Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlia - Dahll, Tellef - Dahlman, Carl Edvard, kartograf - Dahlmann, Friedrich Christoph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörformiga diskblommor och röda, gula eller hvita,
tunglika kantblommor. Hos de odlade formerna
vexlar blommornas färg nästan utan gräns i alla
skiftningar utom blått. Korgarna hos dessa former
äro vanligen "fyllda", eller "dubbla", d. v. s. att
äfven diskblommorna ombildats till ett slags
tungblommor. Den första dubbla dahlian uppdrogs
1808. Växten har uppsvällda, knöliga rötter, som
bära knoppar, hvilket gör att densamma genom dem
kan fortplantas. I Mejico nyttjas dessa rötter
som födoämne. – Slägtet är uppkalladt efter
doktor A. Dahl, d. 1789 som botanices demonstrator
i Åbo. Ldt.
Dahll, Tellef, norsk geolog, f. i Kragerö d. 10 April
1825, blef, efter att 1846 hafva tagit mineralogisk
ämbetsexamen, disponent för Fossums jernverk vid
Skien samt 1861 geschworner och 1872 bergmästare i
det vestra sunnanfjällska distriktet. Vid jubelfesten
i Upsala 1877 blef han filosofie hedersdoktor. Från
1858 har han jämte T. Kierulf varit chef för Norges
geologiska undersökning. D. har påvisat förekomsten af
kol på And-ön och af guld i Finnmarken, hvilket senare
fynd ledde till upptäckten af guld i Finland. Af hans
vetenskapliga afhandlingar finnas flere intagna i "Nyt
magasin for naturvidenskaberne". Jämte T. Kierulf
har han utgifvit geologiska kartor öfver Norge.
Y. N.
Dahlman, Carl Edvard, kartograf, föddes i Köla
socken i Värmlands län d. 3 Nov. 1828, blef vice
kommissionslandtmätare 1856 och anställdes 1863 vid
det 1859 upprättade ekonomiska kartverket, der han
1867 förordnades att biträda vid öfvervakandet och
kontrollen af arbetena. Han har utgifvit: Kartor
öfver Ekshärads, Norra Finnskoga, Frykeruds, Kils
och Stafnäs socknar i Värmland (1856–59), Ankologisk
och fysisk karta öfver Sverige, med geografi (1857;
tills. med K. A. Agardh), Karta öfver Värmlands län
(1862), Karta öfver Mälaren och dess omgifningar
(1868, 3:dje uppl. 1875), Karta öfver Stockholm (1871;
tills, med R. Brodin), Ny och fullständig jernvägs-,
post-, telegraf- och reskarta öfver Sverige (1868,
8:de uppl. 1875), Kultur- och res-karta öfver Sverige,
upptagande språk-, träd- och djur-gränser samt
jernvägar, diligens- och ångbåts-leder (1876, 3:dje
uppl. 1878) samt Väggkarta öfver beteckningssätten
å de svenska kartarbetena (1878) m. m.
Dahlmann, Friedrich Christoph, tysk historieskrifvare
och statsman, föddes som svensk undersåte i Wismar
d. 13 Maj 1785 och härstammade, såsom han sjelf gerna
påstod, från en ursprungligen svensk slägt. Han
studerade (företrädesvis filologi) i Köpenhamn
och Halle, blef 1810 filos. doktor i Wittenberg och
anställdes 1811 som docent i de klassiska språken och
deras literatur vid Köpenhamns universitet. 1813 blef
han e. o. professor i historia i Kiel. Ifrån 1815 var
han derjämte sekreterare vid det slesvig-holsteinska
ridderskapets ständiga utskott. Denna befattning förde
honom in i det politiska lifvet. Han arbetade med
ifver för Slesvigs indragande i Tyska förbundet och
uppträdde, mot den danska regeringens absolutism,
till försvar för ridderskapets privilegier samt
utsådde, så att säga, de första fröen till
"schlesvig-holsteinismen". På någon befordran af danska myndigheter
kunde han följaktligen ej hoppas och antog
derför 1829 professuren i statskunskap och tysk
historia i Göttingen. D. hade en betydande del i
författningsstriderna i Hannover 1831 och medverkade
vid utarbetande af 1833 års konstitutionella
författning samt var medlem af representationens
andra kammare, der han uppträdde utan alla radikala
öfverdrifter. Hans statsideal var nämligen en
stark, ärftlig, konstitutionel monarki, stödd
på medelklassen, "hvilken", såsom han skref, "är
folkets kärna och i sig upptagit den gamla hierarkiens
vetande och den gamla adelns rikedom". När Hannovers
fria författning 1837 upphäfdes, var D. en af de
sju professorer i Göttingen, hvilka i en på den
tiden berömd protest gisslade styrelsen. Alla sju
afsattes från sina ämbeten, och D. jämte två andra
drefs i landsflykt. D. sysselsatte sig derefter
uteslutande med historisk författareverksamhet,
tills han 1842 inbjöds att emottaga en professur
i historia vid Bonns universitet. Der stod han
på höjden af anseende såsom klok statsman och
djupsinnig historiker samt utöfvade genom sina
allmänt lästa skrifter stort inflytande på sina
landsmäns politiska bildning. I 1848 års tyska
revolution spelade han en anmärkningsvärd rol.
Tysklands ombildning till en förbundsstat, ur
hvilken alla icke-tyska element borde aflägsnas, och
ledningens öfverlemnande åt Preussen – sådant var
hans politiska program, och till detta slöt sig ett
stort parti. D. skickades som ett af Preussens ombud
till "förbundsdagen" och deltog i utarbetandet af ett
författningsförslag (det s. k. "siebzehner-entwurf"),
som likväl stannade på papperet. Han hade äfven
säte i Frankfurt-parlamentet och genomdref der (d. 5
Sept. 1848), att godkännandet af stilleståndet i Malmö
uppsköts, hvilket hade till följd, att riksministèren
afgick. D. fick då förtroendet att bilda en ny
ministèr, men lyckades ej fullgöra uppdraget.
När Preussens konung vägrade mottaga den honom af
parlamentet erbjudna kejsarekronan, utträdde D.,
hvars program således blifvit omöjliggjordt, jämte
sextiofem med honom liktänkande (d. 21 Maj 1849)
ur parlamentet. Han satt sedan i Preussens
första kammare och i Erfurt-parlamentet 1849–50,
men drog sig derefter tillbaka till sin lärostol.
Död i Bonn d. 5 Dec. 1860.
D:s förnämsta historiska arbeten äro: Forschungen
auf dem gebiete der geschichte (1822), Der politik
auf den grund und das mass der gegebenen zustände
zurückgeführt (1835, 3:dje uppl. 1847), Geschichte
Dänemarks (1840–43, i Heeren-Ukertska samlingen), som
är ett berömdt verk, men skrifvet ur tysk synpunkt,
Geschichte der englischen revolution (1844,
6:te uppl. 1864) och Geschichte der französischen
revolution (1845, 3:dje uppl. 1864). De bägge
sistnämnda äro D:s mest lästa arbeten. Dessutom
utgaf han "Quellenkunde der deutschen geschichte"
(1830, 4:de uppl. 1875), Rimberts "Vita Ansgarii"
och Neocori "Chronik des landes Ditmarschen"
(1827). 1873 utkom, efter D:s föreläsningar,
Geschichte Ditmarschens, redigerad af Kolster. Jfr
A. Springer, "F. Ch. Dahlmann" (1870–72).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
