- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1053-1054

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demetrius, namn på två macedoniska konungar. - Demetz, Frédéric Auguste, fransk filandtrop - Demi-bastion - Demidov, rysk slägt. - Demi-gorge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innevånare visade en kunglig frikostighet och af dem
belönades med kungliga vördnadsbetygelser. På sin
faders kallelse afseglade han derifrån till Cypern,
der han besegrade Ptolemaei broder Menelaus,
intog hufvudstaden Salamis och underlade sig
hela ön, hvarefter såväl han som Antigonus antogo
konungatiteln. Deremot misslyckades belägringen af
Rhodos (304). Sedermera återvände D. till Athen,
som hotades af Kassander, och tillbragte der
en längre tid under utsväfningar och storartade
lustbarheter, men kallades å nyo af sin fader till
hjelp mot de förbundne fältherrarna Ptolemaeus,
Kassander, Lysimachus och Seleucus, besegrades af
dem i en afgörande strid vid Ipsus i Frygien (301),
der den gamle Antigonus stupade, och räddade sig
derefter med en ringa styrka till Ephesus. I Athen,
som han då ville göra till medelpunkt för ett nytt
sjövälde, blef han ej vidare mottagen, men lyckades
underlägga sig åtskilliga andra kuststäder och ingick
en försoning med Seleucus, åt hvilken han gaf sin
dotter Stratonike till gemål. Derefter vände han
sig å nyo mot Grekland samt eröfrade Salamis, Egina
och Athen, hvilken stad han, oaktadt dess visade
trolöshet, behandlade med stor mildhet. Äfven
slog han spartanerna vid Mantinea och tågade mot
Macedonien, hvarest han, sedan han låtit undanrödja
den unge Antigonus, Kassanders son, lyckades blifva
utropad till konung (294). Efter att hafva kufvat
det upproriska Beotien och företagit ett fälttåg mot
konung Pyrrhus i Epirus (289) sysselsatte han sig
med stora rustningar för att återeröfra sin faders
besittningar i Asien, hvilket föranledde Seleucus,
Lysimachus och Ptolemaeus att emot honom ingå ett nytt
förbund. Till följd af myteri bland de macedoniska
trupperna såg han sig tvungen att fly från Macedonien
(287), och efter fruktlösa försök att annanstädes
vinna fast fot öfverlemnade han sig slutligen åt
Seleucus (286). Såsom dennes fånge dog han i Apamea
i Syrien (283). – D. gifver oss en typisk bild af
den oroliga och lidelsefulla tid, under hvilken han
lefde. Handlingskraft, lättsinne och njutningslystnad
funnos hos honom i en sällsam förening. Jämte den
högsta grad af personlig tapperhet ådagalade han en
ovanlig fältherreskicklighet; men genom obetänksamhet
och öfverdåd lät han mången gång lyckan gå sig ur
händerna. Han älskade faran och striden mer än
den lugna besittningen och jagade rastlöst från
det ena äfventyret till det andra. Han var med ett
ord en genialisk och i allo rikt utrustad natur,
men utan sedlig hållning eller ideelt syftemål och
städse hemfallen åt ögonblickets ingifvelser. –
En af Plutarchus författad lefnadsteckning öfver
honom finnes ännu i behåll. – 2) D. II, son af
Antigonus Gonatas, sonson af D. Poliorcetes,
regerade öfver Macedonien 240–230 f. Kr. och
förde många strider med folken i angränsande land.
A. M. A.

Demetz [dömäs], Frédéric Auguste, fransk
filantrop, f. 1796, d. 1873, beklädde åtskilliga
juridiska ämbeten och var bl. a. ledamot af
appellationsdomstolen i Paris. Då han 1837 besökte
Förenta staterna i Nord-Amerika för att taga kännedom
om dervarande straffanstalter, kom

han till klar insigt om att straffanstalter endast
i jämförelsevis ringa grad förmå hämma återfall
i brott. Enligt hans tanke väckes den moraliska
kraften hos unga brottslingar bäst derigenom att
man låter dem vara i beröring med verlden, gifver
dem undervisning och vänjer dem vid arbete, men
aflägsnar dem från de stora städerna. Tillsammans
med sin vän vicomte de Bretignière de Courteilles
stiftade han 1839 "La société paternelle de Mettray"
och anlade på den senares gods i Mettray (nära Tours)
en åkerbrukskoloni eller förbättringsanstalt för
unga vilseförda gossar. D:s system, som först väckte
mycken gensägelse, har småningom vunnit allt större
insteg, och kolonien i Mettray har i många stycken
tjenat till mönster för de likartade anstalter, hvilka
i senare tider uppstått i Frankrike, England, Belgien,
Holland, Schweiz, Sverige och de nordamerikanska
fristaterna. (Se K. Olivecrona, "Åkerbrukskolonien
i Mettray", 1873). Jfr Mettray och Fångvård.

Demi-bastion (af Fr. demi, half-, till hälften, och
bastion), halfbastion, befästningsk., fästningsverk,
som blott på den ena sidan är bastion-fonnadt. Ett
sådant uppkommer vid en utgående vinkel af en
fästning, hvars ena omslutande grundlinie är bruten
efter bastionssystemet, men den andra efter något
annat system eller icke bruten alls. Jfr
Bastion. G. U.

Demidov, rysk slägt. 1. Nikita D., rysk affärsman,
f. omkr. 1665, var ursprungligen hammarsmed i Tula,
levererade sedermera kanoner och gevär åt Peter den
store under hans krig med Sverige (1700–21), inrättade
1699 det första jerngjuteriet i Sibirien och upptäckte
1725 de stora grufvorna i Kolyba samt lade derigenom
grunden till sin familjs ofantliga rikedom. –
2. Paul D., rysk mecenat, f. 1798, d. 1840, anslog
ofantliga summor till understöd åt fallna officerares
efterlefvande familjer och åt vetenskapsakademien i
Petersburg, hvilken allt ifrån 1831 årligen utdelat
de Demidovska prisen för utmärkta vetenskapliga
arbeten. – 3. Anatolij, furst D., den förres
broder, rysk mecenat och författare, f. 1812,
d. 1870, blef till följd af sitt giftermål med den
romersk-katolska prinsessan Matilda af Montfort
(en dotter af Jérôme Bonaparte) utesluten ur ryska
statens tjenst och kallad till Petersburg för att stå
till svars inför kejsaren, hvars ynnest han likväl
snart återvann. Hän framkallade på flere ställen i
Ryssland de mest storartade välgörenhetsanstalter
och främjade på allt sätt konst och vetenskap. 1837
utrustade han på egen bekostnad en vetenskaplig
expedition till södra Ryssland, hufvudsakligen
för uppdagandet af nya stenkolsfält. Resultaten af
expeditionens undersökningar (1837–40) nedlade han
i flere praktverk. Derjämte utgaf han Lettres sur
l’empires de Russie
(1840) och Album pittoresque et
archéologique de la Toscane
(1871) m. fl.

Demi-gorge [dömigårsch], Fr. (af demi, half, och
gorge, svalg, af Lat. gurges), befästningsk., hälften
af den rygglinie (bastionsgorge), som förenar de båda
kurtin-vinklarna i en bastion. En demigorge innefattar
således afståndet mellan kurtinvinkeln och bastionens
kapitallinie. G. U.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:24:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfac/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free