- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant /
1137-1138

(1880) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diakonissa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förebild. Mot slutet af medeltiden möter oss åter
diakonissämbetet i sin gamla gestalt, såsom
ett kyrkligt ämbete, hos de böhmisk-mähriska
bröderna, hvilka öfver hufvud sökte återupprätta
kyrkans författning i likhet med de apostoliska
församlingarnas. Reformationstiden gaf en ny
uppblomstring åt denna såväl som åt andra grenar
af kristlig verksamhet, och detta icke minst inom
de romersk-katolska landen. Så t. ex. stiftades vid
nämnda tid den ryktbara "Barmhertiga systrarnas orden"
(se Barmhertiga systrar), hvars uppgift var att
gifva fattiga sjuka vård och näring till både kropp
och själ. Det var dock egentligen Vincent de Paula,
hos hvilken den första tanken uppstod på stiftandet
af en förening af qvinnor, hvilka uteslutande skulle
egna sitt lif åt sjukas vård äfvensom åt fattiga
barns undervisning och uppfostran. Understödd af
enkefru Le Gras, född de Marillac, skred han raskt
till verket, och redan före hans död funnos ensamt i
Paris 28 särskilda anstalter med nämnda syfte. Under
benämningen Barmhertiga systrarnas orden ("Soeurs
de la charité l. de la miséricorde") fick denna
inrättning påflig stadfästelse 1655. Bland de många
efterbildningarna af denna stiftelse äro de s. k. S:t
Charles-systrarna
de mest betydande. De hafva sitt
namn efter ärkebiskopen Carlo Borromeo, till hvars ära
deras förening stiftades af Epifanius Louys. Deras
hufvudsäte är Nancy, hvarifrån de hafva utbredt sin
verksamhet öfver hela Elsass och Lothringen. Äfven i
Trier och Koblenz m. fl. ställen finnas blomstrande
filialer af moderhuset i Nancy. Bland nyare
stiftelser i samma anda inom den romersk-katolska
kyrkan torde i främsta rummet böra nämnas den af
dåv. biskopsvikarien Klemens Droste von Vischering
1808 stiftade qvinliga sjukvårdsföreningen, hvilken
dock aldrig antagit karakteren af en orden. Denna
inrättning kan i viss mån sägas bilda öfvergången till
de likartade inrättningar för sjukvård m. m., som i
senare tider uppstått bland protestanterna. – Både
Luther och Calvin satte diakonisskallet synnerligen
högt och hade gerna sett detta ämbetes återställande
inom de protestantiska landen. Också nämnes det i
flere både lutherska och reformerta kyrkoordningar
från reformationstiden. Henrik Robert von der
Mark, furste af Sedan (i Nederländerna), grundade
(omkr. 1560) en förening af barmhertighetsjungfrur
(demoiselles de charité) till åldriga sjukas
och fattigas understödjande samt anslog äfven
medel till stiftelsens fortfarande bestånd och
verksamhet. – I England och Holland (särskildt
bland mennoniterna) äfvensom i Nassau funnos ock
protestantiska diakonissor i 16:de och 17:de årh.;
så äfven i 18:de, inom den af grefve von Zinzendorf
stiftade evangeliska brödraförsamlingen. Det är dock
först i 19:de årh., som diakonissverksamheten tagit
någon egentlig fart inom de protestantiska landen,
och detta har skett hufvudsakligen genom en enda
mans brinnande nitälskan i detta hänseende. Pastor
T. Fliedner (d. 1864) kan nämligen med allt skäl
sägas vara den egentlige återupprättaren af det
qvinliga diakonatet såsom ett kyrkligt ämbete inom
den evangeliska kyrkan. "Vi vilja", säger

han, "i den apostoliska kyrkans mening och efter dess
förebild låta genom diakonissor utöfva den kristliga
kärleksvården, så vidt den tillkommer qvinnan,
och dervid afse olika slag af hjelpbehöfvande:
barn och ungdom, sjuka och fattiga, häktade och
frigifna fångar, samt för detta ändamål utveckla
och använda alla qvinnokönet särskildt utmärkande
förmögenheter, för så vidt de icke tagas i anspråk för
andra pligter." I det af honom 1836 grundade bekanta
diakonisshuset i Kaiserswerth finnas icke mindre
än åtta särskilda mer eller mindre med hvarandra
gemenskap egande anstalter, nämligen: stamhuset,
sjukhuset, lärarinneseminariet, småbarnsskolan,
barnhemmet, asyl- eller Magdalenahemmet, vårdanstalten
för sinnessjuka qvinnor och slutligen Salem, eller
hemmet för åldriga och utarbetade diakonissor. Men
äfven utom Kaiserswerth anlade Fliedner flerfaldiga
stiftelser, egnade att främja diakoniss-sakens
framgång. Anstalten i Kaiserswerth eger i Salem en
uppfostringsanstalt för diakonissor, vid Düsseldorf
ett pighärberge (Desendorf), i Berlin ett annat
dylikt, benämndt Marthashof, i Hilden (vid Düsseldorf)
en uppfostringsanstalt för unga flickor, vid
Altdorf (i Schlesien) ett barnhem, i Brandenburg ett
räddningshem för fallna qvinnor och lösgifna fångar,
i Florens en uppfostringsanstalt för qvinlig ungdom,
i Bosna-Serai en skola m. m. Äfven utom Europa eger
anstalten betydande arbetsplatser, t. ex. i Jerusalem,
på Zions berg, hvarest finnes en diakonissanstalt, som
lemnar härberge åt protestantiska resande och i hvars
sjukhus under året 1873–74 vårdades 719 sjuka, samt
en dithörande uppfostringsanstalt för unga flickor,
med plats för öfver 100 fattiga barn. I Smyrna eger
Kaiserswerth en stiftelse, hvars förnämsta ändamål är
att bereda undervisning åt der boende protestanters
barn, likaså i Bejrut en uppfostringsanstalt och ett
stort barnhem, benämndt Zoar. Äfven i Alexandria eger
stiftelsen en diakonissanstalt med ett storartadt
sjukhus, som flitigt anlitas af sjömän, tillhörande
de mest olika nationer. I Kairo finnes likaledes en
filial af diakonissanstalten i Kaiserswerth. Fliedners
anstalt i Kaiserswerth är, om icke moderstiftelsen, så
åtminstone mönsterbilden för alla diakonissanstalter
både inom och utom Tyskland. Sålunda inrättades efter
densammas mönster diakoniss-stiftelserna i Strassburg
(1842), Dresden (1844), Berlin (det s. k. "Bethanien",
upprättadt 1847, hvartill äfven kan räknas
"Elisabethkrankenhaus", 1837, "Lazaruskrankenhaus",
1867, och "Paul-Gerhard-stiftelsen", 1876),
Ludwigslust (i Mecklenburg, 1847), Breslau och
Königsberg (1850), Stettin och Karlsruhe (1851),
Stuttgart och Neudettelsau (1854), Augsburg
(1855), Halle (1857), Darmstadt (1858), Speier
(1859), Hannover och Hamburg (1860), Braunschweig
(1870) m. fl. Bland anstalter för bildande af
sjukvårdssystrar i England äro i främsta rummet att
märka den år 1840 af Elisabeth Fry i London stiftade
"Institution of nursing sisters" (äfven kallade
"protestantiska barmhertighetssystrar") och den
stora sjuk- och fattigvårdsanstalten "St. John’s
house" i London, hvilken grundades 1848, äfvensom
"Sisters of

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:22:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfac/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free