Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curacão - Curare - Curarin, med. farmak. Se Curare. - Curassao, ö i Karibiska hafvet. Se Curacão. - Curator - Curculio, zool. Se Snabelbaggar. - Curcuma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Curação [-saung; hos oss vanligen uttaladt kyraså]
l. Curassao, ett slags likör, tillverkad af skalen
af ett slags söta pomeranser, som växa på ön Curação
i Karaibiska hafvet.
Curare l. Urari, med. farmak. och fysiol., namn
på flere slags pilgift, som begagnas af indianerna
i Syd-Amerika. Det af indianstammen makusi använda
pilgiftet kallas urari (woorara, wurara, wurali)
efter infödingarnas namn på den strychnos-art
(S. toxifera Schomb.), hvars bark och yngre ved
(hvitved) lemna det öfvervägande materialet till
beredningen af detsamma. Enligt Schomburgk ingå
deri två andra strychnosarter, yakki och
arimaru (S. Schomburgkii Kl. och S. cogens Benth.),
samt dessutom sex slags rötter och barkar, som alla
äro ytterst bittra i smaken och hvilka äfvenledes
anses härstamma från ännu obekanta strychnéer. Dessa
ämnen kokas i tjugofyra timmar med vatten; dekokten
filtreras och afdunstas i solen till halffast
tillstånd. Indianstammarna vid Orinoko och dess
bifloder kalla sitt pilgift curare och bereda
det, enligt Humboldt, genom att koka barken af
en slingerväxt, "mavacure", sannolikt strychnéen
Rouhamon guyanensis Aubl., under tillsättande af
den utpressade saften af en annan slingerväxt,
"kira caguera", som likaledes antagligen är en
strychné. Ett tredje slags pilgift, som har namnet
urari uva, brukas hos yuris och andra indianstammar
i norra Brasilien. Äfven det består af den inkokade
saften af Rouhamon guyanensis Aubl., men försatt med
vattenextrakten af Piper geniculatum Sw., Cocculus
Inéme Mart., Ficus atrox Mart. m. fl. Att curare
beredes hufvudsakligen af strychnéer, tyckes alltså
vara otvifvelaktigt; men det är möjligt att, enligt
Preyers iakttagelse, frukten af sapindacéen Paullinia
Cururu L. kan verka på samma sätt som curare. Det från
Syd-Amerika erhållna curare utgöres af en svartbrun,
spröd massa, vanligen förvarad i små lerkrukor eller
i kalabasser. Ur curare har man framställt en basisk
kropp, curarin, som bildar färglösa, fyrsidiga,
starkt hygroskopiska prismer af starkt bitter smak
och svag alkalisk reaktion. Detta curarin är ytterst
giftigt. Ett milligram dödar hastigt en kanin,
och mindre än ett milligram dödar ett marsvin. En
groda dör af mindre än ett tredjedels milligram.
O. T. S.
Verkan af detta gift är utomordentligt kraftig, när
det genom ett sår inkommer direkt i offrets blod,
men deremot betydligt svagare, om det intages genom
munnen. Ett på förstnämnda sätt förgiftadt djur
nedfaller, efter några minuter och utan föregående
nämnvärda ryckningar, i ett tillstånd af fullkomlig
oförmåga att röra sig. Detta tillstånd härrör icke
från något upphäfvande af musklernas eller nervernas
funktionsförmåga, icke häller från någon rubbning af
hjertats verksamhet, utan beror endast derpå att de
inrättningar, genom hvilka nerverna sammanhänga med
musklerna och verka på dem, under giftets inflytande
blifva otjenstbara. Döden inträder genom qväfning till
följd af andningsrörelsernas upphörande. Underhålles
på lämpligt sätt en artificiel andning, derigenom
att luft rytmiskt inpumpas i lungorna, så fortfar
lifvet, om dosen af giftet icke varit alltför stor,
och djuret återkommer efter en tid till full helsa,
sedan giftet genom njurarna hunnit aflägsnas från
organismen. På grund af denna märkvärdiga egenskap att
upphäfva de vanliga musklernas rörelser, utan att vid
måttlig dos väsentligen förändra de öfriga organens
verksamhet, användes detta gift numera mycket ofta vid
fysiologiska försök på lefvande djur, och af samma
skäl begagnas det äfven någon gång inom medicinen
vid stelkramp och ett par andra nervsjukdomar,
men resultaten af detta vådliga medels användning
i dylika fall hafva icke varit uppmuntrande.
C. L.
Curarin (Kurarin), med. farmak. Se Curare.
Curassao, ö i Karaibiska hafvet. Se Curação.
Curator (plur. curatores), Lat. (af curare,
ombesörja), egentl. uppsyningsman. –
Curator ad litem, titel för innehafvaren af
en ombudsmannabefattning i Stockholms stads
förmyndarekammare. – Curator curatorum, "kuratorernas
kurator", ordförande i ett kuratorskonvent.
– Curator honorarius, hederskurator. Se Kurator.
Curculio, zool. Se Snabelbaggar.
Curcuma L., bot. farmak., ett ganska artrikt
slägte inom kryddliljornas familj, Scitamineae
(Zingiberaceae). Dess hemland är Asiens varmaste
trakter, och flere arter odlas der samt i de
tropiska delarna af Amerika. Mest bekant är den sedan
forntiden kända Curcuma longa L., som lemnar drogen
gurkmeja. Denna art är, i likhet med samarterna,
en ört med mångårig, underjordisk, äggformig
knölstam, med korta cylindriska, enkla eller något
delade, sidogrenar. De lansettlika, fjädernerviga,
helbräddade bladen omgifva med sina långa slidor
de blombärande stjelkarna, hvilka uppbära en axlik
blomsamling. Blommorna hafva dubbel kalk
– den inre nedtill rörformig och upptill delad i
tre blekgula flikar. Af de sex ståndarna är blott
en enda försedd med knapp; af de öfriga äro tre
kronbladslika, gula. Pistillen har enkelt stift;
fruktkapseln är nästan klotrund, trerummig, mångfröig.
Knölstammen och dess sidoskott utgöra drogen gurkmeja,
hvaraf två olika slag förekomma i handeln: rund
gurkmeja (C. rotunda), med äggformiga, tätt
ringlade, på sin höjd valnötstora hufvudknölar,
och lång gurkmeja (C. longa), det numera
vanligaste slaget, hvilket består af cylindriska,
3–5 centim. långa och omkr. 1 centim. tjocka,
raka eller något krökta, oftast otydligt ringlade
sidoknölar. Gurkmejan är utvändigt gulbrun till
gröngul eller ockragul. Styckena äro tämligen
tunga och täta, med brandgul eller mörkt gulröd färg
i det inre. Lukten och smaken likna ingefärans,
men äro svagare, och smaken är tillika bitter. När
man tuggar denna drog, får saliven en gul färg.
Gurkmeja begagnas såsom krydda och ingår såsom en
väsentlig beståndsdel i engelsmännens "curry powder".
Inom medicinen har den ej mycken användning, men
såsom färgmedel begagnas den ofta till följd af en
i densamma ingående beståndsdel, curcumin, som i
rent tillstånd bildar bernstensgula kristaller. Med
curcumin färgadt papper, s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
