Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dannecker, Johann Heinrich von - Dannefer, Jakob Nielsen - Danneman - Dannemand, Frederikke, född Bente Rafsted - Dannemora - Dannemora grufvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Waldenbuch, nära Stuttgart, sattes 1771 i den af hertig
Karl Eugen stiftade och särskildt från Schillers
ungdomshistoria bekanta Karlsskolan i nämnda
stad och bestämdes af hertigen till dansör. Hans
framstående anlag för teckning föranledde dock snart
hans inskrifning i bildhuggareklassen. Sedan han
genomgått skolan, fick han 1780 anställning som
hofbildhuggare och var såsom sådan träget sysselsatt med
dekorationsarbeten för de hertigliga slotten. Med
sin studiekamrat Scheffauer anträdde han 1783 en
fotresa till Paris, der han flitigt arbetade på Pajous
atelier, och två år derefter vandrade de båda vännerna
till Rom. I denna stad tillbragte D. fem år, hvarunder
Canova, som omfattade honom med stor välvilja,
utöfvade ett mäktigt inflytande på hans konstnärliga
utbildning. När han 1790 återkom till Stuttgart,
utnämndes han till professor vid Karlsakademien,
och sedermera blef han generaldirektor för den
nya konstakademien. 1829 träffades han af en svår
sjukdom, som beröfvade honom minnet och slutligen
orsakade hans död, d. 8 Dec. 1841. D:s förnämsta
verk äro: Flicka, som sörjer öfver sin döda fogel
(hvilken han modellerade kort efter sin hemkomst
från Italien, men först vid äldre år utförde),
Schillers byst i naturlig storlek (modellerad 1793,
nu i det storhertigl. biblioteket i Weimar; ett
exemplar, utfördt i kolossal storlek 1805–19,
finnes i Stuttgarts museum), en liggande Sappho
(1796), Hektor, som beskyller Paris för vekhet
(omkr. 1797), De bada nymferna i Stuttgarts
slottsträdgård (modellerade 1809, utförda i sandsten
af Distelbarth), en Ung faun (1810), en Knäböjande
vattennymf (omkr. 1810, i Stuttgart; efter mästarens
död utförd af Wagner), statyerna Amor och Psyche
på slottet Rosenstein, den vidt berömda Ariadne
på pantern (fullb. 1816, efter tio års arbete; i
Bethmannska museet i Frankfurt a. M.), en kolossal
Kristus (1824, i Petersburg; en reproduktion af denna
staty finnes i den Thurn-Taxisska familjegrafven
i Regensburg) och en Johannesstaty (1826, i
grafkapellet på Rothenberg). Bland hans arbeten finnas
endast få reliefer. Den mest bekanta bland dem är Den
tragiska sånggudinnan, som stödjer sig på historiens
gudinna (modellerad 1789 i Rom och två gånger utförd
i marmor). – D. var en af de förste, som arbetade på
återuppväckandet af den äkta bildhuggarekonsten. Han
var den förste framstående skulptör i Tyskland,
som slöt sig till den af Canova representerade
riktningen. Genom goda anatomiska studier förvärfvade
han stor färdighet i den riktiga framställningen
af det nakna. Liksom Canova var han lyckligast
i återgifvandet af qvinnogestalten, men med sin
mästares behag förenade han en solidare form och
renare känsla. De bästa alstren af D:s mejsel äro
hans porträttbyster, i hvilka han med en slående
likhet förenade en ädel och värdig uppfattning af
individualiteten (de förut nämnda Schiller-bysterna,
Lavater, Gluck, Zumsteeg m. fl.). Hans skaparekraft
var emellertid icke särdeles betydande, och
inflytandet af hans verksamhet blef icke stort. Bland
hans lärjungar må nämnas Distelbarth, Imhof och
Wagner. R-n.
Dannefer, Jakob Nielsen, dansk krigare, var
underofficer under svensk-danska kriget 1657–58
och utlemnades, till följd af Roskilde-freden,
1658 åt svenskarna. När han s. å. jämte många andra
danska krigsfångar och rikt byte sändes till Pommern,
lyckades han, med sina fångne landsmäns hjelp, att
bemäktiga sig det fartyg; som skulle föra dem öfver,
och att styra det in till Köpenhamn. Han utnämndes
då till ryttmästare. D. utmärkte sig äfven vid
Köpenhamns belägring (1658–59) och fick derför i
förläning en gård på Möen, hvarest han dog 1681.
C. R.
Danneman (Fornn. dándi maðr = dugandi maðr),
duglig, pålitlig, redbar man (företrädesvis om män
af allmogen). Under den gamla ståndsrepresentationens
tid användes uttrycket "Redlige dannemän!" af konungen
såsom tilltal till bondeståndets representanter. Såsom
sådant nyttjades det sista gången vid ståndets
afskedsuppvaktning hos konungen och enkedrottning
Josefina d. 22 Juni 1866. – Det motsvarande femininet
är Danneqvinna.
Dannemand, Frederikke, född Bente Rafsted, f. 1790,
d. 1862, blef 1808 konung Fredrik VI:s frilla och hade
med honom sonen Frederik Vilhelm D., som föddes 1813
och upphöjdes till dansk länsgrefve 1839. E. Ebg.
Dannemora, socken i Upland, Upsala län, Olands
härad. Arealen 7,145 hekt. (14,474 tnld). 1,228
innev. (1878). Konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Upsala stift, Örbyhus kontrakt.
Dannemora grufvor. Detta ryktbara jernmalmsfält är
beläget på Österby bruks frälse-egor, vid gränsen
mellan Films och Dannemora socknar, Upsala län,
48 kilom. (4,5 mil) från Upsala stad. Den första
säkra urkunden rörande malmfångst å detta fält är af
1481, då Sten Sture d. ä. i ett gåfvobref tilldelade
ärkebiskop Jakob Ulfsson i Upsala en fjerdedel i
ett silfverberg i Films socken (hvilken grufva låg
i Dannemora-fältets södra del). Silfverfångsten
tyckes småningom hafva blifvit allt mindre, men
jernmalmen deremot kommit till heders. 1579 fick
riksrådet E. Fleming och några tyskar (Piper, Holst
m. fl.) tillstånd att bearbeta Dannemora jernverk;
men sedan dessa företagit sig att olofligen utskeppa
malm och tackjern, återgick tillverkningen till kronan
och drefs för hennes räkning, tills Louis De Geer 1643
inköpte de redan 1627 af honom arrenderade kronobruken
Leufsta, Österby och Gimo, hvarvid äfven grufvorna
blefvo privat egendom. De Geer inkallade valloner
att sköta smidet och lyckades derigenom införa nytt
lif i handteringen. Dessa valloners ättlingar utgöra
ännu den fasta arbetarestammen vid Dannemoraverken.
Dannemora grufvor ligga i vestra sluttningen
af en N.N.Ö.–S.S.V. utmed Grufve-sjön strykande
låg bergås, med en längd af omkr. 7,000 f. (2,100
m.) och en bredd af 500–700 f. (150–200 m.). Fältet
är af ålder indeladt i tre delar: norra fältet,
mellanfältet och södra fältet, hvilka tillsammans
hålla närmare 80 gruföppningar och mindre
skärpningar. Mellanfältet, den förnämsta delen af
grufvorna, omfattar den af Storrymmingen och de
dermed sammanbrutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
