Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daler - Dalerne, landskap i Norge. - Dal-formationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarå alltid utsattes dalervärdet i smt, förekommer
dalernamnet å de s. k. nödmynttecknen 1715–19, å
karolinmyntet 1718 samt å speciesmyntet 1770–77. Med
afseende på den myntsort, hvari penningar utgåfvos,
uppkommo år 1664 benämningarna daler-karoliner
och daler-kurant. Den förra nyttjades, då liqvid
gafs medelst de från och med sistnämnda år slagna
11 1/9-lödiga mynten på 4, 2 och 1 mark, till skilnad
från det förut slagna 12-lödiga markmyntet. Dessa
daler-karoliner hade högre värde än annat silfvermynt,
ty enligt 1664 års förordn. gingo på 1 daler-karoliner
3 1/2 daler kmt, hvaremot en daler smt motsvarades af
3 daler kmt. Genom förordn. d. 15
Maj 1686 blef karolinen ytterligare höjd från 7
mark till 7 1/2 mark kmt, eller 20 öre smt, och
slutligen, genom k. påbudet d. 23 Jan. 1716, till
25 öre smt. Benämningen daler-kurant begagnades,
då betalningen skedde i det från 1664 ymnigt slagna
ringhaltiga skiljemyntet på 4, 2 och 1 öre i silfver
(billon).
I Danmark och Norge infördes tidigare än i Sverige ett
större 14-lödigt silfvermynt af 2 lods vigt. Redan i
den instruktion, som 1514 tillställdes myntmästaren
D. Blicker i Malmö, föreskrefs myntning af hela och
halfva 14-lödiga silfvergyllen. Sådana silfvergyllen
slogos 1516, 1518 och 1523. De fingo senare namnet
species-daler och innehöllo 3 mark eller 48
skilling. Mot slutet af 1500-talet började den danska
speciesdalern, liksom den svenska, att stiga i kurs;
1589 gällde den 4 mark eller 64 skilling, hvilket
värde fastställdes genom en förordn. d. 25 Juni
1602. Men myntets halt blef snart så ringa, att redan
1614 s. k. krondaler, gällande 1 1/2 speciesdaler,
eller 144 skilling, och slettedaler, gällande 72
skilling, började utmyntas. Genom förordn. d. 4 Maj
1625 förändrades denna myntfot så, att krondalern,
som fick namnet dubbelkrona, skulle innehålla 8 mark,
eller 128 skilling, och slettedalern, som då kallades
krona, 4 mark eller 64 skilling. Dessa kronmynt,
som ursprungligen voro 13 3/4-lödiga, nedsattes genom
förordn. d. 13 April 1652 och d. 22 Mars 1671 till
10 3/4-lödiga, men uppsattes åter genom förordn.
