Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damascenus, Johannes, dogmatiker. Se Johannes Chrysorrhoas. - Damascenus, Nicolaus, grekisk historieskrifvare och filosof. Se Nicolaus Damascenus. - Damascera - Damasceringskonst, tekn. Se Damascera. - Damascius - Damasiska bokstäfver - Damasker - Damaskus - Damassin - Damast - Damasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Damascenus, Johannes, dogmatiker. Se Johannes
Chrysorrhoas.
Damascenus, Nicolaus, grekisk historieskrifvare och
filosof. Se Nicolaus Damascenus.
Damascera (Fr. damasquiner, Eng. damask), tekn., på
en jern- eller stålyta framställa sirater, figurer,
namn o. d. på något af följande tre sätt: 1:o Genom
polering och etsning af en sådan yta, som i någon viss
ordning visar mörkare och ljusare ränder, uppkomna
genom sammanvällning (garfning) af olika hårda
metallstycken. (Se Damascener-stål). 2:o Genom att
betäcka den polerade och för öfrigt homogena ytan
med ett tunt lager af vax eller genom upphettning
intorkad linoljefernissa och på detta rita de figurer
man önskar samt bortgräfva fernissan utefter dessa
ritningar, så att metallens yta blottas, hvarefter
föremålet etsas. Efter fernissans borttagande, medelst
tvålvatten eller lut, synas de etsade linierna matta
och litet fördjupade på den blanka ytan. Man kan
äfven med blyhvitt-oljefärg måla figurer på blank yta
och efter lindrig torkning af färgen etsa hela ytan,
hvilken då blir matt, med blanka och litet upphöjda
figurer. Den etsade ytan kan, sedan den förut blifvit
belagd med en tunn kopparhinna, förgyllas medelst
guldamalgam. 3:o Genom att med grafstickel gravera
figurerna i metallens yta så djupt och på sådant sätt,
att guld, silfver eller öfver hufvud en lämplig metall
kan nedpressas och fastna i fördjupningen. Denna
metod är äldre än de bägge öfriga. L. R.
Damasceringskonst, tekn. Se Damascera.
Damascius, grekisk filosof i början af 6:te
årh. e. Kr. Då Justinianus genom ett edikt af år 529
förbjudit filosofiens lärande i Athen och låtit stänga
de filosofiska skolorna derstädes samt indraga deras
egendom, begaf sig D. jämte några likatänkande till
Persien, hvarest de sökte utbreda sina läror. De
återvände dock snart, emedan de ej rönte någon
framgång. Såväl historiskt som med afseende på sjelfva
innehållet i sina läror kan D. anses såsom den siste
af den antika filosofiens representanter. Han tillhör
i spekulativt afseende den neoplatonska skolan och
står närmast Jamblichus. De svårigheter, med hvilka
nämnda skola arbetade såväl vid uppfattningen af Guds
eget väsende som vid verldsförklaringen, framträda
hos honom i bjert dager. Det ur-ena kan, menar han,
ej uttryckas i ord: det är hvarken ett eller icke-ett,
hvarken orsak eller icke-orsak o. s. v., ty allt detta
är endast relativa bestämningar. Äfven det relativas
framgående derur är oförklarligt. Hans delvis
från Jamblichus hemtade lära om den ursprungliga
enhetens framträdande i tre olika former påminner
mycket om den kristna treenighetsläran.
L. H. Å.
Damasiska bokstäfver (Fr. lettres damasiennes),
ett slags sirade skriftecken, som på befallning af
påfven Damasus (i 4:de årh.) nyttjades vid inskrifter
på martyrgrafvar i katakomberna.
Damasker, ett slags benbeklädnad, vanligen af
kläde, hvilken sammanknäppes utanpå strumporna. Jfr
Gamascher.
Damaskus (Arab. egentl. Dimischk-escli-scham, eller
endast Esch-scham), 1. Turkiskt
paschalikat, omfattande hela Syrien och Palestina. Arealen
378,320 qv.-kilom. (6,872 qv.-mil). Omkr. 2,500,000
innev. – 2. Stad i nämnda paschalikat, prov. Syrien,
vid Antilibanons östra fot, i en härlig och
fruktbar dal vid den vattenrika Barada (forntidens
Chrysorrhoas). Omkr. 150,000 innev. D. är en af
jordens äldsta städer. För sitt utomordentligt
vackra läge har det fått många benämningar: "österns
öga", "skönhetens halsband", "den paradisdoftande"
o. s. v. Det är omgifvet af grafvar och murar samt
har nio portar. Gatorna äro smutsiga, trånga och
krokiga, med undantag af hufvudgatan, som anses
vara den från Pauli omvändelsehistoria kända "räta
gatan" (Apostlagern. 9: 11). De privata husen äro
till sitt yttre föga inbjudande, men inredningen
är ofta praktfull, hvarjämte trädgårdar och gårdar
hänföra genom sin rikedom på blommor (damask-rosor),
springbrunnar och pelaregångar. De offentliga
byggnaderna äro i allmänhet imponerande. Staden eger
två hundra moskéer. Den berömdaste bland dessa är
omajadernas moské, som före slutet af 7:de årh. var en
kristen kyrka, men då förvandlades till ett underverk
af arabisk byggnadskonst. Midtskeppet bildas af
åttio ofantliga pelare af serpentin, porfyr, granit
och mångfärgad marmor. Moskéen har trenne minareter,
bland hvilka den s. k. "brudens minaret" betraktas med
särskild vördnad, emedan, enligt den muhammedanska
tron, Jesus på den yttersta dagen skall nedstiga på
densamma. Staden har öfver trettio basarer, i rikedom
och prakt öfverträffade endast af Konstantinopels. Af
innevånarna äro omkr. 18,000 kristna, 6,000 judar
och de öfrige muhammedaner. Konstfliten omfattar
tillverkning af siden, guld- och silfverbrokad,
mattor, juvel- och silfverarbeten, fina lädervaror,
rosenolja och konditorivaror. De verldsberömda
damascen-klingorna hafva sitt namn efter
denna stad. Sådana hafva likväl ej tillverkats
der sedan början af 1400-talet, då Tamerlan
öfverförde vapensmidet derifrån till Samarkand. Af
naturalster utföras i synnerhet trädfrukter, oliver,
vin, torkade plommon och drufvor (russin). Handeln är
liflig. Förbindelsen med Bagdad och Aleppo uppehålles
genom karavaner. Handelsvägen till Europa går öfver
hamnstaden Bejrut. I Sept. hvarje år samlas i D. den
stora pilgrimskaravan, som har Mekka till sitt mål. –
D. nämnes redan på Abrahams tid (1 Mose b. 15: 2). Det
eröfrades af Pompejus 64 f. Kr. och införlifvades
senare i det bysantinska kejsaredömet. 635 intogs
det af kalifen Omar och var derefter till 753
kalifernas hufvudstad. Under korstågen blef det ofta
stormadt. 1401 härjades och brändes det af mongolerna
under Tamerlan, och 1516 kom det under det turkiska
riket. 1860 tillställde muhammedanerna i D. ett
förfärligt blodbad på de kristne.
Damassin [-säng], Fr., halfdamast.
Damast, façonneradt tyg af silke, ylle, bomull
eller af alla dessa väfnadsämnen blandade. Sådant
tyg tillverkades först i staden Damaskus deraf namnet.
Damasus, namn på två romerska påfvar. – 1. D.
I, f. omkr. 304, lyckades 366, efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
