Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dal l. Dalsland. landskap i Götaland. - Dal - Dala, socken i Vestergötland, Skaraborgs län, Gudhems härad. - Dalaborg - Dalaborgs-ån, å på Dal. Se Dalbergsån. - Dalai lama - Dalainor - Dala-lagen - Dalarna är Svealands nordligaste och största landskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af mindre tunga pröfningar än de, hvilka utmärkte
1808–09 års krig med ty åtföljande missväxt och
farsoter.
Den dalska folkstammen företer föga yttre
skiljaktighet från den allmänna svenska typen. Det
torde dock böra anmärkas, att innevånarna i
Högsäters-bygden af Valbo i allmänhet hafva en
rundare ansigtsbildning samt bruna ögon och svart
hår. Folklynnet är stillsamt, mildt och vänligt,
i högre grad än hvad eljest brukar vara fallet bland
befolkningen i forna gränsland. Dalbon är stark och
härdad, men anses vara något trögare än grannarna i
norr och söder. En och annan kroppås-stuga finnes ännu
qvar i de undangömda bygderna; men i allmänhet har
äfven i D. nutida prydlighet gjort sig gällande såväl
i bostad som i husgeråd och klädebonad. Om närheten
till Bohus län och Norge påminner bruket af det tunna,
osyrade hafrebrödet. Händigheten är föga utvecklad,
och husslöjd föga spridd; halmhattsflätning idkas
dock i Ärtemark, med afsättning till Norge.
Dalbomålet står närmast värmländskan och de öfriga
sveamålen. Det har med dem gemensamt: tungspets-r
öfverallt och dermed följande s. k. tjocka t,
d, s, n för rt, rd, rs, rn. Tje-ljudet har,
likasom i värmländskan, nerike-målet och götamålen,
förlorat sitt t och liknar närmast ch i tyska ordet
ich. Mellan två vokaler och i slutet af ord efter
vokal öfvergår g ofta till frikativa, "aspireras"
([gamma]) I Nordals och Sundals härad förekomma gutturalt
i och y (s. k. "Viby"-i och -y), -a är ofta "slutet"
i ändelser. – I afseende på böjningen märkes, att
infinitiv och svaga feminina ändas på -a, utom i
Tössbo, som står värmländskan närmare och har e;
att svaga verb af 1:a konjugationen icke hafva någon
ändelse i imperfektum och supinum (tackar, tacka,
tacka); att feminina substantiv i bestämda formen
singularis hafva -a; neutr. -e l. -et; plur. m. och
f. -ar, -ane och -er, -era; neutr. -a. Känslan af
det grammatiska könet är vid fullt lif.
Med undantag af en i Upsala 1718 utgifven latinsk
disputation af Hesselgren, "De Dalia", är A. Lignells
"Beskrifning öfver grefskapet Dal" I–II, 1851–52) det
enda Sveriges topografiska literatur eger att uppvisa
för kännedomen om detta landskap. (Jfr C. G. Styffes i
"Tidskrift för Literatur", 1851, införda anmälan af
sistnämnda arbete.) J. H. E. E. J. A. L-ll.
Dal. 1. Härad och tingslag i Östergötlands
län. Arealen 13,664 hekt. (27,679 tnld). 4,684
innev. (1878). Det omfattar socknarna Rogslösa,
Väfversunda, Herrestad, Källstad, Örberga och Nässja
samt delar af Strå, S:t Per och Hof. Jämte Aska och
Lysings härad utgör D. ett fögderi. – 2. Kontrakt i
Linköpings stift. 7,589 innev. (1878). Det omfattar
följande pastorat: Vadstena stad med S:t Per och Strå,
Herrestad med Källstad, Rogslösa med Väfversunda samt
Örberga med Nässja. – 3. Socken i Vesternorrlands
län (Ångermanland), Boteå tingslag. Arealen 10,739
hekt. (21,754 tnld). 759 innev. (1878). Annex till
Torsåker, Hernösands stift, Ångermanlands östra
kontrakt. – 4. Säteri i Fjäras socken, Fjäre härad
i Halland, vid sjön Lygnern. Med underlydande
hemman och fyra qvarnar är godset, som omfattar 27 9/16
mtl., taxeradt till 410,900 kr. (1877) och jämte det
närbelägna Gåsevadholm fideikommiss inom friherrliga
slägten Silfverschiöld.
