Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De Geer, Louis (Lodewijk, Lovis) - 2. De Geer, Karl (Charles) - 3. De Geer, Karl - 4. De geer, Robert Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade sig med svenska flottan och tog en ärofull andel
i den sjöseger, som under K. G. Wrangels öfverbefäl
vans emellan Femern och Låland d. 13 Okt. 1644 –
en seger, som gjorde svenskarna till herrar på
sjön och dermed nödgade danskarna till fred. Vid
fredsunderhandlingen rönte D., som redan 1644
återkommit från Holland, den hedern att af Axel Oxenstjerna
rådfrågas rörande fredsvilkoren. Kostnaderna
för hans expedition beräknades till nära en half
million riksdaler specie, för hvilken summa han på
flere sätt godtgjordes. Den vanliga uppgiften att
han för sitt fosterländska handlingssätt endast rönte
otack och gjorde stora förluster tyckes sakna grund.
Sedan D. efter fredens afslutande återgått
till privatlifvet, fortsatte han sin storartade
industriella verksamhet och utvidgade densamma dels
genom nya egendomsköp, dels med tillhjelp af de nya
arbetskrafter, som vunnos genom en ny invandring af
valloner. Under sina senare lefnadsår arbetade han
äfven på utvidgande af Sveriges handelsförbindelser
och kolonialväsende. Efter att hafva för egen räkning
drifvit handel på Guineakusten, förmådde han (1649)
regeringen att inrätta ett afrikanskt kompani
med privilegium på den oceaniska handeln söder
om Kanarie-öarna, och året derpå inköptes af en
negerkonung Cabo Corso på guldkusten, der en svensk
koloni anlades.
Efter att 1651 hafva för sista gången besökt Sverige
afled D. i Amsterdam d. 19 Juni 1652. Med sin förut
aflidna maka, Adrienne Gérard, hade han sexton barn,
af hvilka de flesta öfverlefde honom. I sitt enskilda
lif var han, enligt samtidas intyg, en gudfruktig
och rättskaffens, ädelsinnad och välgörande man. Väl
var han städse en klok och beräknande affärsman,
som förstod att tillgodose sina enskilda intressen;
men han visste använda sina rikedomar ej endast till
eget, utan ock till det allmännas gagn. Han hade blick
och intresse för samhällets och mensklighetens stora
angelägenheter, ej allenast på den materiella, utan
äfven på den andliga odlingens område, och tvekade
aldrig att göra betydliga uppoffringar för religionens
och bildningens sak. – 1829 lät Svenska akademien slå
en medalj öfver honom, och Franzén skref i anledning
deraf ett minnestal. Jfr Buren, "Äreminne öfver L. de
Geer" (1790), I. L. W. de Geer van Jutfaas, "Lodewijk
de Geer" (3:de uitg. 1852), och C. F. Wiberg,
"Louis de Geer et la colonisation wallonne en Suède"
(1876). O.
2. De Geer [dö jär], Karl (Charles), den förres
sonson, friherre, bruksidkare, entomolog, föddes
d. 10 Febr. 1720 på Finspong i Östergötland. 1723
åtföljde han sina föräldrar på en resa till Holland
och qvarstannade der till 1738. I Utrecht, vid hvars
universitet han en tid studerade, blef han bekant
med fysikern P. van Musschenbroek, som underhöll och
ökade hans intresse för naturvetenskaperna. Vid sin
farbroders, landshöfdingen K. De Geers, död (1730)
ärfde D. fideikommisset Leufsta. 1739 kallades
han till medlem af Svenska vetenskapsakademien
och 1748 till korresponderande ledamot af franska
vetenskapsakademien. Han var äfven ledamot
af Vetenskapssocieteten i Upsala. 1750 blef han
hofmarskalk och 1773 friherre. Han afled d. 8 Mars
1778. – D. införde på sina bruk flere ekonomiska
förbättringar och inverkade genom sitt föredöme
gynsamt på bruksrörelsen i hela landet. Han egde ett
dyrbart bibliotek, som var fullständigt med afseende
på entomologiska verk, och en stor insektsamling, som
han sjelf ordnat, samt förträffliga synglas och andra
vetenskapliga instrument. Bland hans skrifter intager
Mémoires pour servir à l’histoire des insectes
(sju delar, 1752–78) främsta rummet. Detta verk,
till hvilket han sjelf hade tecknat afbildningarna,
var ämnadt att utgöra en fortsättning och en
fyllnad till Réaumurs liknämnda arbete. Dessutom
författade han Tal om nyttan, som insekterna och
deras skärskådande tillskynda oss (1744) och Tal om
insekternas alstring (1754) m. m. Den noggranhet,
hvarmed D. klassificerade insekterna, grundade sig
på den rika erfarenhet han förvärfvat sig om deras
förvandlingar och lefnadssätt. Sina naturhistoriska
samlingar och ett dyrbart mikroskop testamenterade
han till Vetenskapsakademien.
3. De Geer [dö jär], Karl, friherre, politiker,
den förres son, föddes d. 8 Mars 1747 och blef 1762
fänrik vid Lifgardet, men öfvergaf snart den militära
banan och egnade sig vid faderns död (1778), då han
blef ättens hufvudman, åt skötseln af sin vidlyftiga
ekonomi och åt politiken. Han slöt sig till det mot
Gustaf III oppositionella partiet på riddarhuset och
stod vid sidan af Axel von Fersen såsom detta partis
pelare. Vid 1786 års riksdag, då han var medlem af
bankoutskottet, väckte han på riddarhuset, i syfte
att förekomma kungligt godtycke, fråga om beräkningen
af ståndens röster, hvilket spörsmål ej fans utredt
i 1772 års regeringsform. Denna åtgärd ledde till
den vigtiga, af konungen sjelf afgifna förklaringen,
att tre stånds beslut vore (utom i privilegii- och
bevillningsfrågor) att anse såsom riksdagens beslut
och att, när två stånd stannade mot två, frågan skulle
anses hafva fallit. Vid samma riksdag angrep D.
framgångsrikt regeringen äfven på annat sätt, i det
att han då dels förordade ett till borgareståndet
inlemnädt memorial om upphäfvande af alla monopol
(och i första rummet kronobränvinsbränningen), dels
talade för afslag på de kongl. propositionerna
om passevolansen, bevillningens utgående på
obestämd tid, o. s. v. Hans skarpa uppträdande
lär hafva bidragit till konungens beslut
att hastigt upplösa riksdagen. Men 1789 uppträdde
D. lika oförskräckt för att motarbeta konungamaktens
utvidgning och hölls derför i Febr. nämnda år, jämte
andra adliga oppositionsmän, häktad, medan Gustaf III
genomdref förenings- och säkerhetsaktens antagande.
I Anjalaförbundet (1788) och konungamordet (1792)
hade D. ingen del. Vid den stormiga riksdagen år 1800
stod han i de moderates led. Död i Stockholm d. 13
Jan. 1805. J. Th. W.
4. De Geer [dö jär], Robert Vilhelm, grefve,
ämbetsman, f. 1750, blef 1764 militär och avancerade
på denna bana till major vid Savolax infanteri.
1783 förordnades han till vice landshöfding och
sedan till landshöfding i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
