Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlgren, Karl Fredrik - Dahlgren, Fredrik August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1830-talet). Inom dessa, liksom i sällskapet "Par bricole",
gaf han sitt skämtsamma lynne fritt lopp i en mängd
föredrag i bunden och obunden form.
D. utgaf ett stort antal arbeten, dels på vers
och dels på prosa. Bland dessa märkas åtskilliga
kalendrar, såsom "Opoetisk kalender för poetiskt folk"
(1821–22; utg. af D. i förening med K. J. L. Almqvist,
L. Hammarsköld, K. Livijn och P. A. Sondén),
"Freja, poetisk kalender för 1832–33" (1830–31),
"Aftonstjernan. Poetisk kalender för 1833" (1832)
och "Morgonstjernan. Poetisk kalender för 1834"
(1833). D:s bidrag i dessa, liksom i Atterboms
poetiska kalendrar, utgöras hufvudsakligen af
lyrisk-idylliska skaldestycken. Mycket kända och
omtyckta blefvo Zephyr och den gungande flickan,
Kärlekens snaror. Hök och dufva, Sista paret ut,
Vårsång på Valborgsmässo-afton ("Våren är kommen")
m. fl. Bland D:s dikter i dramatisk form – de
flesta, liksom i allmänhet hans större arbeten,
mindre lyckade än hans smärre lyriska stycken –
märkes den dramatiserade idyllen Ulla Vinblads död,
i hvilken författaren vid skildringen af Olympens
gudaverld når höjden af det burleska. Mollbergs
epistlar (1819–20) utgöras af dikter på blandad
vers och prosa. Såsom särdeles förtjenstfulla bland
dessa epistlar må framhållas Kommentarier öfver
månskenet i Haga äfvensom den tredje episteln,
Skönhetslinier. Komedien Argus i Olympen (1825)
är riktad mot tidningen "Argus" och innehåller
en mängd anspelningar på politiska och sociala
förhållanden i början af 1820-talet. Hågkommas bör
jämväl den af D. och K. Livijn gemensamt författade
"Andra natten" af den komiska hjeltedikten och
partiskriften "Markalls sömnlösa nätter" (riktad
mot den s. k. gamla skolan och i synnerhet mot
P. A. Wallmark). D. skref äfven flere romaner och
noveller, bland hvilka den humoristiska berättelsen
Ungdomsfantasier, eller Nahum Fredrik Bergströms
krönika är den mest kända. Åren 1825–27 utgaf han
jämte L. Hammarsköld, A. I. Arwidsson, P. Wieselgren
m. fl. tidningen "Kometen", i hvilken han qvickt
kriticerade hvarjehanda literära företeelser. – D:s
Samlade arbeten utgåfvos 1847 (3:dje uppl. 1875)
och äro försedda med en af A. I. Arwidsson
författad lefnadsteckning. I "Tankar och löjen
af J. H. Thomander", utg. af Arv. Ahnfelt (1876),
är intagen en mellan D. och Thomander åren 1823–30
förd brefvexling, hvilken innehåller många drag, som
belysa dessa begge personligheter, och i "Bellmanska
sällskapet", af Arv. Ahnfelt (1877), finnas flere af
D. författade, förut otryckta stycken.
D. var en lyrisk-idyllisk skald och en bland Sveriges
mest betydande humoristiske författare. Han utgick
från den romantiska (s. k. nya) skolan och deltog
i dess literära fejder. Samtiden kallade honom
"fosforisternas humorist". Han skilde sig dock snart
från dem och uppträdde sedermera i det hela som
sjelfständig diktare. Bellman var den skald, efter
hvilken han närmast bildade sig; men förnämligast i
den glada tonen, i det lätta, jollrande skämtet ådagalade
han en ej ringa originalitet. Hans poesi utmärker
sig i allmänhet genom en täck skalkaktighet och en
lekande qvickhet, men man har i densamma anmärkt
en viss planlöshet och stundom framträdande brist
på smak. Mot slutet af sin lefnad förföll han
till ett vårdslöst manér, sannolikt derför att
han ofta nödgades skrifva för bröd. Hans vittra
förtjenster belönades 1831 af Svenska akademien med
det Lundbladska priset. – Se vidare Arwidssons förut
nämnda lefnadsteckning, C. F. Bagge, "Försök till
utkast öfver Carl Fredrik Dahlgrens skaldeverksamhet"
(1869), och E. Flygare-Carlén, "Minnen af svenskt
författarlif 1840–60", I. (1878). F. B.
Dahlgren, Fredrik August, ämbetsman, skriftställare,
f. i Nordmarks socken i Värmland d. 20 Sept. 1816,
blef student i Upsala 1834 och filos. doktor
1839, ingick 1841 såsom e. o. tjensteman dels
i riksarkivet, der han tjenstgjorde till
1861, och dels i ecklesiastik-departementet,
i hvilket han 1862 blef protokollssekreterare,
1871 expeditionssekreterare, 1874 t. f. chef för
byrån för helso- och fattigvårdsärenden samt 1878
kansliråd och chef för nämnda byrå. 1866 invaldes
han i Musikaliska akademien (hvars praeses han blef
1878) och 1871 (efter A. A. Grafström) i Svenska
akademien, 1875 utsågs han af sistnämnda akademi
till ledamot i direktionen öfver Stockholms stads
undervisningsverk. – Redan under sin vistelse i
Upsala, der han företrädesvis idkade estetiska och
språkliga studier, hade D. författat visor på sin
hembygds allmogemål, hvilka, anonymt offentliggjorda
i Värmlands tidningar, väckte uppmärksamhet såsom i
hög grad vittnande om förtrolighet med folkets språk,
lynne och uppfattning. Jämte flere på senare tider
författade utgåfvos de 1875 under titeln Viser på
varmlanske tongmåle, deckta åttå Fredrek på Rannsätt
(den i Värmland belägna gården Ransäter, som egdes
af D:s fader), hvilken samling 1876 utkom i en ny
upplaga ("annre pränte") och s. å. efterföljdes af
Speller nye viser på varmlanske tongmåle, deckta
åttå Fredrek på Rannsätt. Flere af dessa sånger
hafva, särdeles inom Värmland, blifvit verkliga
folkvisor, t. ex. i den första samlingen: Å jänta å
ja’ samt Nils Annerssas vise ("Ja’ fråger fan ätter
hârrgåls-Ola"). Från sin hembygds folklif hemtade
han ämnen jämväl till dramatisk framställning. Den 27
Mars 1846 uppfördes första gången på k. stora teatern
pjesen Värmlänningarne, sorglustigt tal-, sång- och
dansspel (1846; 3:dje uppl. 1874), hvilken ensamt
på de kungliga teatrarna nu (Juni 1879) gifvits
127 gånger och hundratals gånger på en mängd andra
teatrar. Af D:s dramatiska originalarbeten hafva
dessutom blifvit uppförda Ett äfventyr på Stegeborg
(1854) och Kaffeförbudet (1855), hvilket senare stycke
lär hafva blifvit i Tyskland öfversatt och uppfördt
under namn af "Die kontinentalsperrung". Det är likväl
mest såsom öfversättare och bearbetare för scenen,
som D. verkat i den svenska vitterhetens tjenst. I
synnerhet under den tid, då han var k. teaterns
literatör (1857–61), offentliggjordes af honom en
mängd öfversättningar, för hvilka han 1866 fick pris
af både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
