Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - David, Ferdinand, tysk violinist - Davidis, Franz, österikisk predikant. Se David, F. - Davidister - Davidovitsch, Paul, baron von D. - Davids, S:t, stad i engelsk-waleska grefskapet Pembroke. Se S:t Davids. - Davids-harpan - Davidson, Lucretia Maria - Davidson, Thomas - Davids psalmer, en af bibelns böcker. Se Psaltaren. - Davies, John, engelsk jurist - Davila, Enrico Caterino, italiensk historieskrifvare - Davis, John - Davis, John Francis, baronet - Davis, Jefferson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dervarande musikkonservatorium och jämväl i
andra afseenden utöfvade en högst inflytelserik
verksamhet. Död 1873. Såsom virtuos intog han en
förmedlande ställning mellan Spohr och Molique samt
utmärkte sig genom en full ton, elegant stråkföring
och anderikt föredrag. Ännu högre skattades han såsom
orkester- och qvartettspelare. Han fortplantade på
en mängd elever den Kasselska (Spohrska) skolans
traditioner och utgaf äfven en värdefull lärobok öfver
violinen. Hans kompositioner bestå mest af stycken
för nämnda instrument, men tillika af konserter
för andra sådana äfvensom af symfonier, qvartetter,
sånger och operan Hans Wacht (1852). D. utgaf jämväl
"Die hohe schule des violinspiels", en samling stycken
från 17:de och 18:de årh. A. L.
Davidis, Franz, österrikisk predikant. Se David, F.
Davidister, namn på tvänne religiösa sekter. Se David
(Jorisz) och David (Franz).
Davidovitsch, Paul, baron von D., österrikisk
fältmarskalklöjtnant, f. 1750 i Serbien, trädde
vid unga år i österrikisk krigstjenst och förde
under fälttåget i Italien 1796 en kår, som från
Tyrolen skulle öster om Gardasjön rycka mot Mantua
och medverka såväl vid Wurmsers (i Sept.) som
vid Alvinczys (i Nov.) försök att undsätta denna
af Bonaparte inneslutna fästning. Han blef dock
slagen båda gångerna. 1805 utmärkte han sig vid
Novi och Caldiero. Efter freden i Pressburg
(1805) blef han inspektör för de ungerska
fästningarna. Död 1820 såsom guvernör i Como.
C. O. N.
Davids [de-], S:t, stad i engelsk-waleska grefskapet
Pembroke. Se S:t Davids.
Davids-harpan, Harpa ventricosa, zool., ett
till kamgälarnas talrika familj (Pectibranchia
l. Ctenobranchia) och snäckdjuréns ordning
(Gastropoda) hörande blötdjur, som igenkännes
derpå att det korta bukiga skalet, med sin korta
spira, har en oval mynning med urskärning, utan
några veck, knölar eller tänder, och endast bär
skarpa längdribbor. Davidsharpan är för öfrigt klart
lilasfärgad med hvita, af bruna linier innefattade
bågformiga fläckar och purpurröda läppar samt
ungefår 100 millim. (3,3 tum) lång. Hon lefver af
djurämnen och uppehåller sig i det indiska hafvet.
J. G. T.
Davidson [devidsön], Lucretia Maria, nordamerikansk
skaldinna, f. 1808, d. 1825, väckte redan vid elfva
års ålder uppmärksamhet genom några till Washingtons
minnesfest författade verser, fulla af djup känsla
och hänförelse. I sitt 12:te år hade hon läst en stor
del af Englands klassiske författare. Vid sin död,
vållad af öfveransträngning, efterlemnade hon tre
romaner, ett sorgespel och mer än två hundra dikter,
hvilka sistnämnda, jämte författarinnans biografi,
utgåfvos 1829 under titeln Amir khan and other poems,
the remains of L. M. D.
Davidson, Thomas, engelsk geolog, f. 1817, är
f. n. (1879) president i paleontografiska sällskapet
i London. Han har utgifvit två betydande verk: On
fossil british brachiopoda och Illustrations and
history of silurian life.
Davids psalmer, en af bibelns böcker. Se Psaltaren.
Davies [devis], John, engelsk jurist, statsman och
skald, f. 1569, d. 1626, inträdde 1601, efter en
stormig ungdom, i parlamentet. Jakob I var honom
mycket bevågen och utnämnde honom 1606 till "attorney
general" i Irland. 1612 utsågs han till talman i
detta lands första parlament. Såsom skald gjorde
han sig tidigt bemärkt genom en dikt om danskonsten,
Orchestra (1596), och en annan om själens odödlighet,
Nosce te ipsum (1599). D. författade jämväl en samling
lofqväden till drottning Elisabet, Hymns to Astraea
(1599), samt åtskilliga epigram, hvilka sistnämnda
brändes genom den andliga censurens försorg.
Davila, Enrico Caterino, italiensk
historieskrifvare, f. 1576, kom 1583 till franska
hofvet och inträdde 1594 i franska hären, men
återvände 1599 till Italien och ingick i republiken
Venezias tjenst. Han blef ståthållare på Kandia samt
i Dalmatien och Friaul och gällde i Venezia som
den förste, näst dogen. 1631 blef han förrädiskt
skjuten. D:s Storia delle guerre civili di Francia
(1630, ny uppl. 1805), som öfversattes på flere
europeiska språk, är en hufvudkälla för hans tids
historia, men röjer någon partiskhet för katolikerna,
särskildt för Katarina af Medici, hans välgörarinna.
Davis [devis], John, engelsk sjöfarande i senare
hälften af 1500-talet, sökte 1585–87 (ehuru förgäfves)
att finna en nordvestlig genomfart till Ostindien
och upptäckte derunder flere punkter på Grönlands
kust. Han var den förste, som passerade det efter
honom uppkallade Davis’ sund (1585). 1592 upptäckte
han Falklandsöarna. 1605 dödades han i en strid mot
sjöröfvare på Malacka-kusten.
Davis [devis], John Francis, baronet, engelsk sinolog,
f. 1795, var 1843–48 superintendent för den britiska
handeln i Kina och guvernör i kolonien Hongkong. 1845
upphöjdes han till baronet. D. har utgifvit åtskilliga
öfversättningar från kinesiskan och skrifvit en
mängd intressanta verk öfver Kina, bl. a. China,
during the war and since the peace (1852) och China,
a general description of that empire (1857).
Davis [devis], Jefferson, nordamerikansk krigare
och statsman, föddes i Kentucky d. 3 Juni 1808. Han
fick sin militariska utbildning i krigshögskolan
i Westpoint, blef 1828 underlöjtnant, deltog med
utmärkelse i flere expeditioner mot indianerna samt
tog 1835 afsked ur krigstjensten och bosatte sig i
Mississippi, der han egde stora bomullsplantager. 1843
började han egna sig åt politiken och blef snart en
framstående medlem af det demokratiska partiet. 1845
företog han en politisk rundresa för att främja Polks
kandidatur till presidentbefattningen. Den vältalighet
han utvecklade under denna färd skaffade honom
mycken berömmelse och hade till följd, att staten
Mississippi 1845 invalde honom i kongressen. Vid
mejicanska krigets utbrott (1846) valde ett frivilligt
karabinierregemente honom till sin öfverste. Såsom
sådan tog han en ärofull del i slagen vid Monterey
(s. å.) och Buenavista (1847). 1848 invaldes han i
Mississippis senat och tog derstädes energiskt parti
för slafveriet samt de enskilda staternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
