Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damianus, patriark i Alexandria - Damiens, Robert Francois - Damiette - Damiri - Damiron, Jean Philiberg - Damjanics, Johan - Damm 1. Stad i preussiska regeringsområdet Stettin (Pommern). - Damm 2. Dtad i preussiska regeringsområdet Frankfurt (Brandenburg). - Damm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Damianus, patriark i Alexandria, d. 601. var en
ifrig anhängare af monofysitismen och ansåg, i
likhet med sin föregångare Sabellius, att de tre
gudomspersonerna ej äro någonting annat än egenskaper
hos det opersonligt fattade gudomsväsendet. Hans
anhängare kallade sig damianiter (efter honom)
l. angeliter (efter deras vanliga samlingsort,
Angelium i Alexandria). Af sina motståndare benämndes
de tetraditer, emedan de enligt dessas förmenande
antogo fyra gudar: fadern, sonen, anden och "ett
högre väsende, som till följd af sin natur och i och
för sig vore Gud". Damianiternas lära fördömdes på
mötet i Konstantinopel 565. J. H. B.
Damiens [-miäng], Robert François, fransk attentatsman,
f. 1715, en äfventyrare, som d. 5 Jan. 1757
tillfogade Ludvig XV ett knifstygn i ena sidan. Under
förhören och på pinbänken förklarade D., att han
icke hade några medbrottslingar och att han icke
velat mörda konungen, utan endast bringa honom på
bättre tankar. Den 28 Mars 1757 afrättades han på
ett omenskligt sätt i Paris. Hans slägt förvisades
från Frankrike, och det hus, i hvilket han var född,
jämnades med marken.
Damiette [-ätt], Arab. Dumjat, fordom
Thamiatis, stad i nedre Egypten, vid den
östra Nil-armen, 11 kilom. från dess utlopp i
Medelhafvet. Omkr. 30,000 innev. Handeln omfattar
hufvudsakligen ris, saltad fisk, kaffe, bönor, indigo
och linne. – Det gamla Thamiatis låg närmare hafvet.
Under korstågens tid ansågs staden som nyckeln till
Egypten och måste derför uthärda mänga belägringar,
af hvilka en (1218–19) varade aderton månader. 1249
intogs D. af den franske konungen Ludvig IX,
hvilken dock snart måste återlemna det som lösen
för sin frihet. Till förekommande af vidare anfall
lät sultanen 1252 blockera Nilmynningen, jämna
D. med marken och anlägga den nya staden längre in i
landet. 1798 intogs D. först af fransmännen och sedan
af engelsmännen, hvilka återlemnade det åt turkarna.
Damiri, arabisk naturforskare (d. 1405). Se Arabisk
literatur (I: 946).
Damiron [-rång], Jean Philibert, fransk filosof,
lärjunge af Cousin, föddes 1794 och dog 1862 som
professor vid "école normale" och vid Sorbonne. Bland
hans skrifter märkas: Essai sur l’histoire de la
philosophie en France au XIX siècle (1828; 3:dje
uppl. 1834), Cours de philosophie (1831; 2:dra
uppl. 1842), Essai sur l’histoire de la philosophie
en France au XVII ciècle (1846) och Mémoires à servir
pour l’histoire de la philosophie en France au
XVIII siècle (1858–64). D. var med om att uppsätta den
filosofiska och literära tidskriften "Globe" (1824).
Damjanics [-nitsch], Johan, ungersk general,
f. 1804, organiserade under revolutionen 1848–49
en bataljon nationalgarde, kämpade segerrikt mot
serberna, blef 1849 befälhafvare för tredje ungerska
armékåren och derefter kommendant i fästningen
Arad, men nödgades uppgifva denna åt ryssarna och
blef af dem utlemnad till österrikarna, som läto
hänga honom, d. 6 Okt. 1849.
Damm. 1. (Altdamm). Stad i preussiska
regeringsområdet Stettin (Pommern), vid Plönes
utlopp i Dammska sjön. 4,750 innev. (1875). D. står i
förbindelse med Stettin dels genom en lång jernvägsbro
och dels genom en redan 1299 anlagd stenbro. Fabriker
för kemikalier och cement. – 2. (Neudamm). Stad i
preussiska regeringsområdet Frankfurt (Brandenburg)
vid Darre. 3,380 innev. (1875). Spinnerier och
klädesfabriker.
Damm. 1. Dammbyggnad, väg- och vattenbyggnadsk.,
en af trä (faschiner), sten, jord eller alla dessa
material tillsammans bestående anläggning, som afser
att upp- eller utdämma vatten. Dammar äro af tre slag.
a) Floddammar anläggas utskjutande från land
(stundom parallelt med stranden), för att reglera
och ombilda en flods stränder och bädd. Sådana
anläggningar verka antingen genom att skydda stranden
för utskärningar (skyddsdammar) eller genom att
orsaka en utskärning af den motsatta stranden
(drifdammar) eller ock genom att åstadkomma en
upprensning (fördjupning) af flodbäddens botten (graf-
och spoldammar). De sistnämnda äro vanligen
dubbla, d. v. s. utgå en från hvardera stranden.
Med hänseende till den vinkel, som de bilda
med den öfre strandlinien, indelas dessa dammar
i spetsvinkliga (inklinanta), trubbvinkliga
(deklinanta) och rätvinkliga. De uppföras vanligen
endast i jämnhöjd med medelvattenståndet eller
derunder, för att ej inkräkta alltför mycket på
afloppsarean och derigenom föranleda skadliga
uppdämningar vid starka flöden. Dammens inre
fäste vid stranden kallas hans rot,
och den yttre fria änden dammhufvud.
Hans öfre begränsning kallas krön (dammkrönet).
I samband med dessa dammar anläggas vanligen äfven
s. k. slamfängen, bestående af risknippor, kullfällda
träd med påsittande grenar, faschiner m. m.,
hvilkas ändamål är att främja slambildningar
(uppgrundningar) och derigenom bidraga till
strändernas reglering och utjämning. – Till
floddammarna höra äfven leddammarna, som anläggas der
två vattendrag stöta tillsammans och hafva till
ändamål att hindra dessa från att störa hvarandras
fria lopp, samt skiljedammarna, som anläggas
der ett vattendrag skall delas, t. ex. der det
gäller att leda en del af en ströms vatten till
något industrielt verk. – Vidare förekomma sjö-
och strand-dammar, hvilka anläggas parallelt
med stranden och hafva till ändamål dels att
utestänga vattnet vid flod eller flöden och dels
att instänga flodvatten för att låta det afsätta
ett möjligtvis medföljande bördigt slam e. d.
I senare fallet är dammen försedd med aflopp,
som, när slammet afsatt sig och floden å nyo
faller, kan öppnas för att utsläppa det instängda
vattnet. Dylika sjödammar förekomma, under namn af
dyner, på den holländska kusten. Deras uppkomst
främjas derigenom att man utsätter slamfängen
(ris- eller vassknippor). I samma mån som dessa
slamfängen fyllas med slam och sand, utsättas nya
sådana, tills dammen erhållit erforderlig höjd.
b) Hålldammar hafva till ändamål att uppdämma
vattnet, antingen för att åstadkomma ett större djup
och bidraga till att göra en flod (ström) flott-
eller segelbar – anläggningen sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
