Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cudbear - Cuddalor - Cuddapah - Cuenca - Cuenca - Cuenza, flod i Afrika. Se Coanza. - Cuernaváca - Cueva, Juan de la - Cuevas de Vera - Cugia, Effinio - Cuguar, zool. Se Kuguar. - Cui bono? - Cuique suum, Lat., hvar och en sitt. Se Suum cuique. - Cuirassier, Fr., Kyrassier (se d. o.). - Cujas, Jacques de, fransk rättslärd. Se Cujacius. - Cujus regio ejus religo - Culdeer - Culebra - Culeus - Culex, zool Se Stickmyggor. - Culiacan - Cullen, William - Cullen, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom att luft och ammoniak inverka på ett i
lafvar förekommande färglöst ämne, kalladt orcin,
eller dioxitoluol, C6 H3 . CH3 . (OH)2. Lafvar,
t. ex. Lecanora tartarea, Roccella tinctoria
och R. fuciformis, blandas med rutten urin (som
innehåller ammoniak), kalk, alun och några andra
tillsatser samt omröras dermed. Dervid uppstår en
mörkröd deg, som formas till kakor och torkas eller
pulveriseras efter torkning. På silke gifver detta
färgstoff, som äfven kallas orselj och persio,
vackra, men föga varaktiga, röda färgnyanser. Då
man numera lärt sig tillverka orcin artificielt af
stenkolstjärans toluol, kommer sannolikt cudbear
att ur färgerierna utträngas af orcinfärgämnen,
framställda af toluol. P. T. C.
Cuddalor l. Gudalur, stad i britisk-ostindiska
presidentskapet Madras, distriktet Södra Arcot,
vid Panars utlopp i Bengaliska viken. 40,290
innev. (1871). Export af bomull.
Cuddapah l. Kadapa. 1. Distrikt i britisk-ostindiska
presidentskapet Madras, omkring floden Penaur. Areal
21,670 qv.-kilom. (393,6 qv.-mil). 1,351,194
innev. (1872), af hvilka mer än 9/10 äro hinduer. –
2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Bogá. 16,275
innev. (1872). C., hvars medeltemperatur uppgår till
28,8° C., är kändt för sin höga dödlighetssiffra.
Cuenca. 1. Provins i Spanien, i det forna landskapet
Nya Kastilien. Arealen 17,419 qv.-kilom. (316,4
qv.-mil). 238,731 innev. (1870). Den östra delen är
bergig och omfattar Sierra de Cuenca; den vestra, som
utgör en del af Nya Kastiliens steppland, är fruktbar,
men föga odlad och användes mest såsom betesmark för
talrika fårhjordar. – 2. Stad och hufvudort i nämnda
provins, på en brant klippa vid floden Jucar. 6,995
innev. (1870). Biskopssäte, gotisk domkyrka. C. är
hufvudort för den spanska ullhandeln. Den 15 Juli
1874 stormades och intogs staden af carlisterna,
som der anställde ett förfärligt blodbad.
Cuença (Santa Anna de C.), stad i
sydamerikanska republiken Ecuador. Omkr. 25,000
innev. Biskopssäte. Yllemanufakturer.
Cuenza, flod i Afrika. Se Coanza.
Cuernaváca, stad i förbundsområdet Mejico i republiken
Mejico, i en dal, der den tempererade och den heta
zonens alla frukter mogna, på södra sluttningen af
Sierra de Guchilaque. Den ena af stadens kyrkor är
Amerikas äldsta tempel.
Cueva, Juan de la, spansk skald, f. omkr. 1550,
d. efter 1607, var en bland grundläggarna af det
spanska nationaldramat. Hans märkligaste arbeten
äro Obras (1582), en samling af lyriska dikter
i den klassisk-italienska stilen, Coro febeo de
romances historiales (1587–88), Primera parte de las
comedias y tragedias (1588) och den episka dikten La
conquista de la Bética (1603), som på ett tämligen
torrt sätt besjunger Sevillas eröfring af Ferdinand
III af Kastilien.