Dala, socken i Vestergötland, Skaraborgs län,
Gudhems härad. Arealen 2,513 hekt. (5,092 tnld). 719
innev. (1878). Jämte Borgunda och Högstena utgör
D. ett patronelt pastorat af 2:dra kl., Skara stift,
Billings kontrakt. Patronus är egaren af säteriet
Dala.
Dalaborg, fordom slott på Dal, Elfsborgs län, Bolstads
socken, vid Dalbergsåns utlopp i Vänern. Det anlades
1304 af hertigarna Erik och Valdemar, på en klippa,
som på tre sidor omgafs af vatten och på den fjerde
hade en djup försänkning i berget. Byggnaden lär
hafva bildat en fyrkant af 140 f. (41 m.) längd och
100 f. (30 m.) bredd. Den förstördes 1434, under
engelbrektska resningen, af Peder Ulfsson (Roos)
och hans bondehär. I närheten finnes en liten gård,
som ännu kallas Slottsbacken. J. H.
Dalaborgs-ån, å på Dal. Se Dalbergsån.
Dalai lama, Lam. rel., "alla själars moder",
namnet på öfverstepresten för buddhisterna i Kina
och dess biland samt inom de ryska territorierna
i Hög-Asien. Han anses vara en förkroppsligad
uppenbarelse af Buddha och särskildt af den förste
bland de skapade gudarna, Komsjim bodhissadoa
(se Burkan). Sedan 17:de årh. har D. tillika
varit den verldslige herskaren i Tibet. Sjelfva
kejsaren i Kina knäböjer för honom, ehuru den förre
numera beröfvat den senare nästan all hans jordiska
makt. Såsom regent styres dalai lama helt och hållet
af kinesiska mandariner. Hans ställning påminner i
mycket om den katolska kristenhetens påfve, men han
skiljer sig från denne icke allenast derigenom att
han tänkes såsom en förkroppsligad gudom, utan äfven
derigenom att flere dylika inkarnationer existera
samtidigt med honom och derigenom att han ej utöfvar
på långt när samma vidsträckta myndighet öfver sitt
presterskap som påfven öfver sitt. Vid en dalai lamas
död flyttar hans ande, påstås det, öfver i ett barn,
och detta åtnjuter sedan samma gudomliga dyrkan som
den aflidne. Se vidare Lama och Lamaism.
Dalainor (af Tibet. dalai, haf, och nor, sjö), insjö
i nordöstra Mongoliet, nära ryska gränsen. Längd 60
kilom. (8 mil), bredd 40 kilom. (5,5 mil). D:s aflopp,
som i början kallas Dalaigol och sedan Argun, utgör
gräns mellan Sibirien och Kina.
Dala-lagen, en sannolikt från midten af 14:de
årh. härrörande uppteckning af gamla svenska
rättssatser. Af Stjernhöök ansågs den vara en lag för
landskapet Dalarna och blef 1676 af Hadorph utgifven
under namnet "Dahle Laghen". Enligt Schlyter är den en
äldre bearbetning af Vestmannalagen. Under benämningen
"Den äldre codex af vestmanna-lagen" utgafs den af
honom 1841 i det stora verket "Samling af Sveriges
gamla lagar" (5:te b.). Se vidare Nordisk rätt.
L. L.
Dalarna är Svealands nordligaste och största
landskap. På grund af sin naturbeskaffenhet borde det
kanske snarast räknas till Norrland, men det har en
vida äldre historia än denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
