden, ej förmås att uppfylla de
ingångna förpligtelserna. C. hade nämligen bl. a.
betydliga summor att fordra af kronan, och hans
sjömän hade icke utfått den aftalade solden. C:i
sjuklighet tilltog emellertid allt mer, och d. 20
Maj 1506 afled han i Valladolid. Hans stoft
begrofs – jämte de kedjor, med hvilka han förts
bunden öfver hafvet – i franciskan-kyrkan i
nämnda stad, men flyttades 1513 till kartusian-klostret
Las Cuevas i Sevilla och derifrån 1536
till domkyrkan i San Domingo på Haiti. När
denna del af ön genom freden i Basel 1795 tillföll
Frankrike, fördes C:i qvarlefvor med mycken ståt
till Havanas katedral, der de nu hafva sin plats.
C. var reslig och välväxt samt hade ett
långlagdt ansigte och örnnäsa. Hans hår var i
ungdomen kastanjebrunt, men redan vid hans
trettionde år hade det blifvit fullkomligt grått. Han
var skarpsinnig, dristig och viljefast, men tillika
djupt och innerligt from. Kristendomens utbredning
bland hedningarna ansåg han som sin
upptäckts härligaste vinst, och hans älsklingstanke
var, att med den nya verldens skatter den heliga
grafvens återeröfring skulle kunna sättas i
verket. – Sin första upptäcktsresa skildrade C. i
en lifligt hållen dagbok, hvilket arbete, jämte hans
öfriga efterlemnade skrifter (ett testamente af
1493, bref m. m.), utgafs af Torre 1864 under
titeln "Raccolta completa". Bland lefvernesbeskrifningar
öfver C. torde följande böra nämnas:
"Vita del ammiraglio", af F. Colon (1571), "Life
and voyages of C.", af W. Irving (1828; "Ch.
Columbus, dess lefnad och resor", 1839), "Examen
critique de l’histoire de la géographie du
nouveau continent", af A. v. Humboldt (1836),
"Geschichte des zeitalters der entdeckungen", af
Peschel (1858), och "The life of C.", af Helps
(1869). C:i lif är behandladt af åtskilliga skalder,
bl. a. af F. M. Franzén.
C. hade två bröder och två söner, hvilka alla
liksom han sjelf adlades, samt en syster. Hans
äldre broder, Bartolommeo Colon (födelseåret
ovisst), gaf sig tidigt till sjös och slog sig sedan
ned i Lissabon, der han fick stort anseende som
kosmograf och kartritare. Han hade mycket
inflytande på sin broders vetenskapliga bildning,
följde honom på hans andra expedition,
hvarunder han 1495 sattes till vice-guvernör
("adelantado") på Haiti, och på den fjerde, hvarunder
han 1502 grundade ett nybygge vid Veragua.
Död 1514 som direktör för bergverken på Cuba.
– Den yngre brodern, Diego Colon, följde
C. på flere af hans resor och blef slutligen
president i Kastiliens råd. – C:i äldre son, Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
