Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Comines, Philippe de la Clite de - Comino - Comitia - Comme ci comme ca - Commedia - Commedia divina - Comme il faut - Commelin - Commemoratio episcoporum upsaliensium - Commemoratio omnium animarum, Lat., "alla själars minnesdag", allhelgonadagen. Se Alla helgons dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvisa händelsernas orsaker och sammanhang som i
att skildra sederna och lemna en träffande bild af
de handlande personerna. Man har dock klandrat den
kallblodighet, hvarmed han omtalar de orättrådigaste
och mest upprörande handlingar. Sådana betraktar
han endast såsom medel till framgång och bedömer dem
allenast efter deras resultat. Hans förnämsta arbete
är Mémoires (1523 l. 1524, en god uppl. trycktes
1847). Det är öfversatt på en stor mängd främmande
tungomål; på svenska af E. Schroderus (1624). Om
beskaffenheten af språket i detta arbete, se
P. A. Geijer, "Etudes sur les Mémoires de Philippe
de Comines" (1871). A. B. B.
Comino (Cumino), en liten, till Malta-gruppen
hörande ö i Medelhafvet, hvilken eges af en enskild
person, som kallar sig "pfalzgrefve af Comino".
Comitia, Lat., "komitier", namnet på
folkförsamlingen i det gamla Rom. På komitierna
uppträdde folket, d. v. s. medborgaresamhället,
ordnadt i sina särskilda politiska afdelningar
och utöfvade sin herskaremakt (suveränitet) genom
folkbeslut, antingen såsom lagstiftande, såsom dömande
eller såsom väljande. Senaten var i förhållande till
komitierna egentligen en förberedande rådsförsamling,
men under större delen af republikens tid låg i
tillämpningen makten hos senaten, hvars vilja och råd
utfördes af de verkställande ämbetsmännen. Graccherna
gjorde åter gällande folkförsamlingens formelt
obestridda rätt att afgöra vigtigare frågor, och
derefter kämpade senaten och folkförsamlingen om
makten. Den senare församlingen, som bestod af en
ständigt vexlande mängd, bland hvilken fans mycket
stadsslödder, kunde dock i längden ej vara vuxen
uppgiften att styra ett vidsträckt rike, i synnerhet
sedan medborgarerätten hade blifvit utsträckt till
Italiens innebyggare och primärförsamlingen af
romerska medborgare sålunda omfattade en befolkning,
som var spridd öfver ett stort landområde.
Komitierna voro af tre slag: 1) Comitia curiata,
der folket – till en början och sannolikt långt in i
republikens tider endast patricierna – var indeladt i
curier (se Curia). Der valdes konungar, der meddelades
imperium åt dem och sedermera åt de högre ämbetsmännen
och der afgjordes vissa till familjerätten hörande
ärenden. Det är en omtvistad fråga huruvida
den stadfästelse, som erfordrades för beslut af
centurieförsamlingarna, meddelades af de patriciska
curierna eller af senatens patriciska medlemmar. 2)
Comitia centuriata, på hvilka folket var indeladt
i klasser och centurier. Deras befogenhet bestod i
att välja högre ämbetsmän, stifta vigtigare lagar
och utöfva folkets domsrätt i brottmål. 3) Comitia
tributa, der folket röstade efter tribus. De anses
vanligen hafva uppkommit 449 f. Kr., men sannolikt
blefvo de då endast förändrade. Skilnaden emellan
comitia tributa och plebejernas församlingar är icke
fullt utredd. Visst är, att tribusförsamlingarnas
befogenhet och betydelse småningom utvidgades; de
fingo icke blott förrätta val af lägre ämbetsmän,
utan egde äfven lagstiftande makt.
Komitierna skilde sig från de folkförsamlingar,
som benämndes contiones, derutinnan att å de
senare beslut icke fattades. Komitierna höllos
på forum eller marsfältet och föregingos af
fogelskådning. Förhandlingarna leddes af en
ämbetsman. Omröstningen skedde öppet till omkr. midten
af 2:dra årh. f. Kr., hvarefter den blef sluten i
alla slags komitier. – Under kejsaretiden förlorade
komitierna all betydelse och upphörde slutligen
alldeles. R.Tdh.
Comme ci comme ça [kåm-], Fr., "så der", "si och så",
någorlunda, hjelpligt.
Commedia, Ital. Under inflytande af det romerska
lustspelet skapades uti Italien den s. k. commedia
erudita, det akademiska lustspelet, hvilket
framträdde dels som karaktersstycke och dels som
intrigstycke. Vid sidan af detta lustspel utvecklade
sig, under stark påverkan af de gamla atellanerna
och mimerna, det italienska folklustspelet, commedia
mimica, hvilket likaledes uppträdde under tvänne
former: maskspelet och commedia dell’ arte. Dessa
bägge arter skilde sig hufvudsakligen derigenom
att den senare improviserades efter en förut
gifven uppränning, hvilket ej var förhållandet med den
förra. Jfr Lustspel och Italienska literaturen.
Commedia dell’ arte, "yrkeskomedi", benämning på en
art af det italienska folklustspelet, som med tiden
blef ett slags improviserad komedi på folkspråket. De
särskilda rolerna i detta komiska drama utfördes
af stående masker, såsom Arlecchino, Pantalone,
Tartaglia, Graziano, Colombina m. fl. Commedia dell’
arte utbredde sig från Italien till flere land (till
Frankrike 1576, till Bajern redan 1569). De tyska
fastlagsspelen äro en form deraf.
Commedia divina ("Den gudomliga komedien"), titeln
på en episk dikt af Dante Allighieri.
Comme il faut [kåm il få], Fr., som sig bör, passande;
på modet.
Commelin [kåmöläng], holländsk familj, som räknat
flere lärda bland sina medlemmar. 1. Hieronymus
C., boktryckare, f. 1560 i Douai i Flandern,
d. 1598, utöfvade sin konst först i Frankrike,
derefter i Genève och slutligen, på kallelse
af kurfursten af Pfalz, i Heidelberg. Han är
berömd för sina omsorgsfullt utgifna och med
lärda anmärkningar försedda upplagor af grekiska
och romerska klassiker. – 2. Isaak C., den förres
brorson, boktryckare, f. 1598 i Amsterdam, d. 1676,
var liksom farbrodern berömd för sina typografiska
alster, bland hvilka flertalet beröra den holländska
historien. – 3. Jan C., den förres son, botaniker,
f. 1629 i Amsterdam, d. 1692 såsom senator och
professor i botanik i sin fädernestad, hvars botaniska
trädgård han gjorde till den berömdaste i Europa. Hans
förtjenstfulla arbeten innehålla beskrifningar öfver
de i denna trädgård förvarade skatterna.
Commemoratio episcoporum upsaliensium, Lat.,
"Upsalabiskoparnas minnesdag", betecknar, i latinska
handlingar från medeltiden, d. 12 Juli.
Commemoratio omnium animarum, Lat., "alla själars
minnesdag", allhelgonadagen. Se Alla helgons dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
