Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devolutionsrätt - Devon, Devonshire - Devoniska formationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spanska land. Då konungens fordringar afvisades,
sökte han medelst krig, det s. k. devolutionskriget
(1667–68), taga ifrågavarande områden. Genom den
mot honom riktade trippel-alliansen mellan Holland,
England och Sverige hindrades han i sina planer och
slöt d. 2 Maj 1668 fred i Aachen, hvarvid han dock
erhöll flere städer och fasta platser i Nederländerna.
J. Th. W.
Devon, Devonshire [dävön, dävönsjir], grefskap i
sydvestra England. Det gränsar i s. till Engelska
kanalen, i ö. till Dorset och Somerset, i n. till
Bristolkanalen och i v. till Cornwall. Arealen 6,454
qv.-kilom. (117,2 qv.-mil). 1871 hade det 601,374
innev., af hvilka 53 proc. bodde i städerna. D. är
ett pittoreskt högland med branta, kuster. På dess
högsta del, Dartmoor, som är ett ofruktbart hedland,
upprinna floderna Teign, Dart, Plym, Tavy, Taw och
Torridge. Med undantag af kärr- och hedsträckningarna
är grefskapet ganska fruktbart: 40 % af marken är
åker, 24 % bete, 4 % skog. Bergsbruket, hvilket
sysselsätter omkr. 3,000 menniskor, lemnar tenn,
koppar, bly, jern, silfver och kol. Hufvudstad:
Exeter.
Devoniska formationen, geol., en af de paleozoiska
formationerna, belägen mellan den siluriska
formationen och stenkolsformationen. På flere ställen
i Stor-Britannien, företrädesvis i Wales och Skotland,
träffas under stenkolsformationen en ända till
10,000 f. mäktig lagerserie, hvilken hufvudsakligen
utgöres af röda sandstenar och – till skilnad från en
annan, liknande sandstensbildning, som ligger ofvan
stenkolsformationen – länge betecknats med namnet "old
red sandstone" (gammal röd sandsten). Den gamla röda
sandstenen är öfver hufvud fattig på försteningar:
man finner nästan endast lemningar af egendomliga
fiskar och kräftdjur samt landväxter. Af bergarternas
och försteningarnas beskaffenhet har man dragit
den slutsatsen att den gamla röda sandstenen är en
strandbildning och möjligen en sötvattensbildning. –
I Devonshire och tillgränsande delar af sydvestra
England ligga under stenkolsformationen mäktiga lager,
som hafva ett helt annat utseende och helt andra
försteningar. De utgöras till större delen af gråa
sandstenar, skiffrar och kalkstenar samt innehålla
i mängd lemningar af koraller, brachiopoder och
andra djur, som lefva endast i hafvet. Oaktadt
dessa olikheter ansågo Murchison och Sedgwick
(de geologer, som lade grunden till den närmare
kännedomen om Englands paleozoiska formationer)
de nämnda bildningarna samtidiga med den gamla
röda sandstenen och föreslogo 1839 för bådadera
den gemensamma benämningen devoniska formationen
eller devoniska systemet. På sista tiden hafva
några engelska författare dragit riktigheten af
detta förfarande i tvifvelsmål: de hafva antagit,
att de devoniska lagren i inskränktare bemärkelse –
d. v. s. de nämnda rent marina lagren i Devonshire och
de med dem närmast öfverensstämmande – äro, åtminstone
till större delen, yngre än den gamla röda sandstenen
och så nära förbundna med stenkolsformationens
äldsta lager, att de snarast
böra sammanslås med stenkolsformationen. Af
förhållandena i andra trakter, särskildt i
Nord-Amerika, tyckes man dock snarare kunna sluta,
att den gamla röda sandstenen och de egentliga,
rent marina devoniska lagren i Devonshire äro,
åtminstone ungefärligen, samtidiga samt att deras
olikheter hufvudsakligen bero derpå att de afsatts
under olika förhållanden. Enligt denna uppfattning
är man fullt berättigad att utsträcka benämningen
"devoniska formationen" äfven till den gamla röda
sandstenen och att betrakta denna såsom en från
stenkolsformationen skild formation.
Mest i ögonen fallande bland de djurformer,
som utmärka den devoniska formationen, äro
fiskarna, de enda ryggradsdjur, som uppträdde på
den tiden. Synnerligen egendomliga äro de i mängd
förekommande pansarklädda ganoiderna: Cephalaspis,
Pterichthys och Coccosteus m. fl. Jämte dem finnes
en mängd ganoider med rundade eller rombiska fjäll,
t. ex. Holoptychius, Dipterus och Diptopterm,
äfvensom hajartade fiskar. Benfiskar saknas deremot
ännu helt och hållet. Molluskernas alla klasser äro
mer eller mindre talrikt representerade. Ymnigt
förekomma, liksom i allmänhet i de äldre
formationerna, cefalopoder (särskildt slägtena
Clymenia och Goniatites) samt brachiopoder
(Spirifera, Atrypa, Stringocephalus m. fl.). Bland
krustacéerna aftaga trilobiterna i antal, men
jättestora arter af Pterygotus och närstående slägten
äro jämförelsevis många. Ymnigt förekomma äfven,
i vissa lager, små ostrakoder, t. ex. Entomis.
Bland korallerna kunna såsom särskildt utmärkande
för denna formation nämnas slägtena Calceola och
Pleurodictyum; men derjämte återfinnas många slägten,
som uppträda redan i siluriska formationen, t. ex
Cyathophyllum, Cystiphyllum och Favosites. De
egentliga graptoliterna och cystidéerna äro utdöda;
bland krinoidéerna, som ej äro synnerligen många,
märkas slägtet Cupressocrinus. I den devoniska
formationen är det, som man funnit de första, ännu
ytterst sällsynta lemningarna af landdjur (nätvingade
insekter). Vida ymnigare lemningar hafva träffats
af den devoniska tidens landvegetation. Då man i
den sibiriska formationen funnit ytterst få, mest
tvifvelaktiga, lemningar af landväxter, känner man
deremot från den devoniska formationen en mängd sådana
lemningar. Dessa visa, att den devoniska tidens flora
i det stora hela liknade stenkolsformationens. Så har
man i devoniska lager funnit barrträd, fräkenväxter,
lummergräs och ormbunkar af de i stenkolsformationen
ymnigt förekommande slägtena Cordaites, Calamites,
Annularia, Sphenophyllum, Sigillaria, Lepidodendron,
Sphenopteris och Neuropteris m. fl. Mera egendomligt
för den devoniska formationen är det afvikande slägtet
Psilophyton, som tyckes stå närmast lummergräsen. Det
har dock äfven träffats i de yngsta siluriska lagren.
Den gamla röda sandstenen måste, såsom en strand-
eller sötvattensbildning, hafva en jämförelsevis
ringa utbredning. Deremot förekomma på många ställen,
i vidt skilda trakter, rent marina devoniska lager,
t. ex. i vestra Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
