Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Darelli, Johan Anders af - Darelli, Isak af - Dares Phrygius - Dareste de la Chavanne, Antoine Elisabeth Cléophas - Daretorp, socken i Vestergötland - Dar-Fertit, land i Central-Afrika - Dar-Fur, fordom sultanat i östara Sudàn (Central-Afrika) - Dargomyschsky, Alexander - Darienviken - Darik, persiskt guldmynt. Se Dareik - Darius (Grek. Dareios, Fornpers. Darayavus) - Darius, Hystaspes' son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medicinalverket (1761). – 2. Isak af D., den förres son,
godsegare, dramatisk författare, f. 1756, d. 1834,
utgaf 1822–28 en samling teaterstycken, innehållande
Nils Sture eller Sturarnas död, Carl Ulfsson och
Drottning Öda eller Auda, den grundrika, som på
Gustaf III:s befallning 1792 blifvit uppförd på
kongl. operan, samt författade dessutom komedien
Den behagsjuka, dramen Adelaide och Tankar öfver
tragedien. Han var en grundlig kännare af vitterheten,
särskildt af den franska dramatiken.
Dares Phrygius, den föregifne författaren af ett under
medeltiden ofta bearbetadt och begagnadt verk, De
excidio Trojae, hvilket af den senare kritiken visats
vara en öfversättning från grekiskan. Det förskrifver
sig sannolikt från 6:te eller 7:de årh.
Dareste de la Chavanne [daräst dö la sjavan],
Antoine Elisabeth Cléophas, fransk politisk-ekonomisk
skriftställare, f. 1820, blef 1847 professor i
Grenoble, 1849 professor i historia i Lyon och 1871
rektor vid akademien i Nancy. Han har författat
bl. a. Eloge de Turgot (1846), Histoire de
l’administration en France depuis Philippe Auguste
(1848), Histoire des classes agricoles en France
depuis saint Louis jusqu’à Louis XVI (1853, 2:dra
uppl. 1858) och Histoire de France depuis les origines
jusqu’à nos jours (1865–67, 2:dra uppl. 1877).
Daretorp, socken i Vestergötland, Skaraborgs
län, Vartofta härad. Arealen 9,254 hekt. (18,746
tnld). 1,360 innev. (1878). Jämte Velinge och
Brandstorp utgör D. ett regalt pastorat af 2:dra
kl., Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Dar-Fertit, land i Central-Afrika, mellan Dar-Fur
och Njam-Njam. Innevånarna, hvilkas antal uppgår
till omkr. 20,000, äro sudân-negrer. Landet, som
ända till Schweinfurths afrikanska resa 1870–71 var
nästan okändt, är en vildmark och genomflytes af
floden Bar-el-Arab. Betydlig slafhandel.
Dar-Fur, fordom sultanat i östra Sudân
(Central-Afrika), mellan Kordofan och Vadai. 275,000
qv.-kilom. (5,000 qv.-mil). Omkr. 4 mill. innev.,
till största delen muhammedaner. Landet, som 1874
eröfrades af Egypten, är i det inre bergigt samt
endast i s. och v. fruktbart. Hufvudstad: Tendelti.
Dargomyschsky, Alexander, rysk kompositör, f. 1813,
d. 1869, skref operor (Esmeralda, Kamenyj gost och
Russalka, hvilken ännu bibehåller sig på repertoaren
i Petersburg), orkesterfantasier och romanser
samt blef mycket populär genom sina veka och ädla
melodier. A. L.
Darienviken, en 60 kilom. (8 mil) djup och 52
kilom. (7 mil) bred vik af Karaibiska hafvet, mellan
Nya Granada och Panamà-näset.
Darik, persiskt guldmynt. Se Dareik.
Darius (Grek. Dareios, Fornpers. Darayavus), namn
på tre persiska konungar af Achaemenidernas hus.
1) D., Hystaspes’ son, f. 550 f. Kr., åtföljde
Kambyses på dennes krigståg mot Egypten och uppsteg på
tronen ej långt efter hans död (521). Enligt Herodotos
skedde detta genom en list. De persiske furstar, som
jämte D. hade störtat den falske Smerdes, hvilken
inkräktat tronen, hade nämligen öfverenskommit att
såsom konung hylla den, hvars häst vid ett dem
emellan beramadt möte först gnäggade, och genom ett
konstgrepp af stallmästaren blef D:i häst den, som
åtgjorde utgången. Men icke långt derefter utbröto
i de flesta delarna af riket upproriska rörelser,
hvilka D. ej lyckades kufva, förrän han i nitton
stora fältslag besegrat nio motkonungar. Bland de
upproriska städerna var äfven Babylon, hvilket först
efter tjugo månaders belägring och genom Zopyros’
sjelfuppoffring kunde intagas. Ej nöjd med att
sålunda hafva tryggat sitt välde och återgifvit
det ofantliga riket samma omfång, som det erhållit
genom Cyrus, traktade D. efter nya eröfringar. Under
förevändning att hämnas Cyri nederlag öfvergick
han, på en öfver Bosporen slagen skeppsbrygga,
med 700,000 man till Europa (513), och sedan han
på en liknande brygga passerat Donau, framryckte
han mot de norr och nordöst om denna flod boende
skytiska stammarna. Genom en låtsad flykt narrade
dessa honom allt längre bort på sina öde stepper,
och D. nödgades om sider att med stora förluster
draga sig tillbaka. Föga fattades i att återtåget
blifvit honom afskuret, nämligen genom Donaubryggans
upprifvande, hvartill Miltiades ifrigt uppmanade de
greker, åt hvilka D. anförtrott bevakandet af denna
vigtiga punkt. Den hotande faran afvändes dock genom
Histiaios, hvilken såsom persisk vasall innehade
envåldsmakten i Milet, och D. återvände till Asien,
sedan han i Tracien qvarlemnat 80,000 man under
Megabyzos, hvilka fingo till uppgift att fullborda
underkufvandet af detta land. Hans eröfringsplaner
vände sig nu mot östern, der han (510) utvidgade
sitt välde ända till Indus. Längrä fram riktades
hans uppmärksamhet mot Grekland, med anledning af
det understöd som athenarna och eretrierna lemnat
de joniska städerna vid deras försök att afkasta
det persiska oket och vid uppbrännandet af Sardes
(499). Efter att hafva kufvat det Joniska upproret
afsände han (493) sin måg Mardonios med en väldig
här för att öfver Tracien och Macedonien anfalla
Grekland. Mardonios måste dock snart draga sig
tillbaka, emedan den flotta, som skulle understödja
expeditionen, strandade vid udden Athos och enär äfven
landthären led stora förluster. Sedan de sändebud,
genom hvilka D. kräfde underkastelse af grekerna,
skymfligt afvisats af athenarna och spartanerna,
sändes (490) en ny expedition, under Datis och
Artafernes. Dessa underlade sig en stor del af
Arkipelagens öar och landstego vid Marathon i Attika,
men blefvo der med stor förlust tillbakaslagna af
athenarna, under Miltiades. D. afled 485, sysselsatt
med nya krigsrustningar mot Grekland och Egypten, samt
efterträddes af sin son Xerxes. Han var ej allenast en
stor eröfrare, utan sörjde tillika på ett berömligt
sätt för sitt väldiga rikes organisation, och till
och med egypterna hedrade honom såsom sin sjette
lagstiftare. Många storartade byggnadsföretag utfördes
under hans regering, och hufvudstaden Persepolis var
till stor del hans verk. D. lär äfven hafva umgåtts
med en plan att genomgräfva näset vid Suez.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
