- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
899-900

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark - Danmörk - Dannebrog (Danebrog) - Dannebrogs-orden (Danebrogs-) - Dannecker, Johann Heinrich von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

A. A. Müller, Köbke, Konst, Hansen, Eddelien, Roed
och Marstrand, hufvudmannen i den tidens danska
skola, slöto sig, mer eller mindre såsom lärjungar,
till Eckersberg och hans principer. Vid sidan af
honom sökte den tidigt bortgångne Kratzenstein-Stub
(1783–1816) och J. L. Lund (1777–1867) att göra sig
till målsmän för en mera idealistisk riktning, som
likväl, till en del i följd af deras svagare talang,
icke kunde göra sig gällande med samma lifskraft
som den naturalistiska riktningen. Landskapsmåleriet
representerades i århundradets början hufvudsakligen
af J. P. Möller (1783–1854), djurmålaren Gebauer
(1777–1831) och norrmannen J. K. Dahl. Delvis
anslutande sig till den ene eller den andre af
dessa konstnärer, men alla påverkade af akademien
och, liksom Eckersberg, aktgifvande på naturen,
framträdde Sonne, Simonsen, Ernst Meyer, Buntzen,
Gertner, Schleisner
m. fl. Omkring 1840 uppträdde
en yngre krets af målare, som, under inverkan af den
föregående rörelsen i konsten, hade uppmärksamheten
starkt riktad på det danska folklifvet och den danska
naturen. Landskapsmålarna Skovgaard och Rump,
djurmålaren Lundbye, figurmålarna Exner, Vermehren,
Dalsgaard
och den något yngre K. Bloch samt
blomstermålarna Jensen och Ottesen omgifvas af
en mängd skickliga konstnärer, som antingen sluta
sig till tidigare förebilder eller söka bana nya
vägar. Särskildt i nyaste tid har i synnerhet
landskapsmåleriet funnit många idkare.

Thorvaldsens lärjunge Freund (1786–1840), som med
sällsynt smak och kraft vände sin uppmärksamhet på
nordiska ämnen, Bissen (1798–1868), som skapade
sig ett namn i synnerhet genom sina porträtt och en
mängd stora nationella minnesmärken, samt Jerichau
bildade icke egentligen någon skola i Thorvaldsens
anda. De utvecklade sig sjelfständigt: Freund mera
på grundvalen af den grekiska antiken och Jerichau
mera i modern realistisk riktning, hvaremot Bissen,
som i hufvudsaken höll medelvägen mellan dessa
två riktningar, blef den, som fick den största
betydelsen för det yngre konstnärsslägtet. En krets
af talangfulla konstnärer hafva på senare tider varit
sysselsatta med större och mindre minnesmärken såväl
för hufvudstaden som för åtskilliga af landets öfriga
städer. – Den i Tyskland födde Hetsch (1788–1864)
representerade under en lång följd af år den antika,
särskildt den romerska, byggnadskonstens envälde,
men icke dess mindre vann den i Europa kraftigt
blomstrande eklekticismen hastigt insteg i D. Om ock
Bindesböll (1800–56), i "Thorvaldsens museum", med
förkärlek dröjde vid den grekiska konstens minnen,
förstod han likväl att med framgång nyttja andra
tiders stilarter för andra uppgifter, t. ex. rundbågs-
eller spetsbågsstil för kyrkor, renaissancestil
för rådhus o. s. v. Bröderna Hansen, af hvilka den
yngre, Teofilus, är verksam i Wien, samt Herholdt
och Meldahl hafva med förkärlek anslutit sig till
renaissancen i hennes olika riktningar. N. S. Nebelong
har förtjensten af Viborgs domkyrkas återuppförande i ren

rundbågsstil, liksom Meldahl af Fredriksborgs slotts
återställande (efter branden 1859) i så godt som
oförändradt skick. Jfr Pontoppidan, "Den danske atlas,
I–VII (1763–81), Thura, "Den danske Vitruvius",
I–II (1748–49), J. P. Trap, "Kongeriket Danmark"
(2:dra uppl. 1872), vidare "Danske minnesmærker"
(1869), Hennings, "Essay sur les arts en Danemarc"
(1778), N. H. Weinwich, "Dansk kunsthistorie"
(1811), N. L. Höyen, "Skrifter", I–III (1871–76),
J. Lange, "Nutidskunst" (1873) samt Ph. Weilbach,
"Kunst og æsthetik" (1870), "Eckersbergs levned"
(1872) och "Dansk kunstnerlexikon" (1877–78). Ph. W.

Danmörk, den fornnordiska formen af ordet Danmark.

Dannebrog (Danebrog), benämning på det danska
riks-banéret, som enligt en gammal sägen föll ned
från himmelen under slaget vid Reval 1219. Den danska
korshären, hvilken redan var slagen af hedningarna,
uppmuntrades genom denna händelse att hålla stånd och
vann slutligen seger. Under tåget mot Ditmarsken år
1500 blef banéret, i drabbningen vid Hemmingstedt,
taget af fienden, som derefter upphängde det i kyrkan
i Wöhrden. Det återtogs af Fredrik II, när denne 1559
eröfrade Ditmarsken, och kom i hertigens af Gottorp
ego, hvarefter det (eller rättare: qvarlefvorna af
detsamma) upphängdes i Slesvigs domkyrka. Sedermera
flyttades det till S:t Nikolai-kyrkan i Kiel,
der det i början af detta århundrade försvann,
sannolikt förtärdt af tiden. Småningom öfverflyttades
namnet dannebrog till den danska örlogsflaggan
och krigsfanan. C. R.

Dannebrogs-orden (Danebrogs-), en dansk riddareorden,
som enligt en sägen instiftades af Valdemar Sejr,
efter slaget vid Reval (1219). Titeln "riddare af
dannebrogsorden" förekom likväl ej förrän efter d. 12
Okt. 1671, hvilken dag Kristian V utnämnde tretton
herrar till riddare af nämnda orden. Den 1 Dec. 1693
erhöll orden sina "statuta", enligt hvilka endast
adelsmän kunde blifva riddare deraf och antalet ej
fick öfverstiga femtio. Fredrik VI utvidgade orden
1808, genom att tillstädja äfven ofrälse mäns inträde
i densamma. Han indelade orden i de tre klasser, af
hvilka den nu består. Den första, klassen innefattar
storkommendörer (hvilkas antal ej får vara större än
tre) och storkors (motsvarande de forne riddarna);
den andra, som 1864 indelades i två grader, utgöres
af kommendörer, och den tredje af riddare. Dessutom
upprättades 1808 af Fredrik VI dannebrogsmännens
klass, hvars hederstecken, ett kors af silfver, kan
utdelas åt hvilken som hälst, äfven åt riddare och
högre ordensmedlemmar. I viss mån är det demokratiska
silfverkorset högst i anseende. Dannebrogs-ordens
kors är af gold, med inskrift: "Gud og kongen";
ordensbandet är hvitt, med röda ränder i kanten. Orden
räknar f. n. (1879) omkr. 4,000 medlemmar. (Deruti
äro ej inberäknade de omkr. 2,000 dannebrogsmän, som
ej innehafva riddare-värdigheten eller någon högre
grad af dannebrogsorden eller som ej äro riddare
af elefant-orden.) C. R.

Dannecker, Johann Heinrich von, tysk bildhuggare,
föddes d. 15 Okt. 1758 i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free