- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
673-674

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cullen, Paul - Culpa - Cumae - Cumaná - Cum approbatione (admittitur) - Cumarin (Kumarin) - Cumberland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fäderneö, Irland, och tillbragte trettio år i Rom, der
han bl. a. var rektor vid det irländska "college" och
medlem af flere katolska kongregationer, samt blef
1850 ärkebiskop af Armagh och primas af Irland. 1851
förflyttades han till Dublin och 1866 utnämndes han
till kardinal. Död d. 24 Okt. 1878. – C. var en ifrig
motståndare till det blandade uppfostringssystem,
som införts i Irlands offentliga skolor, och en
af de förste, som arbetade på upprättandet af ett
katolskt universitet i Dublin. Han var tillika
en ifrig ultramontan och främjare af feniernas
sträfvanden. Såsom författare uppträdde han med ett
arbete, i hvilket han visade sig hylla den under
medeltiden gängse åsigten att jorden står stilla och
att de öfriga himlakropparna kretsa omkring henne.

Cullen-Bryant [köllen-bräjant], William,
nordamerikansk skald. Se Bryant W. C.

Culmbach (Kulmbach), Hans von, tysk målare och
"kleinmeister", lärjunge af Dürer, hette egentl.
Wagner, men uppkallades efter sin födelseort,
Kulmbach, i Öfre Franken. Död i Nürnberg 1522
(?). Hans arbeten äro af olika värde. Det förnämsta
är det Tucherska altaret i Sebalduskyrkan i Nürnberg
(1513). I sina bättre porträtt kommer han Dürer nära.

Culpa, Lat., jur., oaktsamhet (genom en handling
eller ett underlåtande), som orsakat eller kunnat
orsaka en rättskränkning för annan person. Motsatsen
dertill är dolus, eller afsigtlighet. Enligt
civilrätten medför culpa, liksom dolus, ansvar endast
då rättskränkning uppstått genom den handlandes
verksamhet. Man har för öfrigt skilt mellan det fall,
att någon orsakar skada utan att hafva någon särskild
pligt att utföra eller underlåta något i en annans
intresse, och det, att han i en sådan särskild
pligt af oaktsamhet gör sig skyldig till skada. I
förra fallet kan man icke genom underlåtenhet blifva
ansvarig, men väl i det senare. Åsidosätter man I
detta senare fall sin pligt, är man ovilkorligen
ansvarig för skada, till och med (i vissa fall) då
skadan har sin grund i olyckshändelse (kasus). Är
någon skyldig att taga vård om annans gods eller
angelägenheter, ansvarar han för att detta sker så,
som vanligtvis en ordentlig man, "bonus et diligens
pater familias", sköter sitt eget gods eller sina egna
angelägenheter. – I kriminalrätten hafva de flesta
förbrytelser, såsom hufvudsakligen karakteriserade
af föremålet för den brottsliga handlingen eller
annat yttre förhållande, jämte en straffbarare,
dolös grad, en lindrigare grad, bestämd af culpa
eller oaktsamhet ifråga om handlingens oskadlighet
eller endast rättsenlighet, och är det sålunda
för ansvar icke nödvändigt, att rättskränkning
skett. Har den brottslige insett det rättstridiga
eller skadliga i sin handling, tillräknas honom culpa
lata
(groft vållande, grof oaktsamhet); har han af
oaktsamhet icke bragt detta till medvetande hos sig,
tillräknas honom culpa levis (lindrigt vållande,
ringare oaktsamhet). Jfr Dolus och Kasus. E. V. N.

Cumae (Grek. Kyme), en i forntiden berömd stad, den
äldsta och mest blomstrande af Greklands italienska
kolonier, belägen på Kampaniens kust, norr om udden
Misenum. Det säges hafva

blifvit anlagdt 1050 f. Kr. af grekiska utvandrare
från Kyme i Mindre Asien och från Chalcis på
Eubea. Cumensernas andliga öfverlägsenhet påtryckte
de kringboende folkens religiösa föreställningar
och bruk en hellenisk prägel; i synnerhet var
det Apollodyrkan, som utbreddes från C. Tiden
för stadens högsta blomstring inföll 700–500
f. Kr. Derefter hade C. svåra strider att utkämpa
mot etruskerna. 417 kom det i samniternas våld, och
ehuru det 215 f. Kr. fick romersk medborgarerätt och
efter Augusti tid upphöjdes till romersk koloni,
råkade det efter hand i allt djupare förfall. Nu
utvisa endast några ruiner hvar staden låg. Den mest
besökta af dessa är den cumaeiska sibyllans grotta,
öfver hvilken ett citadell fordom var beläget. –
C. var moderstad för Dicaerchia (nu Puteoli)
och Neapolis.

Cumaná. 1. Provins i sydamerikanska
republiken Venezuela. Arealen 10,137 qv.-kilom. (184
qv.-mil). 55,479 innev. (1873). Kusten är rik på vikar
och goda hamnar. Norra delen af landet är bergig,
södra delen slättland. – 2. (San Ines de C.), stad och
hufvudort i nämnda provins, vid floden Manzanares,
nära dess utlopp i Cariaco-viken. Omkr. 10,000
innev. C., som anlades 1523 af Diego Castellon,
är den äldsta europeiska stad i Syd-Amerika. Det
har ofta varit hemsökt af jordbäfningar, senast
d. 15 Juli 1853, då större delen af staden blef
förstörd.

Cum approbatione (admittitur), Lat.,
"genomsläppes med godkännande", ett vid examina
fordom användt vitsord, emellan "approbatur" och
"admittitur". Jfr Examensbetyg.

Cumarin (Kumarin), kem. farmak., ett inom
växtverlden tämligen utbredt, flyktigt, indifferent,
starkt välluktande ämne, som af Vogel 1820 upptäcktes
i tonkabönan. Det är detta ämne, som ger lukt åt
meloten-klöfvern (Melilotus officinalis L.),
myskmadran (Asperula odorata L.), majgräset
(Hierochloa borealis K. et Sch.), vårbrodden
(Anthoxanthum odoratum L.) och många andra växter,
sannolikt äfven åt nyslaget hö. Cumarinet (C18 H6 O4) kristalliserar i små färglösa, sidenglänsande
blad eller fyrsidiga pelare. Det är hårdt, tyngre än
vatten, smakar bittert, varmt och stickande samt har
en stark, egendomlig, aromatisk lukt, som påminner om
lukten af bittermandel. Det är svårlöst i kallt och
lättlöst i varmt vatten samt mycket lättlöst i eter
äfvensom i flyktiga och feta oljor. På kemisk väg
kan cumarinet omsättas till cumarsyra (C18 H8 O6)
och till melilotsyra (C18 H10 O6). Det har giftiga
verkningar på den djuriska organismen. Så t. ex. dödas
en medelstor hund af 0,7 gram, och hos menniskan
hafva 2,5–4 gram orsakat svår hufvudvärk, ihållande
äckel, kräkningar, svindel, sömnlust, svaghet eller
svettning. Cumarinet är den vigtigaste beståndsdelen i
det s. k. bourbon-téet – bladen af orchidéen Angraecum
fragrans
Th. –, som är officinelt i Frankrike och
begagnas mot bröstkatarrer. O. T. S.

Cumberland [kömb-]. 1. Nordvestligaste grefskapet
i England. Arealen 4,052 qv.-kilom. (73,6
qv.-mil). Omkr. 220,000 innev. C. är i sydvest
uppfyldt af de Cumbriska bergen, i öster af de
Penninska bergen. Mellan dessa bergskedjor ligger
ett slättland, som bevattnas af Eden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free