- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
697-698

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyathophyllum - Cyaxares - Cybele - Cycadeae - Cycadites - Cycas - Cyclamen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiden fått en inskränktare omfattning, hvilken
dock ännu icke blifvit fullt stadgad. En mängd
arter förekomma i Sveriges silurlager, i synnerhet
på Gotland. G. L.

Cyaxares (Med. Uvakshatra, Grek. Kyaxares),
medisk konung, hvilken omkr. 630 f. Kr. efterträdde
sin fader, Fraortes, och vid sin död, omkr. 595,
efterträddes af sin son Astyages. Han var det mediska
rikets egentlige grundläggare. Med vapenmakt gjorde
han slut på landets lydnadsförhållande till Assyrien;
han fördref de skytiska folk, som i början af
hans regering öfversvämmade Medien; han förde ett
sexårigt krig med den lydiske konungen Alyattes
och förstörde (606), i förening med Babyloniens
herskare, Ninive. Vid hans död sträckte sig hans rike
vesterut till floderna Halys och Tigris samt österut
till nuv. Irans östra gränser.

Cybele, Grek. Kybele l. Kybebe, Grek. och Rom. mytol.,
en ursprungligen i Frygien inhemsk gudinna, som
dyrkades med vilda orgier på många ställen i Mindre
Asien. Hon var månens och fruktbarhetens symbol och
identifierades af grekerna med Rhea. 204 f. Kr. fördes
hennes bild från Pessinus i Mindre Asien till Rom. (Se
vidare Attis och Rhea.)

Cycadeae, bot., nat. fam., tillhörande
afd. Gymnospermeae och närslägtad med
Coniferae. Dithörande växter äro af ganska egendomlig
beskaffenhet. Liksom konifererna äro de träd eller
buskar. Från nämnda växter skiljas de hufvudsakligen
genom sin enkla (någon gång obetydligt grenade)
stam samt genom de stora, parbladiga bladen, hvilka
alla äro samlade i stammens spets. Derigenom få de
en yttre likhet med palmerna, med hvilka de också
förr varit sammanställda. I många fall påminna de
jämväl om ormbunkarna, särskildt derutinnan att
bladen vanligen äro, liksom hos dessa, i knoppen
spiralformigt inrullade. Å andra sidan öfverensstämma
de med dikotyledonerna deri att de hafva två hjertblad
samt deri att fröets rotämne vid groningen förlänges
till en pålrot. Befruktningsorganen sitta i oftast
kottelika gyttringar (blommor eller blomställningar;
jfr Coniferae) i stammens spets, han- och
honorgan på skilda stånd. Fröna äro nakna, tämligen
stora, vid mognaden stenfruktartade. Familjen
innefattar 7 slägten med omkring 50 arter, som
förekomma i tropiska och subtropiska land samt på
Kap. Stammens märg, som vanligen är ganska stor,
innehåller rikligt med stärkelse och blir derigenom
ätlig. Märgen af flere arter nyttjas till beredning
af ett slags sago eller af bröd. Jfr Cycas.

Den betydelse cykadéerna hafva inom nutidens
vegetation är vida underordnad den, som de hade under
de forna geologiska perioderna. Under stenkolsperioden
funnos antagligen inga egentliga cykadéer, men deremot
en grupp gymnospermer, som voro beslägtade på samma
gång med cykadéerna och med barrträden och som kunna
betraktas såsom föregångare till de förra. Cykadéer
funnos med säkerhet vid slutet af den permiska
perioden, och dessa fossiliers antal tilltog i hög
grad under trias- och jura-perioderna,

under hvilken senare de, efter hvad det tyckes,
nådde höjdpunkten af sin utveckling. De bildade då,
jämte barrträd och ormbunkar, jordens betydligaste
vegetation. Ännu vid början af kritperioden var
deras antal ganska stort; men sedan de angiosperma
dikotyledonerna uppträdt, blef deras rol alltmera
underordnad. Cykadéerna, som då blefvo inskränkta
nästan endast till jordens tropiska och subtropiska
land, hade under nämnda geologiska perioder en mycket
vidsträcktare utbredning, hvilket väl till största
delen berodde på det varma klimat, som då var rådande
på jordytan. Man har funnit lemningar af dem såväl på
Grönland som på Spetsbergen. De fossila cykadéerna
visa en betydligt större formrikedom än nutidens,
och de tillhörde säkerligen flere grupper än nutidens
Zamieae och Cycadeae. Äfven i Sverige voro de mycket
allmänna vid tiden för bildandet af Hör-sandstenen
och Skånes kolförande formation, och f. n. torde
bortåt 40 olika slags cykadéblad derifrån vara
kända. Äfven stammar och fröredningsorgan finnas der.
Ldt. A. G. N.

Cycadites Brongn., paleont., de fossila cykadéblad,
hvilka närmast öfverensstämma med bladen hos det
nu lefvande slägtet Cycas och sålunda hafva blott
en enda nerv i hvarje bladflik. De finnas med
säkerhet åtminstone redan inom triasformationen och
likna vanligen mest den grupp inom det nu lefvande
slägtet, hvilken representeras af Cycas revoluta. Man
har derjämte funnit de fröbärande bladen, kallade
cycadospadix, hvilka äfven till sin byggnad ganska
mycket öfverensstämma med motsvarande organ hos
Cycas. De fossila fröna af Cycadites, liksom af
cykadéerna öfver hufvud, kallas cycadeospermum,
deras stammar clathraria. A. G. N.

Cycas, L., bot., växtslägte af nat. fam. Cycadeae,
kl. Dioecia L., ordn. Polyandria, innefattar
vackra palmlika, vanligen lågväxta träd. Dit höra
C. revoluta L., hvars hemland äro Kina och Japan
och som är den nordligaste arten af cykadéernas
familj, vidare C. circinalis L., från Ostindien,
och C. inermis Lour., från Kina. Deras märg lemnar
ett slags sago, som dock är af sämre beskaffenhet
än den äkta. Deraf beredes äfven bröd. Dithörande
arter pläga äfven odlas som prydnadsväxter i varmhus.
Ldt.

Cyclamen L. bot., växtslägte af
nat. fam. Primulacea, kl. Pentandria L.,
ordn. Monogynia. Det innefattar ett fåtal arter från
södra och mellersta Europa samt vestra Asien. De
äro små vackra örter med en stor, knöllik, mer eller
mindre plattad, underjordisk stam, från hvilken utgå
långskaftade, ofta hjortlika eller njurlika blad
samt enblommiga stänglar. Blommorna äro röda eller
hvita, lutande och hafva ett egendomligt utseende
derigenom att kronans flikar äro stora och starkt
tillbakaböjda, på samma gång hennes pip är tämligen
kort. Efter blomningen draga stänglarna vanligen ihop
sig spiralformigt, så att frukterna komma att ligga
på marken. – Flere arter odlas som prydnadsväxter,
t. ex. C. europaeum L., som finnes vild i fjälltrakter
i södra och mellersta Europa (Salzburg, Schweiz
etc.). Bladen hafva på öfre sidan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free