Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crébillon - Crécy - Credi, Lorenzo di - Crédit foncier - Crédit mobilier - Credner, Hermann - Credo - Creek - Creeks - Crees, ett indianfolk. Se Kri. - Creil - Crell, Nikolaus - Crell, Lorenz von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorgespelen, Idoménee (1705), Atrée et Thyeste
(1707), Electre (1709) och framför alla Rhadamiste
et Zénobie (1711, "Rhadamist och Zenobie", 1791),
hans bästa arbete. Då tragedierna Xerxès (1714) och
Sémiramis (1717) icke rönte samma bifall, greps han
af missmod och lät sedermera ej höra af sig förrän
1726, då han framträdde med tragedien Pyrrhus, som
afvenledes mottogs med köld. Derefter lefde han
i tillbakadragenhet, tills han 1731 blef ledamot
af Franska akademien. Vid den tiden började han
omhuldas af hofvet, som genom honom hoppades kunna
ställa Voltaires ryktbarhet i skuggan. På den då
allsmäktiga madame Pompadours förord blef han utnämnd
till kunglig censor och tjensteman vid Ludvig XV:s
bibliotek samt hugnad med en pension. Dramen Catilina
(1748), som skulle visa C:s öfverlägsenhet öfver
Voltaire, uppfördes visserligen med mycket bifall,
men blef längre fram förgäten för den senares "Rome
sauvée", som behandlar samma ämne. C. dog d. 17 Juni
1762. Ludvig XV lät 1750 utgifva hans arbeten i en
praktfull upplaga. – Enskilda skönheter förekomma i
C:s verk, men äro blandade med svåra brister i fråga
om plan, utförande, diktion och karaktersteckning. Den
förkärlek, hvarmed han skildrade det gräsliga,
förvärfvade honom tillnamnet "le terrible" (den
förskräcklige). Man har om honom fällt det träffande
omdömet, att han tog det gräsliga för det gripande,
det svulstiga för det storslagna. Hans förtjenst
var att icke slafviskt imitera Racine – mönstret för
alla hans samtids småpoeter.
2. Claude Prosper Jolyot de C., romanförfattare,
den förres son, föddes d. 14 Febr. 1707 i Paris. Hans
arbeten, som äro underlägsna i literärt hänseende,
kommo i ropet förnämligast genom sin halfslöjade eller
alldeles nakna osedlighet. Endast i ett hänseende
äro C:s romaner märkliga, nämligen såsom bidrag till
kännedomen om de lättfårdiga sederna i det 18:de
århundradets franska samhälle. Betecknande för tiden
är, att C. utnämndes till kunglig censor eller vårdare
af anständighet och moralitet i literaturen. Hans
mest kända arbeten äro Lettres de la marquise de ***
au comte de *** (1732), Tanzaï et Néadarmé (1734),
Les égarements du cour et de l’esprit (1736, "Sinnets
och hjertats villovägar eller Meilecours äfventyr",
d. I, 1749) och Le sopha, conte moral (1745), det
slipprigaste af allt, som flöt ur hans penna. Han
dog d. 12 April 1777.
Crécy [kresi], ort i franska depart. Somme
(Picardie). Engelsmännen under Edvard III slogo der,
d. 26 Aug. 1346, en mycket öfverlägsen fransk här
(hufvudsakligen bestående af riddare) under Filip VI.
Credi, Lorenzo di, florentinsk målare, f. 1459,
d. 1537, fick sin första undervisning i A. Verocchios
skola, men tog sedermera sin vän och medlärjunge
Lionardo da Vinci till förebild. Sin brist på högre
begåfning ersatte han med en varm hängifvenhet för
och ett sorgfälligt utförande af sina ämnen. Hans
heliga familjer och madonnor äro dessutom i hög grad
tilltalande genom uttryckets renhet och innerlighet.
Crédit foncier [-di fångsie], Fr., lånebank, som
utlemnar penningar mot säkerhet i fastighet. Se
Hypoteksbank.
Crédit mobilier [kredi -ie], Fr., kreditanstalt,
hvars affärer vända sig omkring rörliga valutor. Se
Kreditanstalt.
Credner, Hermann, tysk geolog, f. 1841 i Gotha,
utnämndes 1870 till e. o. professor i geologi
och paleontologi i Leipzig samt öfvertog 1871
ledningen af de undersökningar, som för geologiska
och kartografiska ändamål företogos i konungariket
Sachsen. Han har utgifvit en mängd paleontologiska
och geognostiska arbeten öfver norra Tyskland och
Nord-Amerika. C:s Elemente der geologie (1872),
hvari han söker framställa jorden som en kosmisk
varelse, stadd i en lefvande utvecklingsprocess,
upplefde samma år den utkom tvänne upplagor.
Credo, Lat., "jag tror", trosbekännelse, särskildt
den apostoliska trosbekännelsen; den tredje
afdelningen i den katolska mässan, hvilken afdelning
börjar med detta ord. – Credo, quia absurdum, Lat.,
"jag tror, emedan det är orimligt", ett af kyrkofadern
Augustinus nyttjadt uttryck, som innebär, att man ej
skall söka begripa trons innehåll, alldenstund detta
städse måste förefalla det menskliga förståndet såsom
någonting orimligt.
Creek [krik], Eng., ett i Förenta staterna och
Australien förekommande namn på åar och bäckar, som
utmynna i större vattendrag. I Surinam nyttjas samma
ord i betydelsen kanal.
Creeks [kriks], indianstam i Nord-Amerika, i
Indianterritoriet, dit den 1836–38 flyttade från
staterna Georgia, Alabama och Tennessee. Denna stam,
som består af omkr. 13,000 individer, drifver åkerbruk
och boskapsskötsel, har en lagstiftande församling
och en ordnad lagskipning samt kyrkor och skolor.
Crees [kris], ett indianfolk. Se Kri.
Creil [kräj], stad i franska depart. Oise
(Ile-de-France), vid floden Oise. Omkr. 5,000
innev. Stor fajansfabrik.
Crell, Nikolaus, kursachsisk kansler, f. 1551,
förstod som kurprinsen Kristians guvernör så fästa sin
lärjunge vid sig, att denne vid sitt öfvertagande
af styrelsen, 1585, utnämnde honom till kansler och
ledare af regeringsärendena. I denna egenskap ådrog
han sig mycket hat af adeln, hvilken betraktade
honom såsom en uppkomling, och af det ortodoxa
lutherska presterskapet, som ansåg honom vara allt
för tolerant. För att skaffa sig ett stöd slöt C. sig
derför till de hemlige calvinisterna i landet. Till
deras undertryckande hade den förra styrelsen utfärdat
en konkordieformel; men C. förklarade sig emot denna
och lät utgifva bl. a. en ny upplaga af bibeln med
en inledning, som förordade calvinismen. Då hans
gynnare 1591 dog, vardt C. på ridderskapets begäran
häktad och insatt på Königsteins fästning. Efter en
lång och formvidrig process afrättades C. 1601.
Crell, Lorenz von, tysk kemist, f. 1744 i Helmstädt,
d. 1816 som bergsråd och professor i Göttingen. Han
är bekant genom utgifvandet af flere kemiska journaler
och tidskrifter, innehållande redogörelser för
samtidens kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