d. 31 Dec. 1622 till 13 1/4-lödiga. Kronmynten,
som voro på 8, 4, 2 och 1 mark, upphörde 1771 att
myntas. – Den s. k. reisedalern, som innehöll 6 mark,
eller 96 skilling, slogs i Köpenhamn, men med norsk
prägel, och användes under konungens resor i Norge
1704, 1733, 1749, 1768 och 1788. – Ännu ett annat
slags speciesdaler, den s. k. Albertsdalern,
myntades i Köpenhamn 1781 med norsk prägel. – I
Slesvig-Holstein slogs från början af 1700-talet
kurantdaler, enligt Lybecks myntfot: 11 1/8 stycken
på den kölnska fina marken. Sistnämnda mynt gingo i
rörelsen som speciesdaler, ehuru deras värde förhöll
sig till dessa som 67 till 75 eller, närmare bestämdt,
som 98 till 110. Genom myntplakat af d. 19 Mars 1788
och d. 3 Dec. 1794 bestämdes den nya myntfoten så,
att 1 speciesdaler (120 skilling) skulle vara lika med
1 1/4 kurantdaler (96 skilling). Från 1787 myntades 1,
1/2, 1/3, 1/5, 1/6, 1/12, 1/15 och 1/24 speciesdalerstycken,
tills
Danmark, genom förordn. d. 5 Jan. 1813, erhöll en ny
myntfot i rigsbanksdalern, som innehöll 6 mark eller
96 skilling. På den fina kölnska myntmarken gingo 18 1/2
sådana rigsbanksdaler. Detta slags dalermynt upphörde
1873 att gälla i Danmark, då det nya kronmyntet
der infördes. – Hanrej-daler och hanrej-dukat (jfr
Hanrej) kallades de speciesdaler och dukater, som
rhengrefven Filip Reinhard af Solms år 1627 lät slå i
Wolffenbüttel af det silfver, som han bemäktigade sig,
när han å den danske konungen Kristian IV:s vägnar
satte sig i besittning af dennes systerson hertig
Fredrik Ulriks af Braunschweig stater. Benämningen
anses härleda sig från det katolska partiet, och
anledningen till densamma lär hafva varit den, att i
prägeln å en af detta slags speciesdaler det krönta C,
med en 4 inuti, har formen af tvänne hvarandra mötande
horn – hvari man ville finna en antydan på bemälde
rhengrefves förmodade nära förbindelse med dåvarande
hertiginnan af Braunschweig-Wolffenbüttel, Anna
Sofia. Frånsidan å dessa speciesdalrar framställer
rhengrefvens vapen med omskrift: Monet: R:(egis)
D:(aniae) N:(orv.) VIC:(arii) PHIL: REINH:
C:(omes) S:(olms). Alla dessa mynt äro mycket
sällsynta. A. W. S.
Dalerne, landskap i Norge. Det består af de
fjälltrakter, som ligga innanför Jäderens slättland,
och bildar tillsammans med detta Jäderens og
Dalernes fogderi i Stavanger amt. Jfr Jäderen.
Y. N.
Dal-formationen, geol., en, så vidt man vet, endast
inom östra Dalsland förekommande geologisk formation,
bestående af åtskilliga sandstens- och skifferlager
m. m. I sin helhet indelas formationen i fyra
afdelningar eller s. k. lag: näml. bottenlaget
(det understa), skifferlaget, qvartsitlaget och,
öfverst, lianeskifferlaget. Bottenlaget hvilar
omedelbart på gneisformationens bergarter
och utgöres, till sin hufvudmassa, af en
rödlett, finkornig och hård qvartsit-sandsten,
vanligen med ett mer eller mindre mäktigt lager
konglomerat vid sjelfva bottnen. Skifferlaget
utgöres af mäktiga lager svartgrå eller svart
lerskiffer och kalklerskiffer samt mörkgrön
eller grågrön kloritsten och kloritskiffer,
vexlande med qvartsitsandsten. Lerskiffern bildar
skifferlagets öfre och undre delar, kloritstenen med
qvartsit-sandstenslager dess mellersta. Qvartsitlaget
består af en mäktig aflagring af vanligen nästan
rent hvit qvartsit, mycket glasig och förklyftad i
oregelbundna, skarpkantiga stycken. Lianeskifferlaget,
den öfversta af dalformationens länkar eller
afdelningar, utgöres af en småkornig till finkornig,
gröngrå gråvacka eller gråvackeskiffer, som blifvit
kallad lianeskiffer efter Lianefjället i Dalskogs
socken.
I stort sedt, kan Dalformationen sägas vara aflagrad
i en skålformig, aflång fördjupning, hvars botten
består af granit samt olika sorter gneis m. fl. till
urformationen hörande bergarter. Dess lager äro dock
i denna bassäng icke flackt liggande, utan mycket
uppresta och bilda en följd af stora vågformiga
höjningar, eller veck, hvilkas ryggar i allmänhet
hafva en nordsydlig riktning. Man har beräknat,
att Dalformationens alla lager, om de lades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
