- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
839-840

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dandolo - Dandolo, Tullio, grefve - Dandré (d'André) Bardon, François, fransk målare. Se Bardon. - Dandy - Danebrog och Danebrogsorden. Se Dannebrog och Dannebrogsorden. - Danebyholm - Danelagen - Danelyngen - Daner - Dangeau, Philippe de Courcillon - Danhauser, Joseph - Dania, det latinska namnet på Danmark. - Danicism, dansk språkegenhet eller ordvändning, nyttjad i ett annat språk än det danska. Se Danism.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eröfra staden Zara, hvilket lyckades d. 24 Nov. 1202,
och derefter taga parti för den grekiske prinsen
Alexius, som anropade deras hjelp. De angrepo
Konstantinopel (1203), och efter åtta dagars strid
måste grekerna gifva sig. Alexius och hans fader
bestego tronen, men blefvo snart störtade af Alexius
Murzuflus. Derpå bemäktigade sig korsfararna staden
och upprättade det latinska kejsaredömet, i April
1204. D. skulle lätt kunnat erhålla kejsarekronan,
men politiska skäl förbjödo honom att eftersträfva
denna ära. Han åtnöjde sig med att tillförsäkra
sin stat betydliga landvinningar. Då han jämte
den nyvalde kejsaren, Balduin, ville återeröfra
Adrianopel, som affallit, led han ett svårt nederlag
mot den valakiske konungen Johan; kejsaren blef
tillfångatagen, men D. lyckades rädda spillrorna
af hären. D. afled år 1205 och blef begrafven i
Sofia-kyrkan i Konstantinopel. (Jfr Korståg.) –
2. Girolamo D., italiensk statsman, den siste
af sin ätt, f. 1796, blef regeringssekreterare i
det lombardisk-venezianska konungariket samt, när
Venezia (1848) förklarat sig för republik, guvernör
i Rovigo. Efter piemontesernas nederlag vid Novara
(1849) utnämndes han till kommissarie i Chioggia, och
under Venezias belägring (s. å.) var han föreståndare
för provianteringskommissionen. Ärkehertig Ferdinand
Maximilian gjorde honom slutligen till direktör
öfver det stora statsarkivet dei Frari. Död 1866. –
D. författade bl. a. Osservazioni sui quattro cavalli
detta basilica di San Marco
(1817), Alcune parole
al Lloyd di Vienna e suoi corrispondenti sul porto
franco di Venezia
(1850), La caduta della repubblica
di Venezia e i suoi ultimi cinquant’ anni
(1858),
Il porto di Malamocco och Il Carmagnola. (1865).
A. B. B.

Dandolo, Tullio, grefve, italiensk skriftställare,
son till kemisten och agronomen Vincenzo D. (f. 1759,
d. 1819), f. 1801, gjorde sina studier i Zara, Varese
och Pavia, hvarefter han företog åtskilliga resor,
som han vidlyftigt beskref. Sedermera sysselsatte
han sig med historiska forskningar och författade,
i strängt kyrklig anda, en-mängd historiska skrifter,
bland hvilka må nämnas Roma e l’imperio sino a Marco
Aurelio
(1842), hvars sjette del är känd under namnet
Cristianesimo nascente, Storia del pensiero al medio
evo
(1864; 2:dra uppl. 1870) samt Il secolo di Leone X
(1861). Död 1870.

Dandré (d’André) Bardon [dangdre-bardång], François,
fransk målare. Se Bardon.

Dandy (af oviss härledning: enl. några af T. tand,
pladder, tokprat; Fr. dandin, pratmakare), Eng.,
elegant herre med fina vanor, modenarr, sprätt, snobb.

Danebrog och Danebrogsorden. Se Dannebrog och
Dannebrogsorden.

Danebyholm, säteriegendom i Björkviks socken,
Jönåkers härad, Södermanlands län, vid sjön Yngarn,
Tillika med underlydande hemman utgör godset 20 3/4
mtl och taxerades 1877 till 450,000 kr. Egovidden
uppgifves till 3,404,7 hekt. (6,897 tnld), deraf mera
än fjerdedelen åker och äng. Gården eges af grefve
W. Hamilton.

Danelagen l. Danalagen, under medeltiden namn på det
rike, som de danske vikingarna

upprättat i England. Efter en lång följd af krig
bestämdes, genom en öfverenskommelse i Wedmor (878),
mellan Alfred den store och den danske konungen Gorm,
att detta rike skulle omfatta nordöstra England,
eller allt land hitom en linie, dragen mellan
Themsens mynning och Chester, vid Wales’ norra
gräns, d. v. s. Northumberland, Ostangeln, Essex och
nordöstra Mercia. Riksgränsen följde långa sträckor
den urgamla landsvägen mellan London och Chester,
Watlingastraet. Åtskilliga ortnamn, folkspråket, ja
till och med folkets utseende i nordöstra delen af
England bära ännu spår af sitt danska ursprung.

Danelyngen, en hed utanför staden Viborg i norra
Jylland. I början af medeltiden blefvo de danske
konungarna der hyllade af nämnda landskaps innevånare.

Daner kallas den till den skandinaviska grenen hörande
forngermanska folkstam, efter hvilken Danmark blifvit
uppkalladt. Man har trott sig första gången spåra
deras namn i de dankioner (daukioner), hvilka omtalas
af den grekiske geografen Ptolemaeus (omkr. 150
e. Kr.). Senare omnämnas de af Procopius (i 6:te
årh.) o. a. Enligt Jornandes (i 6:te årh.) ansågo
danerna sig som det förnämsta folket. Han härledde
deras namn från "than" eller "thegn", herskare.

Dangeau [dangsjå], Philippe de Courcillon, marquis
de D., fransk memoarförfattare, f. 1638, d. 1720,
var en af Ludvig XIV:s adjutanter och stod i mycken
ynnest hos denne konung. 1668 blef han ledamot af
Franska akademien. Hans i manuskript efterlemnade
dagboksanteckningar, förda 1684–1720, äro, jämte
Saint-Simons memoarer, den vigtigaste källskriften för
kunskapen om Ludvig XIV:s enskilda lif. Utdrag ur dem
offentliggjordes första gången 1770, af Voltaire. En
fullständig upplaga, under titeln Journal de Dangeau,
utgafs 1854–61. – D:s broder Louis de Courcillon,
abbé de D., f. 1643, medlem af Franska akademien
1682, d. 1723, författade flere grammatiska arbeten,
bl. a. Essais de grammaire (1711).

Danhauser, Joseph, österrikisk genremålare, f. 1805
i Wien. Mot sin vilja måste han 1829 öfvertaga
ledningen af sin aflidne faders möbelaffär. Under sin
verksamhet som möbelhandlare uppfann han åtskilliga
af de omtyckta wienska möbelformerna. 1840 blef han
professor vid konstakademien, men tog afsked redan
1842. Död 1845. Såsom målare vacklade han i början
mellan historie- och genremåleriet, men egnade sig
slutligen företrädesvis åt det sistnämnda och vann
på det området en stor popularitet, särdeles för sina
genreartade framställningar af bibliska motiv. Bland
hans arbeten må nämnas Hufvudaltartaflan i Erlaus
domkyrka, Hagars bortjagande, Enkans skärf, Komisk
scen i en målares atelier, Ögonläkaren, Öppnandet
af ett testamente
samt teckningar af åtskilliga
framstående wienares porträtt (sedan graverade
af Stöber).

Dania, det latinska namnet på Danmark.

Danicism, dansk språkegenhet eller ordvändning,
nyttjad i ett annat språk än det danska. Se Danism.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free