Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahome, negerstat i vestra Afrika - Dahr-el-Kodib - Daidala, Grek. mytol. Se Daedala. - Daidalos, Grek. sagohist. Se Daedalus. - Daimel - Daimios - Dairi - Dajaker - Dakhan, benämning på södra delen af främre indiska halfön. Se Dekhan. - Dakhel, oas i Libyska öcknen. Se Dachil. - Dakikî, Abû Mansûr Muhammed - Dakka, stad och regeringsområde i britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen. Se Dhaka. - Dakoromanska språket. Se Valakiska språket och literaturen. - Dakota, en af Förenta staterna i Nord-Amerika - Dakota - Daksja - Daktyl, metr., versfot - Daktyl - Daktyliomanti - Daktyllion - Dal - Dal l. Dalsland. landskap i Götaland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förnämsta utförselartikeln är palmolja. Hufvudstad:
Abome.
Dahr-el-Kodib, Libanons högsta topp, 3,063 m. (10,290
f.) hög, 7 kilom. (nära 1 mil) från Medelhafvet.
Daidala, Grek. mytol. Se Daedala.
Daidalos, Grek. sagohist. Se Daedalus.
Daimiel, välbyggd stad i spanska prov. Ciudad Real
(Nya Kastilien). Omkr. 13,000 innev. Väfhads-, tvål-
och såpfabrikation samt tegelslagning. – På stadens
område ligga de bekanta dammarna "Los ojos del
Guadiana" (Guadianas ögon). Jfr Guadiana.
Daimios, i Japan benämning på de ärftlige
länsfurstarnas kast. Se Japan.
Dairi ("den stora byggnadsgrunden"), egentligen
benämning på den japanske kejsarens, mikadons,
palats i hufvudstaden Kiyo-to (Miyako), men äfven
titel på mikadon sjelf. Se Japan och Mikado.
Dajaker, benämning på Borneos urinnevånare. Dessa äro
af malajisk ras, men större, starkare och mindre
civiliserade än de egentlige malajerna. De äro
delade i mer än hundra små stammar och tala 20–30
olika dialekter. En grammatika öfver dajak-språket
utgafs 1852 af H. C. von der Gabelentz. Dajakernas
förnämsta näringskälla är åkerbruk.
Dakhan, benämning på södra delen af främre indiska
halfön. Se Dekhan.
Dakhel, oas i Libyska öcknen. Se Dachil.
Dakikî, Abû Mansûr Muhammed, en af de mest betydande
persiske diktarna före Firdusi. Enligt några
uppgifter härstammade han från Tûs, enligt andra från
Bokhara. På samanidfursten Nûh ben Mansûrs (975–997)
befallning började han den poetiska bearbetning af
de forniranska konungasagorna, hvilken sedan på ett
mästerligt sätt fortsattes af Firdusi. D. hann sjelf
att fullborda endast 1,000 verser, innan han, ännu
ung, föll för en lönmördares hand. För öfrigt diktade
han en mängd "kasider" och "ghaseler". Allt hvad man
eger qvar af hans arbeten finnes utgifvet i Ethés
"Rûdagî’s vorläufer und zeitgenossen" (1874).
Dakka, stad och regeringsområde i britisk-ostindiska
presidentskapet Bengalen. Se Dhaka.
Dakoromanska språket. Se Valakiska språket och
literaturen.
Dakota [-kå-], en af Förenta staterna i Nord-Amerika
(det var 1861–79 territorium), gränsar i n. till
Canada, i ö. till Minnesota och Iowa, i s. till
Nebraska samt i v. till Wyoming och Montana. Arealen
390,898 qv.-kilom. (7,101 qv.-mil). 1870 uppgick de
hvite innebyggarnas antal till 14,000, hvarjämte der
funnos flere indianstammar. Staten genomflytes af
Missouri. Den är jämn, väl vattnad och synnerligen
passande för åkerbruk och boskapsskötsel. Hittills
har dock pelsverk utgjort den förnämsta
afkastningen. Hufvudstad: Yankton.
