Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corpus evangelicorum - Corpus juris - Corregedor, portugisisk tjensteman. Se Corregidor. - Correggio - Correggio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska rikets upplösning (1806) upphörde såväl Corpus
evarigelicorum som C. catholicorum af sig sjelfva.
Corpus juris, samling af rättskällor. Uttrycket,
som visserligen förekommer redan hos romerska
författare (Livius III, 34), blef emellertid mera
allmänt brukligt först under medeltiden. Särskildt
sattes då Corpus juris civilis (sammanfattningen af
den romerska rättens källor, hufvudsakligen från
Justiniani tid, 527–65) i motsats mot Corpus juris
canonici (sammanfattningen af de beslut af allmänna
kyrkomöten och påfvar, hvilka utgöra den kanoniska
rättens källor). Senare hafva många särskilda
samlingar af rättskällor betecknats med benämningen
Corpus juris. Se Romerska rätten och Kanoniska rätten.
I. L.
Corregedor [-chedår], portugisisk tjensteman. Se
Corregidor.
Correggio [-rädjå], stad i den italienska prov. Reggio
(Emilia), n. v. om Modena. Omkr. 12,000 innev. Der
föddes 1494 den berömde målaren Antonio Allegri
da Correggio.
Correggio [-rädjå], den yngste af Italiens fem
störste målare, föddes i Correggio, sannolikt
1494. Att underrättelserna om hans lefnad äro
mycket torftiga, beror kanske till någon del derpå
att han lefde ett stilla, afskildt lif och aldrig
kom synnerligen långt utanför sin hemorts närmaste
område. Vasaris och några andras skildringar af hans
personlighet och ytterliga armod äro diktade eller
åtminstone obestyrkta. – C., som egentligen hette
Antonio Allegri, var son af en välbergad köpman och
fick tidigt egna sig åt konsten. I sin födelsestad
och i Modena erhöll han den första undervisningen –
ovisst likväl under hvilkas ledning. Att han sedan
i Mantua utbildade sig genom studiet af Mantegnas
arbeten, torde vara obestridligt; likaså att Lionardos
banbrytande skapelser starkt inverkade på honom. 1518
kom han till Parma som en ansedd mästare och fick
der stora beställningar och riklig betalning för
sina arbeten. Den traditionella anekdoten, att han
vid åsynen af en målning af Rafael utropat Anch’ io
son’ pittore (äfven jag är målare) antyder, att han
sjelf var fullt medveten om sitt värde. Jämte sin
familj (han hade gift sig i Correggio 1519) bosatte
han sig 1522 i Parma och qvarstannade der till
1530. S. å. återflyttade han till Correggio, der han
dog d. 5 Mars 1534. – Bland C:s ungdomsverk, utförda
1514–18 i Correggio, må nämnas Den hel. Francisci
madonna (Dresdens galleri), Rasten på flykten till
Egypten (försvunnen; utgjorde den första genreartade
behandlingen af detta ämne; den i Florens’ Uffizi
förvarade målningen är troligen en kopia) och Den
hel. Katarinas förmälning (två med hvarandra olika
exemplar finnas: ett i Louvre och ett i Neapels
galleri). I Parma öppnades för honom en ny och
större verkningskrets. Der utförde han 1518, med fri
behandling af antikens motiv, de mytologiska freskerna
i nunneklostret S. Paolo, hvilka genom klostrets
stängning snart föllo i glömska och först mot slutet
af 1700-talet åter upptäcktes. Derefter följde Noli
me tangere (Kristus och Magdalena), i Madrids
museum (ovisst är emellertid, om denna tafla är
original eller kopia), Madonna, tillbedjande barnet,
i Florens’ Uffizi, Madonna della cesta ("Madonnan med
korgen"), i Londons nationalgalleri, La zingarella
(Madonnan som sigenerska; äfven kallad Madonna del
coniglio, "Madonnan med kaninen"), i Neapels galleri,
samt Ecce homo (Kristus inför Pilatus), i Londons
nationalgalleri (trol. en kopia). 1521–24 utförde
C. freskerna i S. Giovannis kupol, framställande
Kristi himmelsfärd. För ett kapell i samma kyrka
målade han derjämte två altartaflor, hvilka numera
förvaras i Parmas pinakotek, näml. Den hel. Placidus’
och den hel. Flavias martyrdöd samt en Pietà (äfven
kallad Korsnedtagningen). Under det han arbetade i
S. Giovanni, utförde han äfven två smärre fresker:
en Bebådelse (nu i S. Annunziata) och Madonna
della scala (nu i Parmas pinakotek). Derefter
började han freskerna i Parmas domkyrka, i hvars
kupol han framställde Marias himmelsfärd. Medan
han var sysselsatt med dessa (1526–30), målade han
tillika en mängd oljetaflor, som höra till hans
skönaste verk, t. ex. Herdarnas tillbedjan (känd och
beundrad under namnet La notte, "Natten"; Dresdens
galleri), Den hel. Sebastians madonna (Dresden) och
Madonna della scodella ("Madonnan med skålen"; Parmas
pinakotek). Dertill komma de båda berömda bilderna Den
hel. Hieronymus’ madonna (kallad Il giorno, "Dagen";
Parmas pinakotek) och Den botfärdiga Magdalena
(liten bild på koppar; Dresdens galleri). Under sin
senare verksamhetsperiod behandlade C. företrädesvis
mytologiska ämnen. Redan i Parma hade han utfört den
s. k. Jupiter och Antiope (Louvregalleriet) samt Amors
uppfostran (Londons nationalgalleri), och efter sin
återkomst till Correggio, 1530, målade han Ganymedes
(Wiens Belvedere), Jupiter och Io (originalet i Wiens
Belvedere; en gammal och god kopia i Berlins museum),
Leda (Berlins museum) och Danaë (Pal. Borghese i
Rom). Endast tvänne allegoriska målningar finnas af
C:s hand: Dygden och Lasten (båda i gouache eller
tempera; Louvre).
C:s rätta namn var, såsom redan
är nämndt. Allegri, och då han signerade, nyttjade
han stundom som binamn det italienska Lieto eller
det latinska Laetus. Alla tre dessa ord betyda
"glad", och med ett mer träffande epitet kan mästarens
konstnärliga karakter ej betecknas. Allt hvad han
skapat, mytologiska såväl som religiösa bilder, har
en genomgående verldslig och idyllisk prägel. Han
var en afgjordt modern målare och bröt hänsynslöst
med den äldre kristna konstens traditioner. Sina
madonnor och helgon framställde han såsom verkliga
menniskor, hvilkas själsrörelser han förstod att
skildra så som ingen före honom. Visar han oss i
åtskilliga framställningar lidandet och smärtan
med en genom märg och ben trängande sanning, så är
likväl tillvarons lust och fröjd hufvudföremålet
för hans konst. Ingen har så som han gifvit uttryck
åt Marias modersglädje eller Kristusbarnets och de
små änglarnas naiveté – en naiveté, som ofta slår
öfver i sjelfsvåldig ysterhet. Det är just i dessa
sistnämnda s. k. putti – d. v. s. englabarn, genier
och amoretter, framställda i nakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
