Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Concord - Concordia - Concordia parvae res crescunt, discordia maximae dilabuntur - Concordia pia - Concours - Concursus delictorum l. C. ad delictum, Lat., jur. Se Sammanträffande af brott. - Condamine, Charles Marie de la - Condat, fordom namn på en stad i franska depart. Jura. Se Saint-Claude. - Condé - Condé, fransk fursteslägt - 1. Condé, Louis I de Bourbon, prins af C. - 2. Condé, Henri I, den förres son, prins af C. - 3. Condé, Henri II, den förres posthume son, prins af C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Concord. 1. Stad och hufvudort i
nordamerikanska staten New-Hampshire, vid floden
Merrimac. Omkr. 12,000 innev. Liflig industri
och handel. – 2. Stad i nordamerikanska staten
Massachusetts, vid Concord river. Omkr. 2,500
innev. Märkvärdig såsom den plats, der den första
blodsutgjutelsen (d. 19 April 1775) egde rum i
nordamerikanska frihetskriget.
Concordia, Lat., endrägt. Så kallades i Rom
"endrägtens gudinna", åt hvilken, efter 367 f. Kr.,
ett tempel upprättades nära forum vid foten af den
capitolinska kullen. R. Tdh.
Concordia parvae res crescunt, discordia maximae
dilabuntur, latinskt ordspråk efter Sallustius
("Jugurtha"): Genom endrägt främjas små företag,
genom tvedrägt förderfvas de största.
Concordia pia, Lat., benämning på en samling af den
lutherska kyrkans symboliska böcker jämte Upsala
mötes beslut af år 1593 m. m. Se Konkordieboken.
Concours [kångkour], Fr. (af Lat. concursus,
sammanlopp; strid), täflan (om en syssla, en belöning
o. s. v.). – Hors (de) concours [år dö-], utanför
täflan, icke deltagande i en sådan. – Jfr Konkurrens.
Concursus delictorum l. C. ad delictum, Lat.,
jur. Se Sammanträffande af brott.
Condamine [kångdamin], Charles Marie de la, fransk
matematiker, f. 1701, d. 1774, anställdes 1730 såsom
adjoint i kemi vid franska vetenskapsakademien och
deltog 1735–45 i uppmätandet af en meridiangrad under
eqvatorn samt uppgjorde derunder (1744) den första
på astronomiska bestämningar grundade kartan öfver
Amazonfloden. Han var en ifrig kämpe för införandet
af ett internationelt måttsystem och af obligatorisk
skyddskoppympning. C. förstod de flesta europeiska
språk och utgaf flere lärda afhandlingar.
Condat [kångda], fordom namn på en stad i franska
depart. Jura. Se Saint-Claude.
Condé [kångde], namn på flere franska städer, bland
hvilka de märkligaste äro: 1. C.-sur-l’Escaut
[-syr-läskå] i depart. Nord (Flandern), i närheten af
belgiska gränsen, vid floderna Escauts (Scheldes)
och Haines sammanflöde. Omkr. 5,000
innev. Staden, eröfrades 1676 af fransmännen från
spaniorerna. Sedermera befästes den af Vauban. Ståtlig
arsenal. Militärhospital. Cikorie-, tvål- och
stärkelsefabriker. Betydlig stenkolshandel. –
2. C.-sur-Noireau [syr-nåarå], i depart. Calvados
(Normandie), vid Noireaus och Drouances
sammanflöde. Omkr. 7,000 innev. Rätt betydliga
bomullsspinnerier, garfverier och färgerier.
Condé [kångde], fransk fursteslägt, yngre gren
af ätten Bourbon, har sitt namn efter staden
Condé-sur-l’Escaut. Redan tidigt fans ett baroni C.,
och omkr. år 1200 egdes en del af detta baroni af
en Gottfried af C. Dennes ättling Jeanne C. äktade
1335 Jakob I af Bourbon, grefve de la Marche, och
deras andre son, Louis de Bourbon, grefve af Vendôme,
fick baroniet C. Den sistnämndes sonsons son, hvilken
såsom prins af blodet antog furstettfeln, kallade
sig Louis I de Bourbon, prins af Condé (se nedan).
1. Condé, Louis I de Bourbon, prins af C., yngste
sonen af Charles de Bourbon, hertig af Vendôme,
och yngre broder till Anton af Bourbon, konung af
Navarra, föddes 1530. Under Henrik II utmärkte han
sig genom stor tapperhet och militärisk duglighet.
Liksom sina bröder omfattade han den reformerta
läran, men föranleddes dertill kanske mera af
äregirighet och fiendskap till de ultrakatolske
guiserna än af verklig öfvertygelse, enär denna
läras stränghet föga öfverensstämde med hans glada
lynne och böjelse för nöjen. C. var hugenotternas
verksammaste anförare, och den hemliga del han tog
i sammansvärjningen i Amboise (1560), hvilken hade
guisernas fördrifvande och konungens tillfångatagande
till syfte, var nära att kosta honom hufvudet
– han var redan dömd till döden och schavotten
upprest –, men Frans II:s död och den derefter skedda
regementsförändringen räddade hans lif. Under de
följande hugenottkrigen spelade han en stor rol.
I bataljen vid Dreux 1562 blef han tillfångatagen,
men frigafs 1563 genom freden i Amboise. 1567 bröt
kriget åter ut. C. sökte då, ehuru förgäfves,
genom en öfverrumpling i Meaux bemäktiga sig den
unge konungens och enkedrottningens personer,
blockerade derefter hufvudstaden och förde befälet
i den oafgjorda drabbningen vid S:t Denis. 1568
slöts en fred, som likväl blef af kort varaktighet.
Katarina försökte gripa C. (liksom amiral Coligny)
på hans gods, men han flydde till La Rochelle och
samlade trupper. I drabbningen vid Jarnac d. 13
Mars 1569 – i hvilken han, utan att invänta sitt
infanteri, i spetsen för 400 ryttare störtade sig mot
hela den katolska armén – blef han tillfångatagen och
förrädiskt nedskjuten af en gardeskapten, Montesquiou.
A. B. B.
2. Condé, Henri I, den förres son, prins
af C., hertig af Enghien, f. 1552, sin faders
afbild, gjorde, jämte sin kusin Henrik af Navarra,
sina läroår i religionskriget under amiral Coligny.
Under Bartolomei-natten räddade han sitt lif genom
att afsvärja sin tro. Mot slutet af Karl IX:s
regering flydde han till Tyskland, samlade der en
liten här, med hvilken han slöt sig till hertigen
af Alençon, och blef vald till protestanternas
generalissimus. Efter flere års strid blef
han 1588 tagen till fånga och dog kort derefter
af gift, som (enligt samtidas tro) hans gemål,
Catherine de la Trémaille hade gifvit honom.
A. B. B.
3. Condé, Henri II, den förres posthume son, prins af
C., f. 1588, uppfostrades i den katolska religionen.
1609 äktade han Charlotte de Montmorency, en af den
tidens rikaste och skönaste qvinnor, men flydde snart
med sin maka till Nederländerna, derför att Henrik
IV blifvit betagen i henne. Efter Henriks död (1610)
återvände han till Frankrike och intrigerade mot
regentinnan, Maria af Medici, men blef gripen och satt
tre år fången. Under återstoden af sitt lif var han
en trogen konungens tjenare. För att utplåna minnet
af sin familjs förbindelser med hugenotterna låtsade
C. det största nit mot protestanterna. Hans begär
efter rikedomar föranledde honom att ställa sig väl
med Richelieu och tvinga sin son, den store Condé,
att äkta en af kardinalens systerdöttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
