Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delfi, stad i forngrekiska landskapet Phocis - Delfi, ett betydande kalkstensberg - Delfin - Delfinen, astron. - Delfiner - Delfinslägtet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omätliga skatter. Genom vidsträckta förbindelser
och ett klokt aktgifvande på tidens tecken kunde
presterna mången gång meddela välgrundade råd och
förutsägelser med afseende på krigsföretag,
koloniers anläggande och andra politiska
angelägenheter. Också var oraklets inflytande under
den äldre tiden synnerligen stort inom hela den
grekiska verlden; framför allt lade spartanerna,
såsom ifriga Apollodyrkare, stor vigt på att stå
i godt förhållande till detsamma och att i alla
sina företag låta leda sig af dess röst. Äfven
främmande furstar och stater sökte mången gång råd
hos den delfiske guden. Småningom förlorade dock
oraklet sitt anseende, dels till följd af stigande
upplysning, dels äfven derför att presterna genom
uppenbar partiskhet och besticklighet ådrogo sig
allmänt misstroende, så att t. ex. Cicero kunde
beteckna de från D. utgående orakelsvaren såsom i
högsta grad föraktliga. Under den romerska
kejsaretiden höjde sig oraklet åter något i anseende,
men det rådfrågades mestadels endast i fråga om
obetydliga privata angelägenheter. I kyrkofädernas
skrifter angripes det med stor bitterhet såsom en af
hedendomens fästepunkter. – I D. höll det amfiktyoniska
förbundet (se Amfiktyoner) den ena af sina två årliga
sammankomster, och skyddandet af det delfiska templet
var ett af dess vigtigaste åligganden. Under dess
ledning stodo äfven de hvart fjerde år till Apollos
ära firade pythiska spelen. – I politiskt hänseende
var D. under äldre tider beroende af den närbelägna
staden Krisa, i hvars hamn, Kirrha, de sjöledes
ankommande delfiske pilgrimerna brukade landstiga. Men
de utpressningar, som Krisas innevånare tilläto sig
mot dessa pilgrimer, föranledde det af Amfiktyonerna
anstiftade "heliga kriget" (596–586), hvilket slutade
med Krisas fullständiga förstöring. Stadens område,
det s. k. Krisaeiska fältet, helgades åt Apollo,
och dess användning till profana ändamål belades
med strängt straff. Med spartanernas biträde
frigjorde sig delfierna sedermera (448) äfven från
det phociska stadsförbundet. Visserligen blefvo de
kort efteråt af athenarna, genom det s. k. "andra
heliga kriget", tvungna att återinträda i sitt gamla
förhållande till de phociska städerna, men genom
Nicias’ fred (421) erkände äfven Athen D. såsom en
oberoende stat. Under det "tredje heliga kriget"
(357–346) satte sig phocierna i besittning af de rika
tempelskatterna och befäste sig i den förut öppna
staden. Genom den macedoniske Filips inblandning
blefvo de likväl slutligen besegrade och skoningslöst
straffade. Sedermera bibehöll D., åtminstone till det
yttre, sin sjelfständighet ända till det romerska
kejsarerikets sista dagar. – Af fornleinningar
kan man i D. ännu skönja grundmurarna af det
stora Apollo-templet och den omgifvande inhägnaden
(peribolos) äfvensom mer eller mindre tydliga spår
af åtskilliga dels inom och dels utom denna inhägnad
belägna byggnader, bl. a. ett stadion och en teater
(båda afsedda för de pythiska spelen), ett gymnasion
och flere mindre tempel. Äfven återfinnes den inom
templets peribolos upprinnande heliga källan Kassotis,
hvars vatten begagnades vid religionsceremonierna. På
det
gamla D:s område ligger nu den nygrekiska byn Kastri.
A. M. A.
Delfi (fordom Dirfe), ett betydande kalkstensberg,
med branta sluttningar, på grekiska ön Eubea. Toppen
ligger 1,746 m. (5,880 f.) öfver hafvet.
Delfin, benämning på hvardera af de tvänne
handtag, som pläga förekomma på bronskanoners
öfre del, vanligen öfver kanonens tyngdpunkt,
och som användas, då kanonen skall flyttas utan
lavett. Dessa handtag hade på äldre kanoner formen
af delfiner (deraf namnet); numera göras de enklare.
W. G. B.
Delfinen, astron., stjernbild på norra
stjernhimmelen, i vintergatan, mellan stjernbilderna
Aquila och Pegasus.
Delfiner (Delphinida), zool., en till
däggdjuren, ordn. Cetacea l. Natantia (hvalar),
underordn. Denticete l. Odonticete (tandhvalar),
hörande familj, som skiljer sig från öfriga
tandhvalar bl. a. derigenom att den undre käken ej
är smalare än den öfre, att bägge käkarna, efter
hela sin längd eller en del deraf, äro försedda
med nästan likformiga, i tandhålor inkilade tänder
och att näsöppningarna i allmänhet bilda ett enda
tvärstående, halfmånformigt, framtill konkavt
spruthål, genom hvilket det med födan intagna vattnet
åter utstötes. För öfrigt är kroppen till sin form
vexlande, vanligen mera långsträckt än bardhvalarnas,
samt försedd med naken hud, under hvilken befinner sig
ett tjockt späcklager, och medelmåttiga eller stora
bröstfenor. Delfinerna äro snabba och rofgiriga djur,
förekomma i alla haf, lefva vanligen i sällskap,
tumla muntert om med hvarandra uppe vid vattenytan
och följa gerna fartygen. De äro hafvets glupske
röfvare och förfölja fiskstimmen, hvilka, jämte de
flesta slag af blötdjur, utgöra deras hufvudsakliga
föda. Stundom närma de sig kusterna, ja gå någon
gång upp i floderna, der ett par arter till och med
ständigt uppehålla sig. De vigtigaste till denna
familj hörande slägtena (hvilka räkna omkr. 50
arter) äro hvitfisk-slägtet (Delphinapterus),
tumlare-slägtet (Phocaena), grindehval-slägtet
(Globiocephalus), halfspäckhuggare-slägtet
(Pseudorca), späckhuggare-slägtet
(Orca) och delfin-slägtet (Delphinus).
J. G. T.
Delfinslägtet l. hafssvin-slägtet, Delphinus,
zool., ett till delfinernas familj (se Delfiner)
hörande slägte. Hufvudet hos dessa hvaldjur har
en utdragen, tillspetsad, baktill tydligt begränsad
nos, hvilken är af samma längd som eller längre än
det öfriga kraniet, och i hvarje rad tjugo eller
flere qvarsittande, spetsiga, tämligen små tänder
med konisk (ej sammantryckt) krona; tandraderna
upptaga större delen af nosens längd. Halskotorna
äro till större eller mindre antal sammanvuxna med
hvarandra, ögonen belägna föga högre än munvinklarna,
bröstfenorna lansettformiga, tillspetsade,
sittande på kroppssidorna, och ryggfenan, som
alltid finnes, medelmåttig eller tämligen hög,
tillspetsad, bakatböjd och belägen ungefär på
kroppens midt. Delfinerna äro små, lifliga, snabba
och roflystna varelser, hvilka stundom springa med
hela kroppen upp ur vattnet. Slägtet utgöres af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
