Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Decamps, Alexandre Gabriel, fransk målare - Decandolle - Decandria - Decanus, Lat., förman. Se Dekanus. - Decapoda, zool. Se Tiofotingar. - De Carnall, Karl Konstantin, friherre, militär - Decastère - Decatur, Stephen, amerikansk sjöhjelte - Decazes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fulländadt sätt djurscener, i hvilka han med humor,
men oftare med bitter satir, anspelar på menskliga
förhållanden. För dessa parodiska framställningar
valde han hälst grupper af apor, t. ex. Singes
experts, "Konstförståndiga apor", som målades med
anledning af en förkastelsedom, hvilken en gång
från akademiens sida träffat hans arbeten. Mindre
framgång hade D. på historiemåleriets område:
Cimbrernas nederlag, Kartonger till Simsons historia
m. fl. Denna omständighet alstrade hos honom ett
svårmod, som 1852 föranledde honom att afbryta sin
konstnärliga verksamhet och draga sig undan till
landsbygden. Han omkom genom olyckshändelse på en
jagt i Fontainebleau d. 22 Aug. 1860.
Decandolle [dö kansdål]. 1. Augustin Pyramus D.,
schweizisk (fransk) botanist född i Genève d. 4
Febr. 1778, studerade botanik i Paris och företog
1806–12, på uppdrag af franska regeringen, resor
genom Frankrike och Italien för botaniska och
agronomiska ändamål. 1810 blef han professor i
botanik i Montpellier, hvars botaniska trädgård
han höjde till stor betydenhet. 1816 drog han
sig tillbaka till sin födelsestad, der han blef
professor i naturalhistoria och medlem af konseljen
samt grundlade Genèves botaniska trädgård. 1826
valdes han till korresponderande medlem af franska
vetenskapsakademien. Död d. 9 Sept. 1841. –
D. gagnade botaniken på alla områden; i synnerhet
var han en utmärkt systematiker och bemödade sig
städse att närmare förena sin vetenskap med kemien
och fysiken. Växtgeografien står till honom i
stora förbindelser. 1815 utgaf han tredje upplagan
af Lamarcks "Flore française", i hvilken upplaga
kryptogamerna för första gången behandlades. I Théorie
élémentaire de la botanique (1813) utvecklade han
sina morfologiska grundsatser och gjorde utkastet till
sitt system. I Regni vegetabilis systema naturale
ämnade han utförligt beskrifva och systematisera
alla af honom kända växter. Tvänne band utkommo
(1818–21), men då han insåg omöjligheten af att
fullborda detta arbete, utgaf han det i sammandrag
under titeln Prodromus systematis naturalis regni
vegetabilis (1824–73). Alla dikotyledoner äro der
uppställda i system, och korta beskrifningar på hvar
och en bifogade. Efter författarens död fortsattes
arbetet under hans son Alphonse D:s ledning. Af D:s
öfriga skrifter må nämnas Organographie végétale
(1827) och Physiologie végétale (1832). – 2. Alphonse
Louis Pierre Pyramus D., den förres son, schweizisk
botanist, f. 1806, professor i botanik i Genève,
fortsatte, tillsammans med andra lärde, faderns
Prodromus (bd 8–17) samt utgaf dessutom Géographie
botanique raisonnée (1855), som har ganska stor
betydelse för växtgeografien, och Histoire des sciences
et des savants depuis deux siècles (1873) m. m.
Decandria l. Dekandria (af Grek. deka,
tio, och aner, man), bot. 1. Tionde klassen i
Linnés sexualsystem. Den omfattar sådana växter,
som hafva två-könade blommor med tio fria ståndare
i hvarje blomma. - 2. Ordning inom åtskilliga af de
klasser i Linnés sexualsystem, till hvilka sådana
växter räknas, som hafva
en-könade blommor eller tvåkönade blommor med
sammanvuxna ståndare. Dithörande växter hafva tio
ståndare i hvarje blomma. – Dekandrisk, blomma
med tio ståndare; i inskr. bem. blomma med tio fria
ståndare. – Dekandrist, växt, som har tio ståndare
i hvarje blomma; i inskr. bem. växt, som tillhör
tionde klassen i Linnés sexualsystem.
Decanus, Lat., förman. Se Dekanus.
Decapoda, zool. Se Tiofotingar.
De Carnall [dö-], Karl Konstantin, friherre, militär,
född d. 2 Juli 1711, blef 1724 musketerare vid ett
garnisonsregemente i Skåne och gick 1734 i polsk
tjenst. Han deltog i polska successionskriget
och avancerade till kapten, men återvände 1737
till Sverige, der han blef fänrik vid Österbottens
regemente. 1741–42 stred han mot ryssarna, utnämndes
1753 till major och transporterades 1757 till
Vesterbottens regemente. Under pommerska kriget
(1757–62) var han en af de få, som lyckades upprätthålla
de svenska vapnens ära. Så t. ex. försvarade han
d. 30 Sept. 1758, med endast 800 man, det obefästa
Fehrbellin mot 5,000 preussares anfall, och d. 2
Jan. 1762 vann han en vacker seger i fäktningen vid
Neu-Kahlen. 1760 blef D. öfverstelöjtnant, tjenade
såsom sådan 1762–64 vid Södermanlands regemente och
innehade derefter samma grad vid Tavastehus regemente
samt utnämndes 1769 till öfverste för Björneborgs
regemente. Han bevistade åtskilliga riksdagar, slöt
sig derunder om sider till det kungliga partiet samt
var en bland stiftarna af den rojalistiska adelsklubb
("Svenska botten"), som mot 1771 års slut bildades
vid riksdagen, och en af de förste, som invigdes i
planen till 1772 års revolution vid hvars utförande
han spelade en vigtig rol. Sistnämnda år blef han
generalmajor och upphöjdes i friherrligt stånd, men tog
ej introduktion på riddarhusct. Död d. 1 Mars 1773.
J. Th. W.
Decastère [-stär], Fr., metriskt rymdmått = 10
stère (10 kubikm.), motsvarande 382 kub.-f.
Decatur [diketör], Stephen, amerikansk sjöhjelte,
f. 1779, blef 1804 kapten och visade s. å., i Förenta
staternas krig med Tripoli, flere prof på hurtighet
och mod. I kriget mot England 1812–14 tog han, d. 25
Okt. 1812, på öppna sjön den engelska fregatten
"Macedonian" som pris. 1815 tvang han genom sina
sjösegrar Alger att afstå från anspråken på tribut
från Förenta staterna samt att utlemna alla fångar
och ersätta all förstörd amerikansk egendom. D. afled
1820, till följd af ett sår, som han fått i duell
med commodor Barron.
Decazes [dökas]. 1. Elie D., hertig, fransk
statsman, född d. 28 Sept. 1780, var först advokat,
kallades 1806 till Haag af konung Ludvig af Holland,
blef dennes förtrogne rådgifvare och följde honom
efter hans tronafsägelse (1810) till Österrike. 1811
blef han sekreterare hos kejsar Napoleons moder,
hvarjämte han fick en anställning vid högsta
domstolen i Paris. Efter Napoleons fall slöt han
sig till bourbonerna, och snart lyckades den smidige
hofmannen vinna Ludvig XVIII:s ynnest. I Juli 1815
utnämndes han till polisminister. Det inom den
reaktionära andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
