Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekompositum (jfr Dekomponera), en i sina beståndsdelar sönderdelar kropp - Dekonfityr, nederlag. Se Deconfiture - Dekontenancera, bringa ur fattningen - Dekoration, i allmänhet allt hvad som tjenar att pryda eller utsmycka ett föremål - Dekreditera, nedsätta någons kredit, anseende eller förtroende - Dekrepit, utlefvad, orklös. Se Décrépit - Dekrepitera, spraka, smattra, springa sönder med ett knastrande ljud, förpuffa - Dekret, beslut, påbud - Dekretal, skrifvelse eller påbud, som en påfve i tvifvelaktiga fall utfärdar rörande kyrkodisciplin och kyrkotukt - Dekretera, påbjuda. Se Dekret - Dekretist, lärare och tolkare af den kanoniska rätten - Dekretorisk, afgörande. Se Dekret - Dekupera, sönderskära, stycka - Dekupör, en som utskär bilder eller figurer i tyg, läder, papp, kort e. d. - Dekurie och Dekurion. Se Decuria och Decurio - De la Bèche, Henry Thomas, engelsk geolog. Se Bèche - Delaborde, Henri François - Delaborde, Jean Joseph, fransk statsman. Se Laborde - Delacroix, Ferdinand Victor Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dekompositum (jfr Dekomponera), en i sina
beståndsdelar sönderdelad kropp; gram., en af Grimm
införd beteckning på sammansättningar, som bestå af
flere än två ord.
Dekonfityr, nederlag. Se Deconfiture.
Dekontenancera (Fr. décontenancer, af contenance,
fattning), bringa ur fattningen, göra försagd,
bestört, förbluffad. Jfr Kontenans.
Dekoration (Fr. décoration, af Lat. decorare, pryda),
i allmänhet allt hvad som tjenar att pryda eller
utsmycka ett föremål; utsmyckning af en byggnads
yttre eller inre delar, ornament; äfven ordenstecken,
orden, medalj. – Olika byggnadsstilar hafva olika
dekoration. Denna måste likväl alltid öfverensstämma
med byggnadens karakter och får icke upphäfva
eller skada formens verkan eller förändra det
intryck, som det hela afser att väcka. En byggnads
dekorationer kunna framställas antingen med färg eller
i kroppslig form. I senare fallet äro de antingen rent
arkitektoniska, då de äro framkallade af byggnadens
konstruktion (gesimser, sträfpelare m. m.), eller
ornamentala (löfverk, akroterier m. m.) eller rent
plastiska (djur- och menniskogestalter). I dagligt
tal användes ordet dekorationer vanligen för att
beteckna den hufvudsakligen af (teater-)
dekorationsmålaren utförda utstyrseln af en teaters
scen. Dekorationer af detta slag, hvilka tjena att
försätta åskådarens fantasi till den plats, der den
dramatiska handlingen tänkes försiggå, målas med
limfärg samt utgöras af kulisser, fonder, soffiter
m. m. och kräfva af utföraren en grundlig kännedom
om linear- och luftperspektivets lagar samt om de
förändringar, som färgerna undergå till följd af den
konstgjorda belysningen. Redan de gamle grekernas och
romarnas teatrar hade dekorationer; de sistnämndes
nådde en ganska hög grad af fulländning. Den nuvarande
tidens dekorationssätt härstammar från Italien, der
det framträdde redan i början af 1500-talet, under det
man på den engelska scenen ännu på Shakspeares tid
nöjde sig med enkla antydningar. I början lade man
hufvudsakligen an på mångfald och prakt, men sedan
1800-talets början har man framför allt sträfvat
efter naturlighet och sanning. Bland framstående
teaterdekoratörer må nämnas Servandoni, Ciceri,
Daguerre, Stanfield, Neefe och Gropius. I Sverige
märkas Desprez, Brusell, Roberg och Ahlgrensson. –
Dekorativ, tjenande till utsmyckning af ett föremål;
i byggnadskonsten motsatsen till konstruktiv;
i målarekonsten den framställning, som sträfvar
endast efter yttre fårgeffekt. – Dekoratör
(fem. Dekoratris), en som målar eller anordnar
dekorationer för fester och högtidliga ceremonier. –
Dekorera, förse med dekoration, pryda, smycka, ornera;
utmärka medelst ordenstecken.
