Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det själlandske jernbaneselskab"–, som byggde nämnda
linie, har sedermera utvidgat sitt jernvägsnät med
en nordbana till Helsingör, 60 kilom. (8 mil; öppnad
1864), med en sidobana till Klampenborg, en sydbana
öfver Roskilde till Masnedsund, 90 kilom. (12 mil;
öppnad 1870), en nordvestbana öfver Roskilde till
Kalundborg, 79 kilom. (10 1/2 mil; öppnad 1874), samt
en jernväg mellan Köpenhamn och Frederikssund vid
Isefjorden, 37,5 kilom. (5 mil; öppnad 1879). Dessa
jernvägslinier, som tillsammans utgöra 382,5
kilom. (51 mil) och, med dubbelspåren, 427,5
kilom. (57 mil), hafva kostat omkr. 44 mill. kr.,
som anskaffats på enskild väg. Staten har understödt
bolaget endast med en räntegaranti af 4 proc., hvilken
förbindelse icke kräft någon uppoffring å dess sida,
eftersom dessa jernvägar bära sig väl. Vidare har ett
annat enskildt bolag byggt en från Kjöge till Faxe
och Rödvig gående bibana, 45 kilom. (6 mil; öppnad
1879), till den själländska sydbanan. De båda öarna
Falster och Låland hafva sedan 1873 haft en jernväg,
som från Orehoved (med öfverfart till Masnedsund),
på Falsters nordkust, sträcker sig till Nykjöbing
och från denna stad på en bro öfver Guldborgssund,
midt igenom Låland, öfver Saxkjöbing och Mariebo
till Nakskov. Denna bana, som har en längd af 85,2
kilom. (11 1/2 mil) och kostat 5 3/4 mill. kr., eges af
"Det låland-falsterske jernbaneselskab", hvilket
staten understödt med räntegaranti. Staten började
1860 bygga jernvägar och har sedan dess utfört ett
stort sammanhängande nät af sådana. Detta nät går
från Nyborg vid Stora Belt, genom Fyen, öfver Odense
och Middelfart, till Strib vid Lilla Belt, hvarifrån
en ångfärja besörjer trafiken till Fredericia på
Jylland. Från denna stad fortsättes nätet genom en
bana norr ut, längs Jyllands östkust, öfver Vejle,
Horsens, Skanderborg, Århus och Randers, till Ålborg
vid Limfjorden. Från handelsplatsen Nörresundby, som
ligger på andra sidan om denna fjord, går jernvägen
vidare öfver Hjörring, till det vid Kattegat belägna
Frederikshavn, hvarifrån ångbåtskommunikation eger
rum med Göteborg. Förbindelsen mellan Limfjordens båda
stränder underhölls länge med ångfartyg; men vid 1878
års slut fullbordades en mycket kostsam och med stora
tekniska svårigheter förknippad brobyggnad mellan
Ålborg och Nörresundby. Således eger nu en oafbruten
jernvägsförbindelse rum mellan Frederikshavn och
Fredericia, och från sistnämnda stad förer en jernväg
söderut till Vamdrup vid slesvigska gränsen, der den
förenar sig med slesvig-holsteinska stambanan samt
genom denna med de mellan-europeiska stambanorna. Från
Lunderskov, på Fredericia–Vamdrup-banan, leder en
jernväg tvärs öfver Jylland till Esbjergs hamn,
och mot söder går ifrån densamma en bibana till
Ribe. Från Esbjerg sträcker sig i nordlig riktning
en bana längs Jyllands vestkust till Holstebro,
der den förenar sig med den linie, som från Langå
på östbanan, öfver Viborg, Skive och Struer, går
tvärs igenom Jylland till Holstebro. Slutligen är,
vid pass midt i Jylland, nyligen fullbordad en
tredje tvärbana, som sträcker sig från Skanderborg
till Silkeborg och från
sistnämnda stad fortsättes af en privat bana, 40,7
kilom. (5 1/2 mil) lång, till Herning. Alla statens
jernvägar, af hvilka den första linien öppnades
1862 och den senast anlagda sträckningen 1875, ega
sammanlagdt en längd af 810 kilom. (107 3/4 mil) och
hafva kostat 67 3/4 mill. kr. Hittills hafva de gifvit
endast 2–2 1/2 % i afkastning, men deremot hafva de i
hög grad bidragit till att främja Jyllands materiella
utveckling. Utom de redan nämnda jernvägarna finnes
en enskild jernväg, den syd-fyenska, från Odense till
Svendborg, 48,9 kilom. (6 1/2 mil). Den öppnades 1876
och hade kostat 2,650,000 kr., till hvilket belopp
staten bidragit med en del. Vidare finnas på Jylland
trenne med statsunderstöd anlagda privatbanor. Den
ena, 66,2 kilom. (8 4/5 mil), går från Randers till
Grenå vid Kattegat, samt öppnades 1876 och hade kostat
3 mill. kr.; den andra, 39,1 kilom. (5 1/5 mil), från
Århus till Ryomgård vid sistnämnda bana, uppläts
för trafik 1877 och hade kostat något öfver 2 1/4
mill. kr.; den tredje, 28,8 kilom. (3 4/5 mil), från
Vembs station på den vestjylländska banan till Lemvig,
vid Limfjorden, öppnades 1879. Den sistnämnda är
anlagd efter ett nytt, mycket billigt system och
har kostat något öfver 1 mill. kr. Det kapital,
som blifvit placeradt i danska jernvägsbyggnader,
kan uppskattas till omkr. 126 mill. kr.
Postväsendet är en statsinstitution, och D. är
medlem af den allmänna postföreningen. –
Äfven telegrafväsendet är till största delen en
statsinstitution. Vid slutet af 1877 omfattade
statens telegrafnät 3,286 kilom. (437 mil) linie,
med 8,900 kilom. (1,196 3/4 mil) trådledning. Vid
samma tid funnos 121 stats-telegrafstationer och 119
jernvägstelegrafstationer, hvilka senare också voro
öppna för allmän telegrafering. Dessutom bör nämnas,
att Köpenhamn är sätet för direktionen af "Det store
nordiske telegrafselskab", som anordnat submarin
telegrafförbindelse med England, Frankrike, Norge,
Sverige och Ryssland samt anlagt undervattensledningar
från Kina och Japan till det på Sibiriens östkust
belägna Vladivostock, der dessa ledningar möta det
europeiska telegrafnätet. Telegramvexlingen på de
östasiatiska linierna besörjer bolaget genom egna
tjenstemän.
I början af 1800-talet befann sig D:s
penningeväsende i det mest förvirrade tillstånd, vålladt
genom en stor utelöpande sedelstock, utan motsvarande
metallisk valuta, och genom de ekonomiska bryderier,
som voro en följd af kriget. I anledning deraf gjorde
staten 1813 ett slags bankrutt, i det den nedsatte
sedelmyntets nominella värde till mellan 1/9 och 1/10
(det verkliga värdet var dock mycket lägre). Samtidigt
upprättades en riksbank, hvars grundfond bestod af en
i all fast egendom gjord tvångsinteckning ("häftelse")
utaf 6 proc. af egendomens värde. Denna inteckning
skulle förräntas med 6 proc., tills egaren utlöste
densamma mot silfver. Hvad landtegendomarna angår,
nedsattes inteckningsbeloppet sedermera till 1/6,
dock med vilkor att återstoden af inteckningen
skulle förräntas med 6 1/2 proc. årligen, tills
bankens alla utelöpande sedlar blifvit inlösta eller
representerades af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
