Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Curtius, Georg - Curzola - Curzon, Paul Alfred de - Cusanus, Nicolaus - Cuscuta - Cushing, Caleb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har varit att åstadkomma en förening mellan dessa
båda vetenskapsgrenar, hvarigenom den jämförande
språkforskningens resultat skulle komma filologien
till godo. Sina åsigter i denna fråga har han
framställt i Die sprachvergleichung in ihrem
verhältniss zur classischen philologie (1845; 2:dra
uppl. 1848) samt i Philologie und sprachwissenschaft
(1863), och han har på ett lysande sätt tillämpat
dem i sina hufvudarbeten: Grundzüge der griechischen
etymologie (1858–62; 4:de uppl. 1873) och Das
verbum der griechischen sprache (1873–76), genom
hvilka han lagt en ny och fast grundval för den
grekiska grammatikan och lexikografien. Genom sin
efter samma principer utarbetade Griechische
schulgrammatik (1852; 12:te uppl. 1878), till
hvilken ansluter sig Erläuterungen zu meiner
griechischen schulgrammatik (3:dje uppl. 1876),
har han omskapat det grekiska språkstudiet vid
elementarläroverken. I det lilla, men vigtiga arbetet
Zur chronologie der indogermanischen sprachforschung
(1867; 2:dra uppl. 1873) har han sökt bestämma den
relativa åldern af de indoeuropeiska språkens äldsta
grammatiska bildningar. Uppsatsen Die spaltung des
A-lautes (i "Berichte der kön. sächs. gesellschaft
der wiss." för 1864) har varit af stor betydelse för
utredningen af sistnämnda språks vokalsystem. Vidare
äro att märka Die bildung der tempora und modi im
griechischen und lateinischen, sprachvergleichend
dargestellt (1846) samt de 1868–78 utgifna "Studien
zur griechischen und lateinischen grammatik",
innehållande bidrag dels af honom sjelf, dels af hans
vänner och lärjungar. Sedan 1878 har C. (tillsammans
med Lange, Ribbeck och Lipsius) utgifvit "Leipziger
studien zur classischen philologie". Vidare har han
genom det af honom bildade och ledda "Grammatische
gesellschaft" i Leipzig utöfvat ett synnerligen
stort inflytande på språkstudierna derstädes och
omkring sig skapat en hel skola af lärjungar.
Ad. N-n.
Curzola. 1) En Dalmatien tillhörig ö i Adriatiska
hafvet. – 2) Stad på nordöstra kusten af nämnda ö. Se
Corzola.
Curzon [kyrsång], Paul Alfred de, fransk
landskapsmålare, f. 1820, lärjunge af Cabat, har
gjort sig känd genom förträffliga landskap, med motiv
företrädesvis från Italien och Grekland. Hans arbeten
utmärka sig för poetisk stämning, naturlig gruppering
samt harmonisk, om ock något matt och torr, färg.
Cusanus (Cusanas), Nicolaus (egentl.
Nicolas Chrypffs de Cusa), kardinal, filosof, f. 1401
i Cusa (Kues) vid Mosel, blef 1424 juris doktor, men
ingick i kyrkans tjenst, sedan han förlorat sin första
process. På kyrkomötet i Basel (1431–43) förfäktade
han i skriften De concordantia catholica den åsigten
att ett allmänt kyrkomöte står öfver påfven, fordrade
en omdaning af kyrkan och det tyska riksväsendet samt
uppvisade bedrägeriet med de isidoriska dekretalen
och Konstantins gåfva. Men några år derefter blef
han en af den heliga stolens ifrigaste anhängare. Han
deltog i en beskickning till Konstantinopel, hvilken
hade till ändamål att åstadkomma en förening mellan
den grekiska
och den vesterländska kyrkan, samt utnämndes af
påfven Nikolaus V 1448 till kardinal och 1450 till
biskop i Brixen. Kort derefter råkade han i osämja
med ärkehertig Sigismund af Österrike, kastades i
fängelse och tvangs till förlikning. Död 1464 i Todi,
i Umbrien. – Som matematiker stod C. långt framom
sin tid. I afhandlingen De reparatione caleridarii,
som han framlade för kyrkomötet i Basel, föreslog
han en förbättring i tideräkningen. Märkligt är,
att han tillskref jorden ett slags rörelse, ehuru
en rörelse af annat slag än den förut, af Copernicus,
antagna. – Såsom filosof tillhörde C. den nyklassiska
riktningen i allmänhet och sökte, liksom denna,
återupplifva den antika filosofien. Sjelf vände han
sig företrädesvis till neo-platonismen och lärde,
i öfverensstämmelse med denna, att det rena och
ursprungliga varat är enhet af alla motsatser och
endast negativt bestämbart. Detta oaktadt uppvisade
han dock, att det individuella subjektet är det
enda egentligen väsentliga och vissa. Äfven mystiska
tendenser och läror förekomma hos C. I sitt förnämsta
arbete, De docta ignorantia (1440), med tillägget
De conjecturis libri duo (s. å.), sökte han visa,
att menniskan i sitt vetande ej kan komma längre än
till sannolikheter. A M-y. L. H. Å.
Cuscuta L., Snarrefva, bot., växtslägte tillhörande
kl. Pentandria L. och vanligen räknadt till
nat. fam. Convolvulaceae, ehuru i flere hänseenden
afvikande från de öfriga dithörande växterna. Arterna
i detta slägte äro verkliga parasiter, d. v. s: lefva
på och af andra växter. Deras frön, som äro ytterst
små, liknande stoftkorn, och derför svåra att upptäcka
bland andra fröslag, gro visserligen i jorden (utan
hjertblad); men så snart den späda grodden träffar
en lämplig växt, slingrar den sin trådsmala stängel
utefter dess stjelk, borrar in små sugrötter i dess
inre och hemtar derifrån sin näring. Deraf kan man
förklara både det aftynande lif, som den stödjande
växten förer, och parasitens brist på blad och
klorofyll (bladgfönt). Snarrefvans blommor äro små,
nästan hvita, gyttrade till små nystan. Bland de fem
arter, som tillhöra Sveriges flora, är C. europaea
den mest utbredda. C. Epilinum är tämligen vanlig
på linåkrar. C. Trifolii och C. Epithymum ödelägga
ofta de klöfverfält, der de innästlat sig. Också
räknar landtmannen dem bland de skadligaste ogräsen.
P. M. L.
Cushing [kösching], Caleb, nordamerikansk
statsman, föddes d. 17 Jan. 1800 i Salisbury
(Massachusetts). Efter fullbordade studier blef han
advokat i Newburyport och 1835 medlem af kongressen,
i hvilken han understödde presidenten Tyler, när
denne, liksom C., öfvergaf whigs och slöt sig till
republikanerna. 1843 fick han en beskickning till
Kina och afslöt 1844 ett vigtigt handelsfördrag
mellan detta rike och Förenta staterna. Vid mejicanska
krigets utbrott (1845) uppsatte han på egen bekostnad
ett regemente, för hvilket han var chef, tills han
1847 utnämndes till brigadgeneral. 1852 utnämndes
han till medlem af unionens högsta domstol. 1853–57
var han attorney-general, och 1866 utsågs han till
ledamot i den tremannanämnd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
