Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cunha - Cuninghame, Thomas - Cunningham - Cunninghams pantent-refning, sjöv. Se Refning. - Cupido - Cupressus - Cuprum, Lat., kem. Se Koppar. - Cupuliferae - Cura - Curacão
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han deltog i den indiske ståthållaren d’Almeidas
expedition mot konungen af Kalkutta och återvände
till Europa med fem rikt lastade skepp. Död 1550. En
ögrupp, Tristam da Cunha, i Atlantiska oceanen
är uppkallad efter C., och Camões förhärligade
honom i sina "Lusiados" (10:de sången). – 2) Nuno
da C., den förres son, f. 1487, utnämndes 1528
till generalguvernör öfver Indien och utvidgade
portugisernas herravälde der. Dödsåret obekant.
Cuninghame [könningem], Thomas, militär, var son
af en Thomas C., hvilken 1659 från Skotland flyttade
öfver till Stockholm, och föddes i nämnda stad d. 1
Nov. 1691. Han deltog i slaget vid Helsingborg
(1710) och råkade vid Tönningens kapitulation
(1713) i dansk fångenskap, hvarifrån han dock
lyckades fly. Sedermera var han med om Karl XII:s
tåg mot Norge (1718) och kämpade 1719 i Roslagen
mot ryssarna. 1734 utnämndes han till kapten vid
artilleriet, och 1742, under finska kriget, blef han
tygmästare vid finska artilleriet samt året derpå
tygmästare vid artilleriet i Stockholm. 1747 blef han
öfverstelöjtnant och 1757 öfverste vid artilleriet
samt fick derjämte såsom generalfälttygmästare säte
och stämma i Krigskollegium. 1747 upphöjdes han
i adligt stånd, och 1756 valdes han till ledamot
af Vetenskapsakademien. Död 1759. C. grundlade en
modellkammare för artilleriet och införde vigtiga
förbättringar vid kanongjuterierna.
Cunningham [kön-]. 1. Allan C., skotsk naturskald,
f. 1784, begaf sig 1810 till London, der han
egnade sig åt studier och blef medarbetare i några
tidningar. Död 1842 som sekreterare och uppsyningsman
i bildhuggaren Chantreys etablissement. C:s poetiska
verk äro Sir Marmaduke Maxwell (1822), The mermaid
of Galloway, vidare samlingen The legend of Richard
Faulder and twenty scottish songs (1822), Traditional
tales of the english and scottish peasantry (1822),
The songs of Scotland, ancient and modern (1825) och
The maid of Elvar (1832). Hans förnämsta arbeten i
obunden form äro Lives of the most eminent british
painters, sculptors and architects (1829–33) samt
Biographical and critical history of the british
literature of the last fifty years (1833). Efter hans
död utgåfvos hans dikter å nyo, under titeln Songs and
poems (1847). – 2. Peter C., den förres son, engelsk
literatör och konsthistoriker, f. 1816, d. 1869,
utgaf flere förträffliga handböcker, bl. a. Handbook
for visitors to Westminster abbey (1842) och Modern
London (1851) äfvensom några värdefulla bidrag till
Englands kontshistoria: Life of Inigo Jones (1848),
Memoir of J. M. W. Turner (1852) m. fl.
Cunninghams patent-refning [kön-], sjöv. Se Refning.
Cupido (Kupido), Rom. mytol., begär, åtrå;
kärlekstrånadens gud. Cupido var mera en tanke hos
skalderna än en verklig mytologisk figur. Vanligen
gäller han för densamme som Amor (se Eros). – Cupidon
(Kupidon), liten kärleksgud. Jfr Amorin.
Cupressus Tournef., bot., växtslägte af
nat. fam. Cupressineae, kl. Monoecia L., ordn.,
Monadelphia. Arterna äro barrträd (sällan buskar) med
små fjällika, tilltryckta blad. C. sempervirens
L., den vanliga cypressen, är allmänt odlad i
landen kring Medelhafvet och dessutom förvildad i
Grekland. Sannolikt härstammar den från Persiens
varmare delar. I mellersta och norra Europa uthärdar
den icke klimatet på kalljord. Cypressen är ett träd,
som har mörkgrön, smalt pyramidlik krona och kan
nå en ganska betydande höjd, stundom ända till 30
m. (100 f.). Genom de vanligen uppåtriktade, styfva
grenarna och den mörka, tunga grönskan får den ett
egendomligt, stelt och dystert utseende. Också
har den ända sedan forntiden betraktats som en
allvarets och sorgens sinnebild och derför odlats
i orienten på grafplatser och kring tempel. De
gamle grekerna och romarna helgade den åt Pluto,
underjordens gud. – Veden är hård, varaktig och lätt
att polera samt derför lämplig till förfärdigande af
finare arbeten. – Utom cypressen odlas flere andra
hithörande arter som prydnadsväxter. Bland dem må
nämnas C. Lawsoniana Murr., som härstammar från vestra
delen af Nord-Amerika och, i olikhet med flertalet
af de öfriga, uthärdar klimatet på kalljord i de
mellersta delarna af Sverige. Denna art är synnerligen
vacker; i vildt tillstånd blir den ett resligt träd.
Ldt.
Cuprum, Lat., kem. Se Koppar.
Cupuliferae, bot., naturlig växtfamilj, tillhörande
gruppen Amentaceae och närmast beslägtad med
familjerna Betulaceae och Corylaceae. Från dessa
båda skiljes den hufvudsakligen derigenom att
fruktämnena äro trerummiga, med två fröknoppar
i hvarje rum. Af dessa fröknoppar kommer likväl
endast en till utveckling, hvadan frukten (ållon,
kastanjer) blir enrummig och enfröig. Familjen har
fått sitt namn af det skållika hölje ("cupula"), som
delvis eller fullständigt omgifver frukterna. Detta
hölje, som är försedt med fjäll, hår eller tagglika
utväxter, anses hafva uppkommit derigenom att
(de fyra) skärmbladen hopvuxit. Familjen utgöres
af fyra slägten, af hvilka två, eken och boken,
tillhöra Sveriges flora. Såväl genom sina ätliga
frukter (bokållon, kastanjer) och sin bark (ekbark,
kork) som i synnerhet genom sin ved intager den ett
framstående rum bland löfträden. P. M. L.
Cura, Lat., omsorg, bekymmer. – C. posterior,
en senare omsorg; plur. curae posteriores, senare
omsorger.
Curação [-saung; hos oss vanligen uttaladt
kyraså] l. Curassao, en holländarna tillhörig ö i
Karaibiska hafvet, nära Venezuelas kust. Arealen 550
qv.-kilom. (10 qv.-mil). 23,972 innev. (1875). Ön är
bergig, ofruktbar och vattenfattig, men holländarna
hafva genom sin flit lyckats aftvinga jorden de
vanliga tropiska alstren bomull, socker, tobak
och sydfrukter. I synnerhet odlas ett slags söta
pomeranser, af hvilkas skal den efter ön benämnda
likören beredes. Salt är dock den vigtigaste
exportartikeln. – Ön upptäcktes 1527, eröfrades af
holländarna 1634, tillerkändes dem i Westfaliska
freden 1648 och har från denna tid varit deras
egendom, med undantag af åren 1807–14, då den hölls
besatt af engelsmännen. Hufvudstad: Willemstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
