Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desault, Pierre Joseph, fransk läkare - Desavouera - Desbordes-Valmore, Marcelline, fransk skaldinna - Descamizados - Descamps, Jean Baptiste, fransk målare och skriftställare - Descamps, Alexandre Gabriel, fransk målare. Se Decamps. - Descartes, René, fransk filosof. Se Cartesius. - Descendens-teorien - Descendent - Deschales, Claude Francois Millet, fransk matematiker - Deschamps - Deschanel, Emile Augustin Etienne Martin, fransk skriftställare - Descht - Desdemona - Deseilligny, Alfred Nicolas Pierrot - Desenrollera - Desenzano - Deseret - Desertas, Las - Desertera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Desault [döså], Pierre Joseph, fransk läkare,
f. 1744, d. 1795, blef 1782 förste kirurg vid Charité
och 1788 vid Hôtel-Dieu. Han är den kirurgiska
anatomiens egentlige grundläggare, och många af det
nittonde århundradets störste kirurger hafva varit
hans lärjungar. Hans Oeuvres chirurgicales utgåfvos
1798 af Bichat.
Desavouera (Fr. désavouer), förneka, återkalla,
ej kännas vid, ogilla, jäfva.
Desbordes-Valmore [däbård-valmår], Marcelline,
fransk skaldinna, f. 1786, d. 1859, utgaf
åtskilliga diktsamlingar, hvilka tillvunno sig
mycket bifall. Hennes elegier höra till det vekaste
och innerligaste, som den franska poesien frambragt,
och hennes kärlekssånger äro ensamma i sitt slag. Ej
mindre förträffliga äro hennes romanser, till hvilka
flere framstående kompositörer satt musik. D. utgaf
äfven ett antal noveller.
Deseamizados, Sp. (af Lat. de, från, utan, och
Med. Lat. camisia, skjorta), "de skjortlöse",
benämning på ett radikalt parti i Spanien 1820. Jfr
Sansculotte.
Descamps [däkang], Jean Baptiste, fransk målare
och skriftställare, f. 1706 (?), grundade en
teckningsskola i Rouen och dog der 1791. Han målade
husliga och landtliga scener, men är mindre känd genom
sina taflor än genom sitt kritiklösa och obrukbara
verk La vie des peintres flamands, allemands et
hollandais (4 band, 1753–63).
Descamps [däkang], Alexandre Gabriel, fransk
målare. Se Decamps.
Descartes [däkart], René, fransk filosof. Se
Cartesius.
Descendens-teorien (af Lat. descendere, härstamma)
l. Transmutations-teorien, en af Jean de Lamarck i
början af detta århundrade framställd åsigt att de
olika djur- eller växtarterna härstamma från andra
djur- eller växtarter. Se vidare Darwinism.
Descendent (af Lat. descendere, stiga utför),
afkomling, ättling; slägting i rätt nedstigande
linie. Jfr Ascendent.
Deschales [däsjal] l. Dechales, Glaude François
Millet, fransk matematiker, f. 1621 d. 1678, lär någon
tid hafva varit missionär i Turkiet, var sedermera
skolrektor i Chambéry och slutligen professor
i Turin. Han gagnade den matematiska vetenskapen
genom sin Cursus seu Mundus mathematicus (1674, 2:dra
uppl. 1690), en matematisk encyklopedi. Äfven om
matematikens historia gjorde sig D. förtjent, genom
den i nämnda arbete intagna uppsatsen "de progressu
matheseos et illustribus mathematicis", ehuru
visserligen många felaktiga uppgifter finnas deri.
G. E.
Deschamps [däsjang]. 1. Emile D., fransk skald och
öfversättare, f. 1791, d. 1871, slöt sig, i striden
mellan den klassiska och den romantiska skolan,
till den senare och blef snart en af de kraftigaste
kämparna för frigörelsen från de traditionella
bojorna. I förening med V. Hugo grundade han 1824
tidskriften "La muse française". D. utgaf goda
öfversättningar från Schiller, Göthe och Shakspeare
m. fl. Hans bästa alster är den efter spanska ballader
bearbetade dikten Rodrigue, dernier roi des goths, som
i flere afseenden närmar sig Herders "Cid". Hans
Oeuvres complètes utkommo 1872–74. – 2. Antony
D., den förres broder, fransk skald och kritiker,
f. 1800 i Paris, d. 1869, trädde i förening med den
nyromantiska skolan och hörde till de skriftställare,
som af Sainte-Beuve kallades "cenaklet" (öfre
våningen). Han utgaf en förträfflig öfversättning
på vers af Dantes "Divina commedia" (1829).
Deschanel [däsjanäl], Emile Augustin Etienne Martin,
fransk skriftställare, f. 1819 var professor först
i Bourges och sedan i Paris, men erhöll 1850 sitt
afsked med anledning af arbetet Catholicisme et
socialisme. För sin republikanska ifver förvisades
han 1851 ifrån sistnämnda stad. 1859 återvände han
och blef medarbetare i "Journal des débats". D. har
utgifvit en samling kritiker, som utmärka sig för en
högst ovanlig originalitet i uppfattningen. Dessutom
skref han Les courtisanes grecques (1859), Causeries
de quinzaine (1869) och Physiologie des écrivains
et des artistes (1864) m. m.
Descht, Pers., slätt, som tjenar till uppehållsort
för nomadfolk. Descht-kiptjak, den stora slätten
n. och v. om Kaspiska hafvet, på hvilken usbekerna
hafva sitt tillhåll.
Desdemona, den qvinliga hufvudpersonen i Shakspeares
sorgespel "Othello".
Deseilligny [dösäjinji], Alfred Nicolas Pierrot,
fransk statsman, f. 1828, var i tolf år disponent
vid jernverken i Creuzot, hvilka tillhörde hans
svärfader, den bekante presidenten Schneider, och kom
genom honom i nära förbindelse med bonapartisternas
ledande män. Såsom medlem af nationalförsamlingen
slöt han sig 1871 till venstra centern, men afföll
jämte fjorton andra (under Targets ledning) från
detta republikanska parti och röstade med högern
samt bidrog derigenom till Thiers’ fall, d. 24 Maj
1873. Som belöning fick han en plats i Broglies
kabinett, der han först var minister för allmänna
arbeten och sedan handelsminister.
Desenrollera (Fr. désenrôler; jfr Enrollera), utstryka
ur rullorna, afskeda.
Desenzano (D. sul Lago), köping i den italienska
prov. Brescia (Lombardiet), vid Gardasjön. 4,398
innev. (1871). Vinodling ("vino santo"), fiske,
garfveri och spanmålshandel. Mycket besökt af resande.
Deseret, mormonernas benämning på mormonstaten i
nordamerikanska territoriet Utah.
Desertas, Las, tre små, obebodda, till Portugal
hörande öar i Atlantiska oceanen, s. ö. om Madeira.
Desertera (Fr. déserter, af Lat. desérere,
öfvergifva), milit., rymma, afvika från krigstjensten
för att undandraga sig densamma. – Desertör,
rymmare. – Hos greker och romare var desertering
belagd med dödsstraff och förekom mera sällan. Under
medeltiden kunde lagarna mot densamma icke hållas
i kraft. I de värfvade härarna var rymning mycket
allmän; ända till slutet af 18:de årh. smälte
trupperna ofta tillsammans mera genom desertering
än till följd af förluster i striderna. Desertören
tog ej sällan tjenst hos sin förre fiende. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
