Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Desperat - Despériers, Ronaventure, fransk skriftställare - Despoblado - Desportes, Philippe, fransk skald - Desportes, Francois, fransk målare - Despot - Despoti - Despotisk - Despoto-dag - Despréaux, Nicolas Boileau-, fransk skald. Se Boileau-Despréaux. - Despretz, Mansuète César, fransk fysiker - Desprez, Jean Louis, svensk (fransk) målare och arkitekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Desperat (Lat. desperatus, hopplös), förtviflad,
hopplös; uppbragt, ursinnig. – Desperation
Lat. desperatio), hopplöshet, förtviflan, ursinne.
Despériers [däperie], Bonaventure, fransk
skriftställare, f. i slutet af 15:de årh.,
d. omkr. 1544, var först katolik, men omfattade
sedan reformationens läror och kom i tjenst hos
Margareta af Navarra. Hans förnämsta arbeten äro
Nouvelles récréations et joyeux devis (1558), en
samling noveller i "Heptamerons" stil, och Cymbalum
mundi (1637), ett arbete, fullt af skepticism och
sarkasmer öfver de religiösa tingen och som har
Rabelais och Lucianus till förebilder. D. lemnade
äfven öfversättningar af Terentius ("Andria", 1537;
på vers), Seneca och Plato. Genom sitt fritänkeri
ådrog han sig en häftig förföljelse från katolikernas
sida, och han lär för att undgå bålet hafva beröfvat
sig sjelf lifvet.
Despoblado, Sp., "ödemark", berglandskap i Peru,
3,000 m. (10,000 f.) öfver hafvet. Växtligheten består
endast af gräs och buskar. – Despoblados kallas äfven
några trakter i spanska prov. Murcia, hvilkas
befolkning och kultur gingo under på det spanska
förfallets tid.
Desportes [däpårt], Philippe, fransk skald, f. 1545,
d. 1606, utnämndes af Henrik III till statsråd,
slöt sig efter hans död till "ligan", men öfvergick
sedan på Henrik IV:s sida och bidrog kraftigt till
Normandies underkastelse. Genom sitt andliga och
verldsliga skaldskap inlade D. stora förtjenster om
de metriska formernas renhet och utbildning samt blef
i flere afseenden en föregångare till Malherbe. Hans
Oeuvres hafva flere gånger utgifvits.
Desportes [däpårt], François, fransk målare, f. 1661,
d. 1743, lefde en tid i Polen såsom porträttmålare
vid Sobieskis hof och flyttade sedermera till Paris,
der han stod högt i ynnest hos både Ludvig XIV och
Ludvig XV. Hans förnämsta verk behandla ämnen ur
jagtlifvet, djur- och växtverlden samt den liflösa
naturen och kunna i mycket uthärda en jämförelse
med den nederländska skolans bästa alster på samma
område. D. är i Stockholms nationalmuseum förträffligt
representerad genom sju målningar.
Despot (Grek. despotes), urspr, en slafs herre,
husbonde; oinskränkt herskare, envåldsherre, tyrann
(se Despoti). Ordet brukas äfven såsom titel
för de grekisk-katolske biskoparna i Turkiet. – I
det östromerska riket kallades de höge ämbetsmän, åt
hvilka styrelsen öfver vissa provinser anförtroddes,
för despoter, t. ex despoten af Morea, af Valakiet,
af Albanien.
Despoti (Grek. despoteia) l. Despotism, oinskränkt
styrelseform. Aristoteles och efter honom de fleste
statsrättslärare beteckna med ordet despoti den
afart af envälde ("monarki"), som i första rummet
afser envåldsherskarens fördel. Montesquieu betraktade
despotien såsom en icke allenast praktiskt,
utan äfven till principen från monarkien skild
styrelseform. Monarkien, säger han, är för handen,
när en enskild person herskar efter bestämda lagar;
despotien deremot, när en enskild herskar utan lagar,
endast med sitt eget godtycke till norm. Enligt denna
definition är despoti liktydigt med
oinskränkt (absolut) monarki. – Despoten bestämmes ej
af sedliga motiv eller af hänsyn till det allmänna
bästa, utan begagnar dessa endast för så vidt de
främja hans egna syften. Despotiens valspråk är
Ludvig XIV:s bekanta "l’état c’est moi" (staten är jag).
Despotisk, envåldsherskande, tyrannisk. Jfr Despot.
Despoto-dag ("Pastorernas berg"), turkiskt namn på
bergskedjan Rhodope. Den kallas så med anledning af
de många kloster, som finnas spridda öfverallt på
bergets sluttningar.
Despréaux [däpreå], Nicolas Boileau-, fransk
skald. Se Boileau-Despréaux.
Despretz [däprä], Mansuète César, fransk
fysiker, f. 1792, d. 1863 som professor i fysik
vid Sorbonne i Paris och såsom medlem af franska
vetenskapsakademien. Hans vetenskapliga arbeten
behandla förnämligast luftarternas och ångornas
spänstighetsförhållanden (han var en bland de förste,
som experimentelt ådagalade ohållbarheten af Mariottes
lag) samt kroppars värmeledningsförmåga. D. gjorde
äfven omfattande undersökningar öfver den
galvano-elektriska gnistan och lyckades medelst
densamma smälta och bringa till ångform många kroppar,
som dittills ansetts eldfasta.
Desprez [däpre], Jean Louis, svensk (fransk) målare
och arkitekt, f. i Auxerre (Bourgogne) omkr. 1737,
utbildade sig från ungdomen till byggnadskonstnär
och vann 1770 stora priset i Académie d’architecture
i Paris för ritningen till ett "graftempel, ärnadt
att hedra askan efter konungar och stora män",
hvilken ritning han lät gravera och tillegnade
Voltaire. D. var då "professeur de dessin à l’école
royale militaire". Man känner vidare, att han fick den
franska konstakademiens understöd för att uppehålla
sig i Rom, att han gjorde flere resor uti Italien och
att han lemnade en mängd teckningar till Saint-Nons
stora praktverk "Voyage pittoresque de Naples et de
Sicile" (1781–86). Då Gustaf III, under sin italienska
resa, gjorde hans bekantskap, var han associerad med
Piranesi. Konungen hänfördes af hans snillrika utkast
och förmådde honom att antaga tjenst i Sverige. Genom
Sergel afslöts med D. i Rom d. 28 April 1784 kontrakt
på två år. Han skulle förestå dekorationsväsendet
vid den nya operascen, som konungen två år förut
invigt. D. anlände hit på våren s. å. och gjorde
derefter en resa i Finland och sveaska skärgården
för att studera Sveriges natur. Det första arbete,
som uppdrogs åt honom, var dekorationerna till
operan "Gustaf Vasa", som första gången uppfördes
i Jan. 1786. Dessa dekorationer gjorde epok inom
den svenska teaterns historia, oaktadt flere ej
oskickliga konstnärer förut i Sverige arbetat inom
detta fack. Man förvånades och hänfördes af den
storartade uppfattningen, den rika inbillningen, de
mångsidiga studierna, den lysande tekniken; endast
afgjorda klandrare af allt hvad Gustaf III företog
sig, t. ex. F. A. v. Fersen, förklara sig missnöjda
med D:z’ kompositioner, om hvilka ännu befintliga
utkast och kopior tillåta att döma. I Sept. 1786
förlängde k. teaterdirektionen hans kontrakt på 12 år
(till d. 1 Juli 1798) på högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