Dekreditera (Fr. décréditer), nedsätta någons kredit,
anseende eller förtroende, skada någons goda namn
och rykte. Jfr Diskreditera.
Dekrepit, utlefvad, orklös. Se Décrépit.
Dekrepitera (af Lat. crepitare, smattra, af crepare,
bullra), spraka, smattra, springa sönder med ett
knastrande ljud, förpuffa. – Inom kemien begagnas
uttrycket dekrepitera om
kristallers sönderspringande vid upphettning. Dervid
förnimmes nämligen ett sprakande ljud, hvilket
kommer deraf att kristallerna innesluta vatten,
som vid upphettningen antager gasform och spränger
sönder kristallen. Så dekrepiterar t. ex. vanligt
koksalt, om det kastas i elden. Jfr Detonera.
P. T. C.
Dekret (Lat. decretum, af decernere, urskilja,
afgöra), beslut, påbud, förordning af en myndighet. –
Dekretera, besluta, bestämma, påbjuda, befalla. –
Dekretorisk (Lat. decretorius), beslutande,
bestämmande, afgörande.
Dekretal (Lat. literae l. epistolae decretales, af
decretum, påbud), skrifvelse eller påbud, som en påfve
i tvifvelaktiga fall utfärdar rörande kyrkodisciplin
och kyrkotukt. Dekretalen gällde i början endast
såsom förklaringar och anlitades i likhet med andra
ansedda kyrkolärares yttranden. Men på grund af den
romerske biskopens (påfvens) primat framträdde de
allt ifrån 5:te årh. med anspråk på obligatorisk
kraft, blefvo likställda med konciliebesluten och
intogos i samlingarna af kyrkans "canones". (Se
Kanoniska lagen.) Största uppseendet väckte de
s. k. Pseudo-isidoriska dekretalen.
Dekretera, påbjuda. Se Dekret.
Dekretist (af Lat. decretum, påbud), lärare
och tolkare af den kanoniska rätten (jfr Canon
och Dekretal); under medeltiden benämning på de
rättslärde, hvilka, i motsats till legisterna,
eller anhängarna af den romerska rätten, betraktade
den kanoniska rätten såsom grund och källa för alla
statsförhållanden samt yrkade på påfvens öfverhöghet
och åberopade de s. k. decreta paparum.
Dekretorisk, afgörande. Se Dekret.
Dekupera (Fr. découper), sönderskära, stycka, utskära
bilder (i trä eller papp). – Dekupör (Fr. découpeur),
en som utskär bilder eller figurer i tyg, läder,
papp, kort e. d.; den som bortklipper de onödiga
inslagstrådarna på vissa väfnader; späckhuggare
vid hvalfangst.
Dekurie och Dekurion. Se Decuria och Decurio.
De la Bèche [dö la bäsch], Henry Thomas, engelsk
geolog. Se Bèche.
Delaborde [dölabård], Henri François, grefve,
fransk general, f. 1764, blef 1794 brigadgeneral,
medverkade s. å. till Toulons eröfring, kämpade
derefter i Spanien och vid Rhen-armén, var 1807
guvernör i Lissabon samt anförde 1809 en division
i Spanien och 1812 en division i Ryssland. 1813
utnämndes han till guvernör i Compiègne, afföll
1814 till bourbonerna, hyllade sig under de "hundra
dagarna" åter till Napoleon samt blef då kansler och
pär. Efter bourbonernas andra återkomst (1815) kom han
på proskriptionslistorna, men blef till följd af ett
formfel ej lagförd. Han dog i tillbakadragenhet 1830.
Delaborde [dölabård], Jean Joseph, fransk statsman. Se
Laborde.
Delacroix [dölakråa], Ferdinand Victor Eugène, fransk
målare, född d. 26 April 1799 i Charenton-S:t-Maurice,
nära Paris, fick en vårdad uppfostran och kom vid
aderton års ålder till Guérins atelier. hvarest han
dock mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
