Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Connétable, Fr., en militärisk värdighet. Se Konnetabel. - Connoissement - Connubium - Conocephalites - Conocoryphe, paleont. Se Conocephalites. - Conodonter - Con passione - Conradi, Georg Johan - Conradi, Andreas Kristian - Conradi, August - Conradsen, Harald - Conring, Hermann - Consalvi, Ercole - Consanguineus - Conscience, Hendrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Connétable [-taböl], Fr., en militärisk värdighet. Se
Konnetabel.
Connoissement [kånnässömang] l. Connaissement,
Fr. (af Ital. conoscimento), fraktsedel, konnossement.
Connubium, Lat., äktenskapsförbindelse, rättighet att
ingå ett af de romerska lagarna helgadt äktenskap.
Conocephalites, paleont., ett för "primordialzonen"
utmärkande trilobitslägte, med konvex, framåt
afsmalnande panna, långsträckt bål och liten
stjertsköld. Det har på senare tiden delats i
flere underslägten: Conocoryphe, Selenopleura
m. fl. Till det förra hänföras arter, som
sakna ögon. Conocoryphe förekommer dock stundom
liktydigt med Conocephalites. Efter detsamma kallade
N. P. Angelin en del af den svenska primordialzonen
"regio conocorypharum". G. L.
Conocoryphe, paleont. Se Conocephalites.
Conodonter (af Grek. konos, kägla, och odus, tand),
paleont., ett namn, som af den ryske geologen Pander
gafs åt små glänsande, kägellika, mer eller mindre
böjda kroppar, hvilka ymnigt förekomma i Rysslands
undersiluriska lager. Pander ansåg dem vara tänder
af broskfiskar. Denna åsigt har emellertid blifvit
tämligen allmänt bestridd, dels emedan, så vidt
man vet, inga säkra lemningar af fiskar upptäckts
utom i vida yngre lager, och dels derför att
conodonternas form i vissa afseenden afviker från
den hos broskfiskarnas tänder vanliga. Måhända hafva
conodonterna varit taggar eller tänder, som tillhört
blötdjur eller maskar. G. L.
Con passione [-åne], Ital., musikt., med passion.
Conquistadores [-kistadåres], Sp. (af Lat. conquirere,
eröfra), eröfrare; de förste eröfrarna af det
s. k. Spanska Amerika äfvensom deras afkomlingar.
Conradi, Georg Johan, dansk superintendent, f. i
Riga 1670, studerade i Halle, der han slöt sig till
det pietistiska lägret, blef 1710 andra kyrkoherde
vid Tyska församlingen i Stockholm, 1721 tysk
hofpredikant i Köpenhamn och 1728 superintendent i
Slesvig. 1730 framlade han på en synod i sistnämnda
stad ett omfattande reformatoriskt förslag i
pietistiskt syfte och med fullkomligt förbiseende
af menighetens rätt att i kyrka och skola höra sitt
danska modersmål. Förslaget antogs af synoden,
men vann ej konungens bifall. C. införde 1733
konfirmationen i Slesvig. Död 1747.
Conradi, Andreas Kristian, norsk läkare, f. i Tönsberg
1809, tog 1831 medicinsk ämbetsexamen och uppehöll
sig 1831–32 i Hamburg för att samla erfarenhetsrön om
den asiatiska koleran. 1841 blef han lektor och 1845
professor i patologi, terapi och medicinsk klinik
vid Kristiania universitet. Död på Madeira 1868. Som
praktiserande läkare åtnjöt C. ett mycket stort
anseende, men uppträdde som författare endast med
några smärre afhandlingar: Lunge- og hjertesygdommenes
diagnostik og physikalske tegn m. fl. 1868 blef
han hedersdoktor vid Lunds universitets jubelfest.
Y. N.
Conradi, August, tysk tonsättare, f. i Berlin 1821,
var från 1849 teaterkapellmästare på
åtskilliga ställen och dog 1873. Bland hans många
operor och sångspel äro i Stockholm gifna Öfver
land och haf samt En vänskapstjenst. C. komponerade
äfven gedigna symfonier, qvartetter, pianosaker m. m.
A. L.
Conradsen, Harald, dansk medaljör, f. i Köpenhamn
1817, utbildade sig vid konstakademien, hvars stora
guldmedalj han vann 1845, vistades derefter utomlands
i tre år, försedd med akademiens stipendium, och
kallades 1851 till medlem af akademien. 1841 blef
han assistent vid myntverket och 1873 kungl. medalj-
och myntgravör. Sistnämnda år vardt han äfven
hedersledamot af konstakademien i Petersburg. Utom
åtskilliga kaméer i konchylier och ädla stenar har
han utfört en medalj till Thorvaldsens minne (1850),
en medalj öfver J. Collin samt alla stämplarna till
de nya mynten. 1875 utförde C. för slottskyrkan i
Köpenhamn en bildstod öfver evangelisten Markus.
Ph. W.
Conring, Hermann, tysk lärd, f. 1606 i Öst-Friesland,
d. 1681 som professor i filosofi, medicin och
politik i Helmstedt. Af sin tids furstar blef han
ofta anlitad icke allenast som läkare, utan äfven
som rådgifvare i statssaker. Drottning Kristina och
Karl X Gustaf utnämnde honom till lifmedikus, Ludvig
XIV gaf honom en årlig pension. Med anledning af en
uppsats om sättet att befästa envåldsmakten samt en
1663 författad afhandling om ställningen i Danmark
blef han af danske konungen Fredrik III utnämnd
till etatsråd. C. utmärkte sig för ett oerhördt
godt minne och en ovanlig intuitionsförmåga, som i
någon mån ersatte hans brist på logisk skärpa. Som
karakter stod han ej synnerligen högt. Hans skrifter
utgåfvos 1730. Bland dessa må särskildt framhållas
De origine juris germanici (1643), De germanorum
corporum habitus causis (1645) och De finibus
imperii germanici (1654).
Consalvi, Ercole, italiensk prelat, f. 1757, blef
1800 kardinal och kort derefter statssekreterare
vid romerska kurian. 1801 underhandlade han i
Paris med Napoleon I om konkordatet, utverkade som
påfligt sändebud vid kongressen i Wien 1814, att
"Markerna" och "Legationerna" blefvo återställda åt
påfvestaten och deltog i påfvens alla underhandlingar
med Frankrike 1815. De under Pius VII afslutade
konkordaten mellan romerska kurian samt Ryssland,
Polen, Preussen, Bajern, Würtemberg, Sardinien,
Spanien och Genève voro hans verk. Äfven på
Kyrkostatens inre styrelse utöfvade C. ett stort
inflytande; särskildt verkade han för finansernas
ordnande och röfvareväsendets utrotande. 1823 drog
han sig tillbaka från politiken. Död 1824.
Consanguineus, Lat. (af con, med, och sanguis, blod),
blodsfrände, genom blodsband förenad. – Consanguinitet
(Konsangvinitet), blodsförvandtskap, slägtskap.
Conscience [kånsiens], Hendrik, belgisk
novellförfattare, född d. 3 Dec. 1812 i Antwerpen,
ingick 1830 som frivillig i armén, tog 1836 afsked
som "sergeant major", var derefter trädgårdsmästare,
blef 1841 sekreterare vid konstakademien i Antwerpen,
1845 e. o. professor vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
