Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagort - Dag Ringsson - Dag-roffoglar - Dagrund - Dagsberg - Dagsljus, fys. Se Dager. - Dagsländor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinnande af malm eller underlättande af vatten- och
malmfrakt ur någon grufva. I Sverige finnas ej många
dagorter, emedan grufvornas belägenhet vanligen
ej tillåter anläggning af sådana. I Tyskland
och annanstädes i utlandet äro de deremot ganska
vanliga. Den berömda "Ernst-August-stollen" på Harz
(fullbordad 1867) är öfver 20 kilom. (2 mil) lång,
2,67 m. (9 f.) hög och 1,78 m. (6 f.) bred samt
inkommer på 416 m. (1,400 f.) djup i grufvan. De
förnämsta svenska dagorterna äro: Schwartzmans
stoll vid Åmmeberg, på 50 m. (170 f.) djup och med
en längd af 3,270 m. (11,000 f.), Ädelfors-stollen
i Småland, på 53 m. (180 f.) djup och med en längd
af 296 m. (1,000 f.), stollen Venuspassagen vid
Slotterberget i Örebro län, på 59 m. (199 f.) djup
och med en längd af 247 m. (835 f.) (färdig 1877),
samt stollar vid Persberget i Värmlands län, Klefva i
Jönköpings län, Lerberget och Hellefors i Örebro län
m. fl. Svenska grufvestadgan af 1855 tillerkänner den,
som drifver stollar eller dagorter, vissa förmåner,
såsom hela uppfinnare- och halfva jord-egarerätten
till de förut icke under arbete varande malmer och
mineralier, som han med dagorten yppar, samma rätt
till obekant fyndighet äfven inom annans utmål,
intill dess utmålsegaren med ortarbete möter, samt
rätt att erhålla en fjerdedel i förut kända, genom
stollen träffade fyndigheter, dock endast till dess
grufegaren med sitt arbete "honom till mötes kommer",
och slutligen två tredjedelar af den besparing
i vatten- och bergfrakt, som genom stollen af
närgränsande grufvor vinnes. Th. N-m.
Dag Ringsson, son af Ring, en af de fem oplandske
småkonungar, som 1017 på Ringsaker tälfångatogos
af Olof den helige. Efter faderns frigifvande lär
Dag hafva följt honom på vikingafärd och derunder
fått ett litet "rike" i Sverige. Under Olof den
heliges sista tåg till Norge stod han på dennes
sida, men nådde ej fram med sin skara, förrän slaget
vid Stiklastad (1030) var afgjordt. Han vågade det
oaktadt ett anfall ("dagsriden") på den segrande
bondehären, men blef tillbakaslagen och måste söka
sin räddning i flykten. Hans senare öden äro okända.
Y. N.
Dag-roffoglar (i inskr. bem.), Hemeroharpages,
zool., en till roffoglarnas ordning (Accipitres)
hörande afdelning, som från ugglorna utan svårighet
skiljes på ögonen, hvilka äro riktade åt sidorna,
på yttertån, som icke kan vändas, samt på näbben,
som äfven vid basen är ofjädrad. Från gamarna, hvilka
räknas till dagroffoglarna i vidsträckt mening,
skiljer sig ifrågavarande afdelning derigenom att
hufvud och hals äro fjäderklädda och den korta,
tjocka näbben krökt ända från roten. För öfrigt hafva
dessa roffoglar en hård och fast fjäderbeklädnad, ett
medelmåttigt stort hufvud med tilltryckta fjädrar,
lagom stora, af fjäderkransar ej omgifna ögon och
små öronöppningar. Tårna, med sina skarpa klor,
äro alltid, och tarserna nästan alltid, nakna,
hvarjämte yttertån vanligen är längre än de båda andra
framtårna. Dagroffoglarna äro djerfva och skarpsynta,
flyga högt och raskt, äro i rörelse under dagen samt
vistas, ensamma eller parvis, inuti skogar eller ute
på slättlandet. De lefva, nästan utan undantag, af
större eller mindre, äfven kallblodiga ryggradsdjur,
som de sjelfva dödat – stundom äfven af insekter. De
häcka i höga träd eller på klippor, sällan på marken,
bygga konstlösa bon och lägga några få ägg, som hafva
en något mera utdragen form än ugglornas. Ytterst
roflystna och blodtörstiga, kraftiga och snabba,
blifva de icke sällan högst skadliga för jagt
och fiske, om också en och annan gör rätt stor
nytta genom att utrota rottor och möss. Som bekant
inöfvades och användes, i synnerhet under medeltiden,
en och annan art till den s. k. falkjagten. Bland
hithörande slägten må nämnas: kärrhökar (Circus),
falkar (Falco), hökar (Astur) bivråkar (Pernis),
glador (Milvus), vråkar (Buteo), landtörnar (Aquila),
hafsörnar (Haliaëtus) och fiskgjusar (Pandion).
J. G. T.
Dagrund, milit., en på morgonen, före reveljen,
från en garnisons högvakt utsänd och vanligen
af högvaktsbefälhafvarens närmaste man anförd
truppstyrka, som har till uppgift att tillse, det
alla vakter och poster fullgöra sina skyldigheter.
W. G. B.
Dagsberg, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. Arealen utgör 2,285 hekt. (4,629 tnld),
hvaraf 9,8 hekt. (20 tnld) sjö och kärr. 955
innev. (1878). Jämte Krokek utgör D. ett regalt
pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift, Lösings,
Bråbo och Memmings kontrakt. Enligt k. resolution af
d. 31 Mars 1857 skola vid nuv. presterskaps afgång
Krokek samt de norr om Bråviken belägna delarna
af Konungsunds och Östra Stenby socknar bilda ett
särskildt pastorat af 3:dje kl.
Dagsljus, fys. Se Dager.
Dagsländor, Ephemeridae, zool., äfven kallade
"endags-flugor", "augusti-flugor" och"vattenmott",
en till insektordningen Neuroptera (nätvingar) hörande
familj, som man dock någon gång finner hänförd äfven
till ordningen Orthoptera (rätvingar). Dagsländorna
igenkännas derpå att vingarna, till antalet två
eller fyra (i senare fallet äro de bakre små),
äro genomdragna af flere, med en mängd tvärnerver
sammanbundna långsådror, och derpå att de sylformiga,
korta pannspröten ej, eller knappast, äro längre
än hufvudet och oftast treledade. För öfrigt är
bakkroppen långsträckt, med treledade ändborst, af
hvilka dock det mellersta ofta är förkrympt eller
afbrutet. Larven, som är utrustad med bladlika gälar
på sidorna af kroppen, lefver 2–3 år i vatten,
inom rörlika bostäder. Sedan han blifvit puppa,
ömsar han ännu en gång hud (den enda insekt, med
hvilken detta är fallet) samt parar sig och dör efter
några få timmars lefnad såsom fullbildad insekt,
utan att hafva intagit någon föda under den korta
lifstid naturen förunnat honom. Hans mundelar äro
också derför föga utbildade. Årligen och oftast
ungefär vid samma tid uppträda dessa insekter,
vanligen i närheten af vatten, några sommaraftnar i
sådan mängd, att de, efter slutad lefnad, med sina
kroppar vidt och bredt betäcka marken, för hvilken
de blifva ett utmärkt gödningsämne, eller vattnet,
der de utgöra ett välkommet och lättfånget byte
för fiskar. De i Skandinavien förekommande arterna
(ungefär 15) tillhöra alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