Dakota [-kå-] l. Sioux, nordamerikansk indianstam i
trakten af öfre Mississippi och Missouri. Den räknar
f. n. omkr. 23,000 medlemmar.
Daksja, Ind. mytol., en mäktig ande, framsprungen ur
Brahmas stortå och vördad såsom
en af de tio herskarna öfver allt lefvande. En af
hans femtio döttrar, Sjakti, var förmäld med Siva.
Daktyl (Grek. daktylos, egentl. finger), metr.,
versfot bestående af en lång och två korta stafvelser
(– v v). Denna versfot utgör hufvudbeståndsdelen
i de många daktyliska versmåtten (hexametern
m. fl.). Enligt några gamla grammatici har den
ifrågavarande versfoten fått sitt namn deraf att den,
liksom handens fingrar, har en lång och två korta
leder. A. M. A.
Daktyl, Grek. mytol. Idaeiska daktyler kallades
vissa demoniska väsenden, hvilkas hemvist ansågs vara
berget Ida i Frygien. De betraktades såsom uppfinnare
af metallernas bearbetning och troddes äfven idka
magiska konster. Såsom den frygiska gudinnan Cybeles
tjenare sammanställas de ofta med kureter och
korybanter, likasom de icke sällan förblandas med
telchinerna på Rhodos och kabirerna på Samothrace.
A. M. A.
Daktyliomanti (af Grek. daktylios, fingerring, och
manteia, spådom), benämning på ett fordom hos grekerna
förekommande bruk att spå medelst trollringar.
Daktylion (af Grek. daktylos, finger), ett
instrument, som tjenar att utveckla fingerfärdigheten
i fortepianospelning.
Dal, geogr. och geol., en i jordytan befintlig,
långsträckt, af bergväggar eller jordtäckta
sluttningar begränsad fördjupning, som dels har
en någorlunda rätlinig utsträckning i någon viss
riktning, dels gör böjningar åt än det ena, än det
andra väderstrecket. Dalarnas längd, bredd och djup
vexla högst betydligt, icke allenast på olika trakter
af jorden, utan äfven ofta inom de särskilda delarna
af en och samma dal. Vanligen är en dal mindre i
sin öfre ände än vid sin nedre del, der den mynnar
ut i någon slätt eller stöter intill något lågland
eller någon sjö, och merendels framflyter på dess
botten en å eller flod. Skilnaden mellan hufvuddalar
och bidalar är densamma som mellan hufvudfloder och
bifloder. Tvärdalar kallar man sådana jämförelsevis
kortare dalar, som öfvertvära den mellan tvänne
mer eller mindre parallella dalar befintliga
höjdsträckan. – Dalarnas uppkomst samt deras riktning
och storlek står i ett visst samband med sjelfva
bergbyggnaden. Förkastningar (se d. o.) och remnor
äfvensom böjningar i jordskorpan torde i allmänhet
hafva gifvit första upphofvet till dalbildningen;
rinnande vatten och glacierer m. fl. orsaker hafva
sedermera fullbordat densamma. Dalar finnas dock, som
uteslutande hafva det rinnande vattnets verksamhet,
i förening med stenarternas vittring, att tacka för
sin uppkomst. Äfven berglagrens utsträckning och läge
samt deras mer eller mindre hårda beskaffenhet utöfva
ett icke ringa inflytande på dalarnas riktning och
gestalt. – Med namnet kitteldalar betecknar man, ehuru
måhända oegentligt, sådana fördjupningar i jordytan,
hvilka, i stort sedt, ega en till den ovala eller
till cirkelformen sig närmande begränsning. Bottnen
i sådana dalar bildar stundom en större eller mindre
slätt. E. E.
Dal l. Dalsland, landskap i Götaland. Till följd af
sitt afsides läge och bristen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
