- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
693-694

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cuzco - Cuzzoni, Francesca - Cyamelid, kem. Se Cyan. - Cyamus, zool. Se Hvalfisk-lus. - Cyan - Cyanea, zool. Se Hårmanet. - Cyanider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innev. Staden är en af de vackraste i Perú
och har ej mindre än 21 kyrkor. Landtbruket är
hufvudnäringen, men äfven konstfliten har nått en
ganska hög ståndpunkt. – C. var hufvudstad i det
gamla inkas-riket. 1533 eröfrades det af Pizarro. Dess
storartade prakt gick snart förlorad genom eröfrarnas
girighet och fanatism. Ännu finnas dock lemningar af
ett soltempel, ruiner af det gamla inkaspalatset och
grundmurarna af soljungfrurnas tempel, på hvilka
nu klostret Santa Catalina är beläget. En af de
ursprungliga innevånarna byggd väg af qvadersten,
den nu s. k. inkasvägen, är nästan fullständigt
bibehållen.

Cuzzoni [kuttsani], Francesca, italiensk sångerska,
f. 1700. Hennes öden äro karakteristiska för den
tidens sångarelif. Efter att hafva sjungit på flere
af Italiens scener blef hon 1722 af Händel engagerad
för operan i London. Hennes inträde der betecknades
af en tvist med Händel, hvilken endast genom hotelsen
att kasta ut henne genom fönstret förmådde betvinga
hennes halsstarriga nyckfullhet. Hennes utträde
från samma teater (1728) föregicks af ett slagsmål
på scenen, under pågående representation, mellan
henne och Faustina Bordoni, som var hennes rival om
publikens ynnest. Tvungen att vika för denna rival,
begaf C. sig till Wien, der hon till följd af sina
omåttliga anspråk på honorarium gick miste om en
erbjuden anställning. Derefter uppträdde hon ömsom
i Holland – der hon, bysatt för skuld, hvarje afton
fördes från fängelset till teatern, och, sedan
hon sjungit sitt parti, tillbaka igen –, ömsom
i Italien, der hon slutligen dog i armod 1770. Sin
man, G. Sandoni, med hvilken hon blef gift 1722,
mördade hon. Gerber säger om henne, att hon icke
var född till vestal, och Chrysander tillägger:
"Den verkligt sköna själ, som i konstens gyllne drägt
talade ur henne, vanställdes genom en ful kropp
och ännu fulare lidelser. Motsägelsen mellan det
konstnärliga och menskliga hos henne var för alla en
gåta". Som sångerska räknades hon bland de yppersta i
18:de årh., och hennes föredrag berömdes för välljud,
förstånd, naturlighet, gripande uttryck och grundlig
musikalisk bildning. I den patetiska och rörande
genren öfverträffades hon af ingen. A. L.

Cyamelid, kem. Se Cyan.

Cyamus, zool. Se Hvalfisk-lus.

Cyan (af Grek. kyaneos, blå, emedan cyanens förening
med jern är berlinblått), kem., en förening af
kol med qväfve, C2 N2 eller, såsom radikal, CN,
upptäckt 1815 af Gay Lussac. I fritt tillstånd är
cyan en färglös, illaluktande och giftig gas, som vid
antändning brinner med rosenröd låga. Den erhålles
lätt genom upphettning af cyanqvicksilfver. Ehuru
sammansatt, af kol och qväfve, liknar den dock i
kemiska förhållanden de enkla kroppar, som kallas
saltbildare. Liksom dessa förenas den med väte till
en en-basisk syra, cyanvätesyra l. blåsyra, med syre
till cyansyra (hvilken till sammansättningen motsvarar
underklorsyrlighet) och med metaller till cyanurer
l. cyanider. Kol och qväfve kunna ej direkt förenas,
såvida ej något ämne, som kan ingå förening med cyan,
finnes närvarande. Ledes qväfgas

öfver kol, som man upphettat till glödgning, bildas
ej cyan; men om man blandat kolet med kali och denna
blandning glödgas i qväfgas, bildas cyankalium. Kol
och kali gifva nämligen vid glödgning kalium,
som förenas med cyan. Detsamma inträffar, när
man glödgar kol i ammoniakgas, hvarvid flyktigt
cyan-ammonium bildas (C + 2 N H3 = H2 + CN . N H4).
Detta inträffar t. ex. när stenkol destilleras
för lysgasberedning. Kolen äro qväfvehaltiga och
gifva vid upphettning ammoniak, som vid beröring
med glödande kol bildar cyan-ammonium. Oren
lysgas innehåller detta giftiga ämne, hvilket dock
bortskaffas vid gasens rening. Med väte gifver cyan
endast blåsyra, med syre och väte cyansyra eller
cyansyrehydrat, C N O H. Denna syras salter bildas,
då cyans föreningar med alkali-metaller smältas
tillsammans med lätt reducerade oxider, ur hvilka de
upptaga syre. Syran sjelf erhålles genom destillering
af cyanursyra. Den är en färglös, sur vätska af skarp
lukt och har den märkvärdiga egenskapen att efter en
kort tids förlopp uppvärmas af sig sjelf samt derpå
råka i kokning och t. o. m. häftigt explodera. Utan
ändring i den procentiska sammansättningen bildas
under stark värmeutveckling ett nytt ämne, cyamelid,
som är fast. Med klor förenas cyan till klorcyan, en
gasformig, mycket giftig kropp, som utmärkes af en i
högsta grad skarp, till tårar retande lukt. Jodcyan
finnes bland oren jod och bildar vackra, flyktiga
nålar. Med svafvel förenas cyan till en sammansatt
radikal, kallad rodan eller svafvelcyan, C N S,
hvilken med väte gifver en starkt sur, en-basisk
vätesyra, rodanvätesyra, C N S H. Denna bildar med
metalloxider vatten och rodanmetaller (rodanurer
och rodanider), hvilka i allmänhet äro lösliga i
vatten. Jernrodaniden har en intensivt blodröd färg,
hvarför man på laboratorierna använder rodankalium
såsom medel att upptäcka jern. Rodankalium bildas lätt
genom sammansmältning af cyankalium med svafvel eller
svafyelmetaller. P. T. C.

Cyanea, zool. Se Hårmanet.

Cyanider l. Cyanurer, kem., cyans föreningar med
metaller, d. v. s. cyanvätesyrans l. blåsyrans
salter. De höra till haloidsalternas
klass. Alkali-metallernas cyanider äro mycket
beständiga vid upphettning och kunna utan
sönderdelning upphettas till glödgning. De
upptaga i smältande tillstånd syre ur luften
eller ur lätt reducerade metalloxider och öfvergå
dervid till cyansyrade salter. Till följd deraf
äro de förträffliga reduktionsmedel. Med svafvel
förenas de på samma sätt till rodanmetaller. I
lösning sönderdelas de mycket lätt, i synnerhet
vid kokning. Under upptagande af vatten gifva de
ammoniak och myrsyrade salter (KCN + 2H2 O =
NH3 + COH . OK). De sönderdelas äfven af de svagaste
syror, t. ex. af kolsyra, vid närvaro af vatten. I
fuktig, kolsyrehaltig luft hafva de för den skull
en stark lukt af blåsyra. De tunga metallernas
cyanider äro i allmänhet olösliga fällningar; endast
cyanqvicksilfret, som är en ovanligt beständig
förening, är lösligt i vatten. De sönderdelas vid
upphettning. Vismut och de s. k. jordmetallerna
förenas ej med cyan. Alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free