- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
683-684

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curcuma - Curcumin, bot. farmak. Se Curcuma. - Curée - Cures - Cureton, William - Curia - Curiatii, albanska ädlingar. Se Horatii. - Curio, Lat., föreståndare för en curia. - Curio, namn på en fornromersk familj. - Curio, Henrik - Curiosum - Curius, namn på en romersk slägt. - Curman, Carl Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

curcumapapper, antager med alkalier en brunröd färg, som
vid torkning ändras till violett, men behandlad med
syror åter blir gul. Genom borsyra blir detta pappers
färg vid torkning orangeröd, hvilken färg icke ändras
af syror, men genom inverkan af utspädda alkalier
öfvergår till blå. – För öfrigt finnes i gurkmeja
flyktig olja, som ger drogen dess lukt och smak.
O. T. S.

Curcumin (Kurkumin), bot. farmak. Se Curcuma.

Curée [kyre], Fr. (Med.-Lat. corata, innanmäte af
djur, af Lat. cor, hjerta), egentl. de inelfvor, som
omgifva hjertat; den del af det skjutna vildbrådet,
som öfverlemnas åt jagthundarna.

Cures (nuv. byn Corese), sabinernas gamla
hufvudstad i Italien, öster om Tibern. Der föddes
Titus Tatius och Numa Pompilius.

Cureton [kjurtön], William, engelsk orientalist,
f. 1808, utnämndes 1834 till underbibliotekarie
vid Bodleyanska biblioteket, anställdes 1837 vid
British museum, hvars samling af arabiska böcker och
handskrifter han ordnade, samt kallades 1847 till
kaplan hos drottning Victoria och 1850 till kanonikus
i Westminster. Han är mest bekant såsom utgifvare och
bearbetare af en serie förut otillgängliga, för den
äldre kristna kyrkans historia högst vigtiga syriska
skrifter, hvilka 1841 genom Tattam förvärfvades
för British museum.

Curia (Kuria), Lat. 1. Afdelning af folket i
Rom. Enligt uppgift indelade Romulus folket i
tre tribus, med tio curior i hvarje och tio gentes
(slägter) i hvar curia. I spetsen för en curia stod en
föreståndare, curio, som skötte offren och de heliga
bruken; äfven hade hvarje curia ett samlingsrum med
samma namn. Så vidt man kan finna, voro curiorna
afdelningar af det patriciska samhället, och ordet
curia betydde såväl distrikt eller jordområde som
medborgareförening. När plebejerna fingo plats
inom curiorna är omtvistadt; sannolikt skedde det
först långt fram i tiden. Curiorna bildade Roms
första beslutande folkförsamling och bibehöllo
ända in i senare tiden rätten att bekräfta vissa
beslut, ehuru denna rätt sedan urartade till en
tom formalitet. De trettio curiorna representerades
slutligen af trettio liktorer. – 2. Samlingslokal för
den romerska senaten. Flere sådana lokaler funnos,
t. ex. Hostilia (på norra sidan af forum), hvilken i
600 år lär hafva användts vid senatens sammankomster.
R. Tdh.

3. Ämbetsverk, högsta myndighet,
furstehof (t. ex. länskuria, curia feudalis,
vasallhof). Företrädesvis betecknas numera med curia
den romerska curian, d. v. s. det påfliga kabinettet
och den påfliga ämbetsmannakåren. Denna curia är
delad i flere kollegier: det påfliga konsistoriet
(samtlige kardinalerna under påfvens ordförandeskap),
hvilket besluter om vigtigare regeringshandlingar,
samt kongregationerna och de särskilda afdelningarna
af det påfliga sekretariatet.

Curiatii, albanska ädlingar. Se Horatii.

Curio, Lat., föreståndare för en curia.

Curio, namn på en fornromersk familj. Särskildt
bekant är Cajus Scribonius C., en af Caesars ifrigaste
anhängare, möjligen vunnen genom bestickning. Såsom
tribun (50 f. Kr.)

främjade han Caesars sak och bidrog i hög grad till
utbrottet af det medborgerliga kriget mellan Pompejus
och Caesar. Under detta krig stred han i Afrika och
föll der i ett slag mot konung Juba (49 f. Kr.). Han
var en vältalig och i allmänhet rikt begåfvad
man, men begifven på slöseri och utsväfningar.
R. Tdh.

Curio, Henrik, bokhandlare och boktryckare i Upsala,
f. i Tyskland (obekant när), d. 1691, var under
aderton år anställd hos bokhandlaren ("bokföraren")
och boktryckaren Joh. Janssonius i Amsterdam, fick
1656 privilegium såsom akademisk bokhandlare och 1661
tillika såsom akademisk boktryckare i Upsala. 1664
inköpte han af Janssonius för 300 rdr det tryckeri,
som denne 1647 inrättat i Stockholm, och flyttade
detsamma till Upsala. C. skildras af sin svåger
Ol. Rudbeck d. ä. såsom en kunnig man (han förstod tio
språk) och som en skicklig boktryckare. Dock tyckes
han hafva varit mindre ordentlig i handhafvandet
af akademiens tryckeri. Vid en år 1673 företagen
visitation på tryckeriet befans nämligen detta
i stor oordning, och med anledning deraf utspann
sig en vidlyftig tvist, hvilken, trots det kraftiga
understöd Rudbeck skänkte C., slutade så, att denne
(d. 23 Jan. 1675) dömdes att återlemna akademiens
tryckeri, "så färdigt som han dhet emottogh och rent
omgutit till alle dhe af honom förnötte styler",
samt afsattes från tjensten. För osanna beskyllningar
under rättegången fälldes han derjämte till dryga
böter och fängelse. Domen öfverklagades af Rudbeck,
som, då hofrätten 1685 stadfäste densamma, öfvertog
tryckeriet och anställde C. hos sig som tryckare. Så
länge C. lefde, utsattes städse hans namn på de
hos Rudbeck tryckta böckerna. (Jfr G. E. Klemming,
"Historia om Sveriges boktryckerier", 1871.)

Curiosum (Kuriosum), pl. curiosa, Lat. (egentl.
det omsorgsfulla), sällsynthet, märkvärdighet. Jfr
Kuriositet.

Curius, namn på en romersk slägt. Bekant är Manius
C. Dentatus,
som 290 f. Kr. slog samniterna och
sabinerna samt 275 konung Pyrrhos af Epiros. Han var
en fornromersk hjelte med rena seder och känd för
sin oegennytta samt sitt enkla lefnadssätt. Efter
sabinernas besegrande ville han för sin räkning
emottaga endast ett högst litet jordstycke, som han
med eget arbete brukade. När samniternas sändebud en
gång kommo till honom med rika skänker, träffade de
honom vid en ytterst tarflig måltid. C. tillbakavisade
deras gåfvor med det yttrandet att han fann det mindre
ärofullt att ega guld än att herska öfver dem, som
egde sådant. R. Tdh.

Curman, Carl Peter, läkare, f. i Sjögestads socken
i Östergötlands län d. 8 Mars 1833, blef student i
Upsala 1853, var 1856–60 samtidigt elev vid Karolinska
institutet och vid Akademien för de fria konsterna
samt blef med. kandidat 1859 och med. licentiat
1864. Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879
blef han medicine hedersdoktor. Redan 1859 antogs
C. till badläkare i Lysekil, fick 1863 uppdrag att
grunda en ny badhusanläggning derstädes och kallades
1872 till dess intendent. 1866 uppgjorde han plan
till en offentlig badinrättning i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free