Cuevas de Vera, stad i spanska prov. Almeria
(Andalusien), vid floden Almanzora. Omkr. 10,000
innev. I det närliggande Sierra Almagrera finnas
rika silfvergrufvor.
Cugia [kudja], Effinio, italiensk statsman, f. 1820,
deltog i 1848–49 och 1859–60 års krig
samt blef 1859 öfverstelöjtnant i generalstaben. En
del af 1861 var han understatssekreterare i
krigsministeriet, 1863–64 marinminister och 1865–66
krigsminister. 1866 kämpade han med utmärkelse vid
Custozza och blef derefter adjutant hos kronprinsen
Humbert, hvars vänskap han vann i hög grad. Död 1872.
Cuguar, zool. Se Kuguar.
Cui bono?, Lat., egentl. "Till hvad godt?" Till
hvilket ändamål? Hvartill tjenar det?
Cuique suum, Lat., hvar och en sitt. Se Suum cuique.
Cuirassier [-sie], Fr., Kyrassier (se d. o.).
Cujacius, Jacobus, egentl. Jacques de Cujas [kysja],
fransk rättslärd, f. 1522, d. 1590, undervisade i
rättsvetenskap vid åtskilliga franska juristskolor,
bl. a. i Bourges, hvars universitet genom honom vann
stort rykte. Hans största förtjenst ligger deri att
han i sina arbeten och utläggningar återgick till
sjelfva källorna för den romerska rätten och att han
med ledning af handskrifterna skarpt nagelfor med de
tryckta lagtexterna. Derigenom blef han grundläggaren
af den franska rättsskola, som på 1500- och 1600-talen
utmärkte sig genom sina lärda forskningar och sina
omsorgsfulla upplagor af de romerska lagarna. Han
sjelf utgaf Opera priora (1577). Efter hans död
utgåfvos hans föreläsningar under namnet Opera
posthuma (1614).
Cujas [kysja], Jacques de, fransk rättslärd. Se
Cujacius.
Cujus regio, ejus religio, Lat., "den, som herskar
öfver ett land, beherskar ock dess religion", en
falsk grundsats för det kyrkliga territorialsystemet.
Culdeer (Eng. culdees l. keldees, latiniseradt
colidei, möjligtvis af cultores dei, Guds tjenare),
de keltiske andlige, som höllo fast vid den gamla
britisk-skotska kyrkan, när denna under medeltiden
undanträngdes af den romersk-katolska. Culdeerna
berömmas för en from och asketisk vandel. Af särskild
betydelse var deras missionsverksamhet på det
europeiska fastlandet. Deras antal aftog småningom
under deras strider mot påfvarna, i synnerhet sedan
de af Johannes XXII (1316–34) förklarats för kättare.
Culebra l. Passage, en Spanien tillhörig liten ö i
Vestindien, mellan Portorico och S:t Thomas.
Culeus, Lat., lädersäck; fornromerskt våtvarumått
= 20 amforer.
Culex, zool. Se Stickmyggor.
Culiacan, hufvudstad i mejicanska förbundsstaten
Cinaloa, vid Rio de C. Omkr. 10,000
innev. Biskopssäte.
Cullen [köllen], William, skotsk läkare, f. 1710,
blef 1751 professor i medicin i Glasgow samt 1756
professor i kemi och 1766 professor i medicin i
Edinburgh. Död 1790. C. var en utmärkt lärare samt
lemnade vigtiga bidrag till patologien och materia
medica. Hans förnämsta arbeten äro: Institutions
of medicine (1770), First lines of the practice of
physic (1774), Synopsis nosologiae methodicae (1785)
och Treatise on the materia medica (1789).
Cullen [köllen], Paul, kardinal, irländska kyrkans
primas, f. 1803, lemnade tidigt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
