Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deime - Deimos, Grek., Grek. mytol. Se Ares. - Deinhardstein, Johann Ludwig Franz, tysk dramatiker - Deinostratos, grekisk matematiker - De integro - Deioces - Deïokes, konung i Medien. Se Deioces. - Deiphobe, ett af den cumaeiska sibyllans namn. Se Sibylla. - Deiphobus - Deipyle - Deira - Deir el Kamar, ort i Syrien, på Libanons sluttning. Se Där-el-Kamar. - Deism - Deist - Deister - Dej - Dejazet, Pauline Virginie, fransk skådespelerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro länge sedan undanskaffade, och vattendraget
har numera helt och hållet karakteren af en flod.
A. G.
Deimos, Grek. ("skräck"), Grek. mytol. Se Ares.
Deinhardstein, Johann Ludwig Franz, tysk dramatiker,
f. 1794 i Wien, d. 1859, blef 1827 professor i
klassisk literatur och estetik vid teresianska
riddareakademien i Wien och 1834 regeringsråd. 1830–51
var han redaktör af "Jahrbücher der literatur". Han
författade en mängd teaterstycken, som vunnit
ganska mycket bifall, men som ej ega någon högre
originalitet. De finnas samlade i Dramatische
dichtungen (1816), Theater (1827, 1833) och
Künstlerdramen (1845). D. utgaf 1844 en samling
Gedichte och 1846 Erzählungen und novellen.
Deinostratos (Lat. Dinostratus), grekisk
matematiker, som lefde omkr. 400 f. Kr. Han var
broder till den framstående matematikern Menaichmos
och nämnes såsom Platos lärjunge. D. var den förste,
som löste det bekanta problemet om cirkelns qvadratur,
d. v. s. problemet att finna en qvadrat, hvars yta
är lika med en gifven cirkels. Vid denna lösning
använde han en kroklinie, som till följd deraf blifvit
kallad tetragonizusa, eller quadratrix. Denna linie
var emellertid redan förut uppfunnen af Hippias från
Elis och af honom använd för att dela en vinkel i
tre lika delar. G. E.
De integro, Lat., från början, å nyo.
Dioces (Grek. Deïokes), Mediens förste konung. Hans
regeringstid uppgifves hafva varit 709–657
f. Kr. Enligt Herodotos var han en genom visdom och
rättrådighet berömd man, hvilken mederna sjelfva,
för att göra slut på den förut rådande laglösheten,
valde först till domare och sedan till konung. När
D. fått makten i sina händer, grundlade han en stark
militär–despotism, byggde en ny hufvudstad, Ekbatana,
med sjudubbla ringmurar, och införde ett synnerligen
strängt hofceremoniel, hvilket skulle vänja hans
undersåtar att i sin konung vörda ett högre väsende.
A. M. A.
Deïokes, konung i Medien. Se Deioces.
Deiphobe (Deïfobe), ett af den cumaeiska sibyllans
namn. Se Sibylla.
Deiphobus (Grek. Deïfobos), trojansk prins, son
af Priamus och Hekuba samt näst Hektor den tappraste
bland de trojanske hjeltarna. Enligt den yngre sagan
blef han efter Paris’ död förmäld med Helena. Af
denna orsak och emedan han alltid hade satt sig emot
Helenas utlemnande, var han framför andra trojaner
hatad af grekerna, i synnerhet af Menelaos. Vid
Trojas intagande stormade den sistnämnde hans hus
och dödade honom sjelf. A. M. A.
Deipyle, Grek. mytol., dotter till Adrastos,
Argos’ konung, var genom ett orakel bestämd åt ett
vildsvin. Spådomen uppfylldes på det sättet att
D. gafs till äkta åt Tydevs, som till minne af den
kalydoniska jagten ständigt bar en vildsvinshud öfver
skuldran. Frukten af deras förbindelse blef Diomedes.
Deira, forntida angelsachsiskt konungarike i norra
England, på båda sidorna om Ouse. Omkr. år 600
förenade konung AEthelfrith D. med det
nordligare belägna Bernicia till ett nytt konungarike,
Northumbria. Men detta skiftades 958 af Dunstan i
tre delar, af hvilka D. bildade det nuv. Yorkshire.
Deir el Kamar, ort i Syrien, på Libanons sluttning. Se
Dar-el-Kamar.
Deism (af Lat. deus, gud), den verldsåsigt,
enligt hvilken gudomligheten visserligen är ett
sjelfständigt, från verlden åtskildt väsende, men
å andra sidan så isolerad från det ändliga, att
detta senare kommer att uppfattas såsom någonting
af Gud mer eller mindre oberoende. Sin historiska
förutsättning och anledning eger deismen i den
ofulländade form af teism, enligt hvilken verlden är
beroende af ett gudomligt godtycke, och den utvecklas
ur densamma derigenom att man nekar tillvaron af ett
Guds godtyckliga ingripande i verldshändelserna,
på samma gång som man bibehåller antagandet af
ett yttre och mekaniskt förhållande mellan Gud
och det ändliga. Hufvudintresset för deismen vid
gudsföreställningens bibehållande är att kunna
fasthålla ett högsta ideal, till hvilket naturens och
menniskans utveckling skall syfta. Otillfredsställande
för det djupare religiösa sinnet, hvilket känner
behof efter ett religiöst lif såsom ett Guds lif
i menniskan, sammanhänger denna åsigt nära med
en annan, enligt hvilken religionsläran är ett
korollarium af sedeläran och religionen endast
en högsta fulländning eller ett komplement till
sedligheten. Historiskt har den framträdt dels i
epikuréernas religiösa läror, dels – och i synnerhet –
under den s. k. "upplysningsperioden" i 18:de årh.,
och den fortlefver i viss mån ännu i våra dagar, i de
från Kant och upplysningsfilosofien utgångna religiösa
riktningar, hvilka, med bibehållande af lärorna om Gud
och ett lif efter detta, skarpast trädt i opposition
mot kristendomen och dess försoningslära, åtminstone
deras historiskt gifna form. (jfr Rationalism.)
L. H. Å.
Deist (jfr Deism), en som anser, att gudomligheten
visserligen är ett sjelfständigt, från verlden
åtskildt väsende, men å andra sidan från det ändliga
så isolerad, att detta senare kommer att fattas såsom
någonting mer eller mindre oberoende af Gud.
Deister, låg och skogig bergskedja i preussiska
prov. Hannover, furstendömet Kalenberg, mellan Weser
och Leine. Den betydligaste höjden är Höfeler,
400 m. (1,350 f.).
Dej l. Dey (af Arab. dâi, ropa, sammankalla), egentl.
härold, som kallar de rättrogne muselmanerna
till det heliga kriget, d. v. s. till strid mot
de otrogne. 1600–1830 var "dej" benämning på
öfverhufvudet för de janitsjarer, som beherskade
röfvarestaten Alger. – Äfven regenterna i Tunis
och Tripolis, hvilkas egentliga titel är bej (beg),
kallas ofta af européerna dej.
Déjazet [-sjase], Pauline Virginie, fransk
skådespelerska, f. 1798, hade efter hvartannat
anställning vid flere teatertrupper i Paris, Bordeaux
och Lyon samt rönte stort bifall, i synnerhet i
gossroler. Slutligen stannade hon vid Théâtre du
palais royal, hvars förnämsta prydnad hon länge
var. All den ystra ungdomlighet, den uppsluppenhet,
den trohjertade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
