- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1087-1088

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desertera - Desessars, Charlotte, grefvinna af Romorantin - Desessarts, Alfred Stanislas Langlois de, fransk författare - De Sèze, Raymond, fransk advokat - Desfontaines, Pierre Francois Guyot, fransk skriftställare - Desfontaines, René Louiche, fransk botaniker - Déshabillé - Deshoulières, Antoinette, fransk författarinna - Desiderabel - Desideratum - Desideria, konung Karl XIV:s drottning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nutidens folkhärar förekommer desertering sällan;
i värfvade trupper något oftare. – Enligt Sveriges
nu gällande strafflag för krigsmakten (af 1868)
ar desertering i fält belagd med straffarbete till
åtta år, i fred första gången med disciplinstraff
och sedan med högst två års straffarbete. Frånvaro
under mindre än åtta dagar anses icke som rymning.
C. O. N.

Desessars l. Des Essars [däsäsar], Charlotte,
grefvinna af Romorantin, var Henrik IV:s af Frankrike
älskarinna och gifte sig 1630 med marskalken
François de l’Hôpital. Hon är i historiskt hänseende ryktbar
genom de intriger hon förde vid fredsunderhandlingarna
med Spanien. Död 1651.

Desessarts [däsäsar], Alfred Stanislas Langlois
de,
fransk författare, f. 1814, blef 1846
underbibliotekarie vid Sainte-Genevièves bibliotek
i Paris. Bland hans dikter må nämnas Civilisation
chrétienne en Orient
(1841) och Le monument de
Molière
(1843), hvilka blifvit prisbelönta af
franska akademien. Dessutom har han utgifvit en
mängd romaner: Une perle dans la mer (1841), François
de Médicis
(1858), Contes Pompadour (1862) och Marthe
(1865) m. fl. samt åtskilliga teaterstycken, bl. a. La
ligue des amants
(1849).

De Sèze l. Desèze [dö säs], Raymond, fransk advokat,
f. 1748, fick det vanskliga uppdraget att jämte
Malesherbes och Tronchet försvara Ludvig XVI inför
nationalkonventet och höll med anledning deraf d. 26
Dec. 1792 ett tal, Défense du roi Louis XVI, som är
ett mästerstycke af advokatorisk vältalighet. Efter
restaurationen (1814) öfverhopade Ludvig XVIII
honom med utmärkelser. 1814 blef han president i
kassationsdomstolen och sedermera grefve, pär samt
medlem af Franska akademien. Död 1828.

Desfontaines [däfångtän], Pierre François Guyot,
fransk skriftställare, f. 1685, d. 1745, var en tid
professor i Bourges, men blef med anledning af en
neslig handling, som på den tiden bestraffades med
galèrerna, inspärrad i Bicètre. Genom Voltaires
inflytande blef han utsläppt, men offentliggjorde
sedan en skoningslös kritik af dennes dramatiska
arbeten, hvilket hade en ytterst häftig polemik
till följd. D. öfversatte Virgilius (1743), hvilken
öfversättning ännu anses såsom i sitt slag den bästa
franska, Swifts "Gullivers travels" (1727), m. m.,
och han hade en stor andel i Dictionnaire néologique
(1726; 7:de uppl. 1756) m. fl. verk.

Desfontaines [dafångtän], René Louiche, fransk
botaniker, f. 1750, d. 1833 som professor vid Jardin
des plantes i Paris, vistades 1783–85 i Tunis och
Alger samt hemförde derifrån rika samlingar. D. gjorde
sig synnerligen förtjent om växternas anatomi och
fysiologi. Hans vigtigaste arbete är Flora atlantica
(1798–1800).

Déshabillé [-abije], Fr. (af déshabiller, afkläda),
nattdrägt, morgonklädning, hvardagsdrägt.

Deshoulières [däsouliär], Antoinette, född
f. 1633 l. 1634, d. 1694. Genom sitt gifte, sin
skönhet och sin begåfning kom hon tidigt att

spela en rol vid hofvet i Paris, och under
Fronde-oroligheterna (1648–53) var en tid hennes
inflytande mycket stort i Bruxelles, dit hon tagit
sin tillflykt. Såsom skaldinna vann hon rykte genom
sina idyller: Les moutons, L’hiver och Les oiseaux
m. fl. Hennes madrigaler, oden, ekloger, epistlar
och sorgespel äro ganska obetydliga. D. var mycket
uppburen af sin samtid och stod i nära vänskap med
sådana män som Corneille, La Monnoye, La Rochefoucauld
m. fl. Af hennes arbeten utkommo goda upplagor 1747
och 1799.

Desiderabel (Fr. désiderable, af Lat. desiderare,
åstunda), önsklig, önskvärd, begärlig.

Desideratum, Lat. (plur. desiderata, af desiderare,
åstunda), något som saknas, förnödenhet, brist, lucka.

Desideria (Eugenia Berhardina D.), konung Karl XIV:s
drottning, föddes i Marseille d. 8 Nov. 1781 och fick
i dopet namnen Eugénie Bernhardine Désirée. Hennes
faders, den rike köpmannen Clarys, hus utgjorde
1793 en samlingsplats för de af Paoli från Corsica
fördrifne Bonaparterna, och den äldste af dessa,
Josef, gifte sig d. 1 Aug. 1794 med Désirées äldre
syster, Julie. Dessa båda makar uppgjorde snart
ett förslag till framtida giftermål mellan den
då trettonåriga Désirée och Napoléon Bonaparte;
"men hoppet om denna förening tillintetgjordes",
skrifver Josef i sina "Mémoires", "då Napoléon
1795 gifte sig med enkefru Beauharnais". En varm
tillgifvenhet förenade dock allt framgent Napoleon
och hans broders svägerska.

Efter faderns död flyttade Désirée till sin
syster och sin svåger. Denne begaf sig 1796 med
hustru och svägerska till Italien, hvarest han i
Mars 1797 blef fransk president i Parma och i Maj
s. å. republikens ambassadör i Rom. Under sina resor
uti Italien åtföljdes Josef ofta af den unge general
Duphot, hvilken redan då intog ett framstående
rum bland republikens härförare. Med honom blef
Désirée trolofvad. Dagen för bröllopet var redan
utsatt till d. 30 Dec. 1797, men ett upplopp i Rom
föranledde en väpnad konflikt, i sjelfva franska
ambassadhotellet, mellan den påfliga regeringens
trupper och italienska revolutionärer, och Duphot,
som ville hindra skjutandet, stupade vid Josefs sida,
genomborrad af flere kulor – aftonen före den utsatta
bröllopsdagen. Ambassadören begaf sig jämte sin
familj ögonblickligen från Rom, och påfven (Pius VI)
fördrefs af franska trupper. General Bernadotte, som
1798 blifvit fransk ambassadör i Wien, lemnade denna
post d. 13 April s. å., efter en folkdemonstration mot
honom. Under hans derpå följande vistelse i Paris, der
äfven Josef med familj då bodde, ingick han förlofning
med Désirée Clary. Bröllopet stod i Paris (i Josefs
hotell vid Rue du Rocher) d. 16 Aug. 1798. Josef hade
främjat detta giftermål för att i Bernadotte vinna
ett stöd för sin familjs planer. Den 4 Juli 1799 blef
Desirée mor – hennes make var då krigsminister –,
och Josef stod fadder åt hennes son. Bernadottes
förbindelser med Bonaparterna hindrade honom dock
icke att öppet bryta med Napoleon när denne, efter
sin hemkomst från Egypten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free