Print (PDF) - On this page / på denna sida - David - David, den helige, Vestmanlands apostel - David från Dinant - David från Augsburg, mystiker - David, Jorisz - David, Franz - David, Kristian Georg Natan, dansk statsman - 1. David, Jacques Louis, fransk historiemålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom författade psalmer, af hvilka psaltaren<< till större delen består och hvilka, jämte hans historia, utgöra de vigtigaste bidragen till kännedomen af hans karakter. I dem finner man lösningen af motsatserna i D:s karakter, och i dem framstår han såsom ett lysande exempel på Guds trofasta ledning och frälsande nåd. E. J. Ö. David, den helige, Vestmanlands apostel, var, enligt traditionen, en cluniacensmunk af engelsk börd och lär hafva kommit till Sverige på 1020-talet. Han arbetade såsom missionär först i södra delen af landet och sedan i Vestmanland samt hade der sitt stamhåll på det ställe i Snefringe härad, der Munktorps kyrka nu står. I kyrkans granskap finnes en källa, i hvilken han lär hafva döpt de omvände. D. afled sannolikt 1082. David från Dinant [dinang], mystisk-panteistisk skriftställare under medeltiden, sannolikt tillhörande "den hel. andes sekt". Han tyckes hafva närmare utvecklat det teologiska system, som framställdes af panteisten Amalrik af Bena. Hans åsigter fördömdes på synoden i Paris 1209. Jfr C. U. Hahn "Geschichte der ketzer im mittelalter", 1850, th. 3, s. 189 o. f. J. H. B. David från Augsburg, mystiker, en af franciskanordens förste lärare i Tyskland, lefde först i Regensburg, der han var lärare och vän till Berthold från Regensburg, och vistades från 1243 i Augsburg, hvarest han dog 1271. Utom en mängd latinska skrifter författade han asketiska verk på tyska (en del af dem utgåfvos af Pfeiffer i "Deutsche mystiker des 13:ten jahrhunderts", 1845). D. anses af Pfeiffer såsom författare äfven till Schwabenspiegel. David, Jorisz, nederländsk svärmare, f. 1501, slöt sig först till vederdöparna, men bildade sedermera en egen sekt, hvilken dyrkade honom som ett Guds sändebud på jorden. Denna sekt, hvars medlemmar kallades davidister eller joriszianer, förföljdes på det grymmaste sätt af nederländska regeringen. 1542 skref D. arbetet Woenderboek, som vållade, att han måste fly. Sedermera uppehöll han sig, under namn af "Johann von Brügge", i Basel, der han öfvergick till den reformerta kyrkan. D. afled 1556. Tre år efter hans död blefvo hans lik och hans skrifter uppbrända. David (Davidis), Franz, österrikisk predikant, uppträdde 1566 i Siebenbürgen såsom förkunnare af socinianernas lärosatser och blef till följd deraf dömd till lifstidsfängelse. Död 1579. Hans anhängare kallade sig davidister. David, Kristian Georg Natan, dansk statsman och nationalekonom, föddes d. 16 Jan. 1793 i Köpenhamn af judiska föräldrar, men öfvergick vid mogen ålder till kristendomen. 1823 blef han filos. doktor och 1830 professor i statsekonomi. 1834 upprättade han veckobladet "Fädrelandet", som blef ett liberalt oppositionsblad, och i förening med J. Hage stod han sedermera i spetsen för detsammas redaktion till 1839. År 1835 ådrog han sig ett tryckfrihetsåtal, och ehuru han frikändes, miste han till följd deraf sitt ämbete. 1840 blef D. medlem af fångvårdskommissionen, 1849--58 var han öfverinspektör för fängelserna och medverkade som sådan till åtskilliga reformer, förnämligast till cellfängelsesystemets införande. 1840 blef han borgarerepresentant (medlem af "byrådet") i Köpenhamn och var 1841--49 rådman (medlem af magistraten). 1840--46 var han ständerdeputerad; men enär han alltmer aflägsnade sig från det liberala partiet, föll han igenom vid valet till den grundlagsstiftande riksförsamlingen, 1848. Han blef dock kungavald medlem af nämnda riksdag, kämpade der häftigt mot de nya valrättsbestämmelserna, såsom allt för demokratiska, och var en af de nio, som protesterade mot grundlagen. 1849--52 hade han säte i folketinget, hvarest han i synnerhet deltog i debatterna om finansiella frågor. 1854 blef han chef för statistiska byrån och 1858 nationalbankdirektör, hvilka ämbeten han innehade till sin död. Som kungavaldt riksråd (1854--66) kämpade han 1856 med värma mot de elfva slesvig-holsteinarnas (Scheel-Plessen m. fl.) förslag om revision af "fällesforfattningen" (författningen för hela monarkien), men hörde eljest till den konservativa helstatsoppositionen och motsatte sig 1863 November-författningen för konungariket och Slesvig. Efter kriget 1864 blef D. finansminister. På denna post förde han, emot riksrådet, regeringens talan i de nya grundlagsförhandlingarna. Med stor ifver sökte han åvägabringa ett afgjordt konservativt landsting, emedan han "lige så meget afskyede den kofteklädte absolutisme som tidligere den purpurklädte". Då han icke kunde genomdrifva sin mening, drog han sig tillbaka, i Nov. 1865. 1866--70 blef han af sina f. d. motståndare, som icke ville, att riksdagen skulle gå miste om hans sakkunskap, vald till landtingsman för Köpenhamn. Som statsekonomisk författare skref D. åtskilliga smärre afhandlingar, dels i "Statsökonomisk archiv", som han utgaf 1826--29, och "Nyt Statsökonomisk archiv", hvilket utgör en fortsättning (1841--43) af det förra, och dels i "Fädrelandet". Dessutom var D. 1826--28 en aktad anmälare af dramatisk literatur. Han skref äfven några fosterländska sånger. Död i Köpenhamn d. 18 Juni 1874. E. Ebg. 1. David, Jacques Louis, fransk historiemålare, föddes d. 31 Aug. 1748 i Paris och fick sin första undervisning hos sin frände Boucher, hvars gratiösa manér också spåras i hans ungdomsarbeten. Han var dock föga tillfredsställd med nämnda skola och flyttade derför snart till J. M. Vien, i hvars atelier början till ett slags opposition mot förfallet redan var gjord. D. arbetade länge utan framgång, tills han slutligen, 1774, vann ett pris, som satte honom i tillfälle att året derpå begifva sig till Rom, der han började studera de italienske naturalisterna, särskildt Caravaggio samt dennes franske efterföljare Valentin, och frukten deraf visade sig i hans S:t Rochus, som anropar den hel. jungfrun om hjelp för de pestsmittade (1779, Marseille). Af de konstarkeologiska forskningar, som vid denna tid pågingo uti Italien, tilltalades emellertid äfven D. på det lifligaste, och inom kort hängaf han sig helt och hållet åt antikens studium. 1780 återkom han till Paris och utställde någon tid derefter Den tiggande Belisarius samt Andromache vid Hektars lik, hvilka arbeten angåfvo det område, der han framdeles företrädesvis skulle hemta sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
