Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Cronstedt, Karl Olof - 1. Cronstrand, Simon Anders - 2. Cronstrand, Baltzar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stunden, då detta hopp släcktes, blef väl någon oro; men
bristen på en nog framstående chef för de missnöjde
och på tillräcklig samdrägt mellan de svenska, finska
och tyska trupperna hindrade hvarje afgörande steg,
till dess allt var för sent. Under harm och förtviflan
tågade garnisonen ut
– och ryssarna in, på bestämd tid. Samma dag fick
konungen rapporten af d. 7 April, om "konventionen".
Kommendanten afskedades genast ur rikets tjenst och
stämdes inför krigsrätt, men inställde sig icke.
I sin 1811 till krigsrätten ingifna och i tryck
utgifna förklaring – af Döbeln kraftigt bemött i
en tryckt kritik – säger han sig i intet afseende
handlat felaktigt; han hade endast haft otur i
st. f. påräknad framgång med sin plan att vinna tid.
Han gifver äfven till känna, att han i alla händelser
"icke skall kunna undergå något straff". Vigten af
Sveaborgs förlust söker han förringa och kallar denna
rikt försedda fästning, dessa tusentals kanoner och
hundratals krigsfartyg med full utrustning
– för att icke räkna en trupp på mer än 6,000 man –
"ett alldeles likgiltigt ställe, både för svenska
och ryska trupperna", utan betydelse for Finlands
eröfring eller återtagning. Att C. sjelf kunnat
sätta tro till dessa sina ord, är orimligt. Vi måste
döma honom att hafva skrifvit mot bättre vetande.
Ojäfaktigt är alltså, att Sveaborgs siste svenske
kommendant passerat "hederns Rubicon", och möjligheten
af pekuniär ersättning för fästningens uppgifvande
kan således ej förnekas endast på grund af mannens
obetvifleliga heder. Att C. under stilleståndstiden
uppmanade officerare att söka komma i besittning
af de förmåner ryssarna erbjudit, vittnades inför
krigsrätten, innan denna, på rysk begäran, inställde
all undersökning rörande deras förhållande, som
icke återvändt till Sverige. Vill man än icke se
någon tanke på enskild fördel i den förut anförda
artikeln om 100,000 rdr b:ko för betäckande af
krigskassans skuld, torde dock ett bevis att C. redan
1808 mottog rysk pension och "skadeersättning" ej
sakna inflytelse på omdömet derom. Den 9 Dec. 1808
undertecknade nämligen kejsar Alexander i Petersburg
en rysk skrifvelse till riksskattmästaren Goloubzov,
och denna skrifvelses officiella franska "translat",
upptagande arkets andra blad (enligt det dåvarande
bruket i ryska ämbetsskrifvelser till högre ämbetsmän
och auktoriteter, hvilkas ämbetssfer omfattade äfven
icke-ryska tjenstemän), har förirrat sig från finska
generalguvernörens kansli till enskild ego, der det
är tillgängligt för forskaren. Detta kejsarebref
befaller utbetalande till C. af 4,500 rdr b:ko
årligen – han erhöll dock hvarken i Finland eller
i Ryssland någon tjenst – och, en gång för alla,
50,000 rdr b:ko "som ersättning för hvad han förlorat
i dykeri-bolaget". C. egde verkligen, enligt uppgift
af statsrådet Alb. Ehrenström, för hvilken detta
"translat" af tillvaratagaren företeddes, 25 aktier
i ett dykeri-bolag i Helsingfors; men dessa voro
då, enligt samma persons uppgift, alldeles utan
penningevärde. I dem fann man alltså, tyckes det, en
förevändning för realiserande af någon förespegling
om en sorgfri framtid för den, som utan
strid uppgifvit Sveaborg. Brefvet berör äfven
"Cronstedts begäran att få betalda de skulder, som
härröra från Sveaborgs fästning," och visar sig
derigenom stå i nära samband med kapitulationens
"article séparé". Kejsaren ålägger C. att till
general-guvernören Sprengtporten – som förut för ryska
inkomster lemnat de svenske och "fört afvog sköld mot
sitt fädernesland" – ingifva förteckning på skulden,
till dennes granskning och fastställande, hvarefter,
på Sprengtportens anmälan, summan skulle utbetalas
till C.
När Borgå landtdag kort derefter sammanträdde, syntes
C. icke bland de finske riddarhusmedlemmarna, men han
erhöll 1818 introduktion å finska riddarhuset. 1811
blef hans sextonåriga dotter rysk hoffröken; hans båda
söner ingingo som officerare i ryska armén. Sjelf
vistades han, ej gerna sedd hvarken af finnar eller
ryssarr dels i Helsingfors, dels på en landtgård i
denna stads närhet. Han erhöll icke ens någon rysk
orden i stället för det svenska storkors, som 1811
blef honom fråndömdt. Efter den katastrof, som så
märkbart ändrade C:s plats i våra häfder, fick han
framlefva mer än ett årtionde. Han dog på det nämnda
landstället, d. 7 April 1820. H. W.
1. Cronstrand, Simon Anders, astronom,
f. på Törneby, i Kalmar landsförsamling, d. 24
Jan. 1784, blef student i Upsala 1796, filos.
magister 1800, docent i experimentalfysik 1806,
adjunkt vid Vetenskapsakademien i Stockholm 1809
och denna akademis astronom 1811. Med sistnämnda
befattning förenade han ifrån 1815 professuren vid
Fältmätningsbrigaden (Topografiska kåren). För
upprättandet af ett kartverk öfver Sverige utförde han
1815–32 triangelmätningar i mellersta Sveriges flesta
provinser äfvensom i Småland (Kalmar län), Halland
och Bohus län. 1824 verkställde han astronomiska
ortbestämmelser mellan Upsala och Gefle, och
1834–35 utförde han öfver Ålands haf sammanbindningen
mellan de svenska och finska triangelmätningarna.
Tillsammans med Jöns Svanberg verkställde han 1825
och 1832 pendelförsök i Stockholm. På sistone blef
han genom öfveransträngningar blind. Död i Stockholm
d. 24 Febr. 1850. – C. utgaf: Handbok i praktiska
astronomien (1841–43), Årsberättelser i astronomien
(i Vet.-akad:s Handl. 1821–36), Om magnetnålens
missvisning i Stockholm (1817), Försök att förklara
indernas verldsåldrar (1822) m. m.
2. Cronstrand, Baltzar, den förres broder,
Stockholms slöjdskolas grundläggare, egyptolog,
f. på Törneby, i Kalmar landsförsamling, d. 15 Maj
1794, blef student i Upsala 1809, underlöjtnant
i ingeniörkåren 1815, löjtnant i samma kår 1820
och kapten i generalstaben 1823. Åren 1830–32
var han fortifikationsbefälhafvare i
Karlskrona och befordrades derefter till kapten i
ingeniörkåren. 1833, kort efter det han mottagit
fortifikationsbefälet på Karlsborg, anträdde
han en utländsk resa, med särskildt uppdrag att
inhemta kännedom om pontonväsendet och andra till
krigskonsten hörande ämnen. På denna resa, som
varade i åtta år, besökte C. ej allenast de flesta
europeiska land, utan äfven asiatiska Turkiet,
Arabien, Nubien och Egypten. I sistnämnda land
vistades han 1836–37 och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
