Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Condé, Henri II, den förres posthume son, prins af C. - 4. Condé, Louis II de Bourbon, prins af C., kallad den store C. - 5. Condé, Louis Henri, hertig af Bourbon - 6. Condé, Louis, prins af C. - 7. Condé, Louis Joseph, hertig af Bourbon, prins af C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Död 1646. C:s andre son, Armand, blef stamfader
för ättegrenen Conti. A. B. B.
4. Condé, Louis II de Bourbon, prins af C., kallad
den store C., den förres son, f. 1621, fick en
högst omsorgsfull uppfostran och började vid 17 års
ålder sin krigarebana. Hans giftermål (1641) med en
systerdotter till kardinal Richelieu skaffade honom
vid tjugotvå års ålder befälet i Nederländerna mot
spaniorerna. Dessa slog han i grund vid Rocroy d. 19
Maj 1643 och eröfrade derefter Thionville. 1644 sändes
han till Elsass för att understödja Turenne. Efter
flere dagars blodiga strider, i Aug. 1644, tvang
han den bajerske generalen Mercy till återtåg och
intog flere städer vid Rhen, bl. a. Mainz. Året
derpå inträngde han i Franken, segrade d. 3
Aug. 1645 vid Allersheim, der Mercy stupade, och intog
Philippsburg. 1646 förde han befälet i Nederländerna
och intog Dunkerque. Det stora inflytande, hvilket
C. utöfvade såsom hufvudman för franska adeln och för
en ofantligt mäktig slägt, kunde ej annat än oroa
styrelsen. Denna motsatte sig ock, så vidt möjligt
var, hans högt sväfvande planer och fordringar. Hans
begäran att blifva utnämnd till amiral af Frankrike
afslogs, men i stället blef han generalkapten,
med rätt att tillsätta hvarje officerspost i
hären. Ännu missnöjd, anhöll han om tillåtelse att
på egen bekostnad utrusta en här för att dermed för
egen räkning eröfra Franche-Comté. Detta kunde icke
medgifvas; men för att bereda honom sysselsättning
skickade man honom 1647, till Katalonien, der han,
illa understödd, led sin första motgång och efter
ofantliga förluster måste upphäfva belägringen af
Lerida. 1648 förde han befälet i Nederländerna,
intog Ypern och slog ärkehertig Leopold vid Lens
(d. 20 Aug.). Han blef nu inblandad i frondens
uppresning mot hofvet och kardinal Mazarin samt stod
i början på hofvets sida, ehuru hans broder prinsen
af Conti och hans syster hertiginnan af Longueville
tillhörde motpartiet. Sedan hofvet i Jan. 1649 lemnat
Paris, inneslöt C. staden och lät vid Charenton
nedsabla 3,000 man af frondens trupper. Emellertid
medlades fred, och hofvet återvände till Paris, i
Aug. 1649. C:s högfärd, trots och ständigt växande
anspråk drefvo hofvet till det yttersta. I Jan. 1650
arresterades såväl C. som hans broder Conti och hans
svåger hertigen af Longueville, men efter ett år
frigåfvos de på parlamentets begäran. 1651 började
C. ett nytt borgerligt krig: han vände sig till
sydvestra Frankrike, der han hade ett talrikt anhang,
slöt förbund med Spanien, begaf sig derpå till Loire,
öfvertog befälet öfver en af hertigarna af Beaufort
och Nemours ledd här, slog de kungliga trupperna
vid Bleneau (d. 6 Apr. 1652) och drog mot Paris. I
förstaden S:t Antoine utkämpade han, d. 2 Juli s. å.,
en het träffning med Turenne och räddades endast
derigenom att prinsessan af Montpensier, konungens
kusin, lät för honom öppna portarna till Paris
och rikta bastiljens kanoner mot de kunglige. Nya
underhandlingar om försoning öppnades, men strandade
mot C:s orimliga fordringar, hvarför han slutligen
öfvergafs af sina anhängare. Han lemnade då staden
och begaf sig öfver gränsen. Af spaniorerna mottogs
han med öppna armar och
utnämndes till deras generalissimus. Det franska parlamentet
förklarade honom 1653 skyldig till högförräderi. I
spetsen för spanska armén uträttade han föga. Genom
pyreneiska freden 1659 fick han förlåtelse af
konungen. C. vistades derefter flere år på landet och
hade sannolikt aldrig åter blifvit använd, om icke
Turenne stött sig med krigsministern Louvois. 1668
eröfrade C. inom tre veckor Franche-Comté. 1672 deltog
han i kriget mot Holland och tilltvang sig öfvergången
öfver Rhen. 1673 förde han befälet i Nederländerna,
och 1674 mötte han prinsen af Oranien i den blodiga,
men oafgjorda drabbningen vid Senef. 1675 fick han
efter Turennes död befälet öfver Rhenarmén. Detta var
hans sista fälttåg. I förtid utnött af utsväfningar
och krigets mödor, behöfde han hvila. Sina
återstående år tillbragte han på landet, sysselsatt
med religiösa betraktelser. Han dog 1686. – C. var
en förebild för en fransk ädling på hans tid. Att
anses för en lysande segrare i krig och i kärlek,
innehafva första platsen vid hofvet, styra staten
efter sitt behag och erhålla allas hyllning voro de
högsta föremålen för hans äregirighet. Öfvermodig,
hänsynslös och omåttligt fåfäng, sårade han de fleste,
med hvilka han kom i beröring. Han slösade med sina
soldaters lif, förmenande att långa fälttåg och
utdragna belägringar kostade mera folk än hans raska,
men förstörande operationer. Öfverdådigt tapper på
slagfältet, vann han sina segrar genom sitt eldiga
mod, sin företagsamhet och sin sjelfbeherskning. I
landtlifvets stillhet älskade han att samla omkring
sig och understödja Frankrikes mest lysande snillen.
A. B. B.
5. Condé, Louis Henri, hertig af Bourbon,
den förres sonsons son (han bar dock aldrig
titeln prins af C.), f. 1692, var en svag man,
som styrdes af sin mätress, madame de Prie.
Under Ludvig XV:s minderårighet var han medlem af
regentskapsrådet och blef vid hertigens af Orléans
död, 1723, utnämnd till förste minister. Hans
vigtigaste handling såsom sådan var, att han
1725 hemskickade den till konungens brud bestämda
spanska infantinnan, hvarigenom en fullkomlig
brytning åstadkoms med Spanien. Sin ställning
begagnade han för att rikta sin familj och sin
mätress. 1726 störtades han af Fleury. Död 1740.
A. B. B.
6. Condé, Louis, prins af C., grefve af Clermont,
den förres broder, f. 1709, d. 1771, tjenade först
i Nederländerna och deltog sedan i sjuåriga kriget
(1756–63), då han förde befälet öfver franska armén i
nedre Tyskland. Efter slaget vid Krefeld (1758),
som han förlorade, blef han återkallad. C. var
stormästare för de franska frimurarelogerna, och
efter honom bär det clermontska frimuraresystemet
sitt namn.
7. Condé, Louis Joseph, hertig af Bourbon, prins af
C., Louis Henri C:s son, f. 1736, fick en mycket
vårdad uppfostran. Han ingick i krigstjenst i
början af sjuåriga kriget (1756–63), utnämndes 1758
till generallöjtnant och vann vid Johannisberg, d. 30
Aug. 1762, en seger öfver arfprinsen af Braunschweig.
I Bourgogne, der han var guvernör, gjorde han mycket
för att förbättra industrien och kommunikationerna. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
